PRS Lupple & Medi

Han nickade sakta. " Självklart älskling." Log han.

"Emma du agerade helt perfekt. Hon är inne nu. I säkerhet och badar med Dorian. " Log hon.

Hon kröp in i Armelles famn.
"Som jag är i säkerhet i din famn?" Frågade hon och kysste henne.

Armelle drog täcket omkring henne. " Precis som du." Log hon.

" Halo. Är du arg på mig?" Frågade han osäkert. Han ville veta säkert.

Hon fnissade och slöt ögonen.
"Jag är helt slut. Får jag sova här?"

"Nej det är jag inte. Varför skulle jag vara det? Är arg på mig själv."

" klart du får. " Log Armelle och smekte henne över ryggen.

Han såg på henne med orolig blick. " Varför skulle du vara arg på dig själv?' frågade han.

"Jag är att för att detta är något som stör mig. Jag kan inte stoppa mina tankar." Hon suckade.

Dorian nickade sakta och funderade på hennes ord. " Det är klart du inte kan. " Viskade han ärligt och smekte henne över håret. " Men Halo. Jag tror också du måste acceptera att allting om mig och även de andra kommer du kanske aldrig få reda på. Jag menar vi alla har hundratals år av hemska gärningar bakom oss. Och alla involverar inte dig. " Viskade han ärligt.

Hon nickade men sedan började hon fnittra lite.
"Vill du inte bikta dig? Tala med far om detta?" Hon vände på huvudet och hade rosiga kinder.
"Jag skojade älskade. Ville bara få dig att skratta som du vill få mig att skratta."

Dorian såg på henne med chockad blick. " Bikta mig?" Frågade han men såg sedan hennes busiga blick och flinade brett och skrattade till. " Nej älskade Halo. Jag vill inte bikta mig hos din far. " Log han roat.

Hon skrattade mjukt och tog hans hand och drog hsig närmare honom.
"Inte ens lite?"