Förändrad värld Lupple & Medi

"Åh han är så poetiskt." Hon reste sig och hämtade en bok och räckte den till henne.
"Låna den här tills ni åker. Den är otroligt bra."


Hon skrattade lite och vände på huvudet.
"Det gör inte så ont. Jag är bara illamående." Hon log svagt och nickade.
"Vad har man på fötterna`" Hon hade fått en retsam ton och iaktog honom.

Aurora log mot henne och tog emot boken. "Åh tack. Väldigt vänligt av er." Log hon och studerade boken. Den såg dyr ut. "Vad handlar den om?" Frågade hon nyfiket.

Han såg på henne och log. "Det är bra. Att du inte har så ont. Jobbigt med illamåendet." Sa han. Hur botade man sådant? Hennes fråga fick honom att flina. "Jag tror det heter hattar." Flinade han retsamt tillbaka.

Hon log bara mystiskt och nickade bara.
"Åh du kommer att se." Hon slog sig ner igen och lutade huvudet på sned.
"Berätta om dig själv Aurora."


Hon skrattade till och kände ett nytt plåster sättas över såret och hon pustade ut.
"Tack..." Hon bet sig i läppen och såg nästan bedjande på honom.
"Vill du att jag kallar dig vid ditt efternamn? De lärde oss det. Det mest hövliga är det."

Aurora nickade sakta, osäkert. "Åh okej." Svarade hon innan hon la ned boken försiktigt i knäet och såg på henne. "Om mig? Åh jag har inte så mycket att berätta." Sa hon nervöst. Vad skulle hon säga?

Rafael såg på henne och skakade på huvudet. "Det önskar jag inte. Kalla mig vid mitt namn. Rafael." Svarade han lugnt och smekte undan en hårslinga från hennes ansikte innan han hjälpte henne att sätta sig upp.

Kvinnan nickade och såg sedan mot dörren.
"Jag återkommer. Läs du boken." Hon gick sedan ut och svalde.
"Älskade make. De doftar ljuvligt. Specifik Rafaels. Jag känner doften hit!"

Rhiannon såg på honom med en sorgsen blick.
"Du svarade inte på min fråga. Är jag köpt?"

Han vände sig mot henne och la huvudet på snedden. "Bli inte för fäst. De är människor." Sa han allvarligt.

Rafael såg på henne. Suckade tungt och undrade. Vad skulle han göra? Vad var klokast?
"Spelar det någon roll?" Undrade han.

Hon såg sedan mot Theodore som kom ner för trappan och såg sedan mot sin make igen.
"Jag vet. Men jag tycker vi har rätt att smaka."

Rhiannon spärrade upp ögonen och nästan for upp men smärtan fick henne ramla över honom.
'"Jag... kunde varit fri?"

Han såg på henne. Fundersamt. "Men inte ännu. Pojkarna behöver först lära dem antar jag." Sa han ogillande.

Rafael såg på henne och skakade på huvudet. "Fri? Du har varit instängd hela ditt liv. Du har alltid varit ägd." Sa han tyst. Sorgset.

"Du har säkert rätt." Hon såg på honom och såg på sin klocka.
"TVad äter en sådan sak?" Hon kastade sedan på Theo som försvann in i biblioteket.

"Hej Aurora." Viskade han och hade en varm filt i händerna.
"Hoppas mor inte var för sträng mot dig."


Tårar av sorg och trötthet spred sig i hennes ansikte.
"Det vet jag! 13 år för att vara exakt. Men innan det? Vart var jag då?" Hon såg på honom och hennes ögon granskade honom.

Han såg på henne, fundersamt. "Vi får fråga tjänarna." Sa han bestämt och såg på henne. De människor som jobbade för dem med andra ord.

Aurora såg på honom när han kom in och log stort. "Åh hej." Sa hon. "Hon var vänlig." Log hon och visade upp boken.

"Det vet jag inte. "Sa han och suckade. "Jag borde inte berätta detta." Mumlade han.