Banana Phone

Oh! Det är min tur tror jag hehe... Inte tänkt på att skriva. Kommer upp så snart jag får tid!

Yes!

DING DONG! BANANA PHOOOOOOOOONE!!!!!

Haha, en jätterolig ide på fanfiction!

VILL HA MEEER SNAART

Asså, har inte riktigt någon skrivar lust plötsligt, så det kanske tar ett tag att få det klart :c

Det är okej, så brukar det bli för mig också

skriv skriv skriv s´kriv1 SNÄLLA ?

Hej igen! Förlåt för att ni fått vänta jäääätte länge, verkligen. Här kommer kapitlet i alla fall!
_

Grävlingen kommer närmare. Jag börjar få panik, men inser direkt att det är lönlöst att ens försöka komma undan här.
Hon stannar just där hon inte kan se oss och börjar... sniffa på böckerna. Sedan drar hon ut en och bläddrar snabbt igenom den. Hon drar ut 2 till och går sedan tillbaka. Jag andas ut och hon vänder sig genast om med misstänksamhet i blicken. Sedan vänder hon sig sakta om igen och börjar kolla igenom böckerna, muttrande för sig själv. Tillslut hittar hon det hon söker efter och ropar till.
”Aha! Äntligen! Nu måste det funka, de som tycker att drycken ser lila ut måste äntligen se den som gul. Få se nu... om man lägger till lite...” grävlingen börjar än en gång mumla för sig själv.
Jag börjar verkligen bli orolig för vad grävlingarna vill med drycken. Jag ser den som lila, varför borde jag se den som gul?! Plötsligt slängs dörren upp och en annan grävling kommer in i rummet.
”Gry?” frågar grävlingen som nyss kom in i rummet skarpt.
”Ja?” svarar hon och vänder sig om. ”Vad vill du?”
”Vi har fått ett meddelande från högkvarterets högkvarter. MYSTISKA fotspår har hittats, som inte tillhör de officiella stövlarna alla i detta högkvarter måste ha. Här är dem,” säger han och ger henne ett papper. ”Det ser ut som fotspår från människo-skor. Tre olika. I alla fall, all information står där. Börja scanna direkt och se om de är kopplade till någon eller några som inte borde vara här.”
”Men... Jag har nästan lyckats med bananadrycken. De som tror att den ser lila ut kommer alldeles strax att tycka den är gul, och bli bananazombies när de dricker den! Och när de ser den gula drycken blir de förvillade så att de lätt dricker d...”
Så det är det som de vill göra...
”Det får vänta,” avbryter den andra grävlingen. ”Detta är viktigare. Gör det NU!”
Sedan går han ut och Gry går tillbaka till bordet. Hon börjar scanna pappret och antecknar en massa saker på sin banana computer. När hon blir klar skyndar hon sig ut ur rummet och vi kliver fram bakom hyllan. Vi ser på varandra utan att yttra ett ljud och vet alla tre vad vi måste göra. De får inte lyckas med drycken, det KAN de verkligen inte, så vi börjar snabbt men noggrant rota igenom alla anteckningar och papper i jakt på någonting, ja vi vet inte vad, men någonting som kan hjälp oss.
”Någon av er som är en hacker?” frågar Agnes ironiskt.
Hon har öppnat datorn och nu lyser skärmen mot oss. Strecket i lösenordsbehållaren blinkar planlöst. Det är som att den försöker retas med oss genom att dyka upp och sedan försvinna direkt igen, som om den sa ”ta mig om ni kan då”.
Jag skakar på huvudet. Nej, hur skulle någon av oss kunna vara, det är grävlingarna som bestämmer vad vi får lära oss, och det är starkt begränsat. All information på internet har de kontroll över, och det borde vi insett tidigare, när jag och Molly skapade den där användaren på hemsidan som var mot grävlingarna. Nu kommer de söka upp den, koppla den till oss och... bara tanken får mig att må illa.
Jag ruskar på mig och tvingar tanken ur mitt huvud.
”Nej,” säger Molly. ”Men vi kanske kommer på något.”
Hon försöker låta säker, men jag kan höra tvivlen i hennes röst.
”Ja.” Agnes nickar.
Vi fortsätter söka, och tillslut hittar jag någonting.
”Hörni, kolla här.”
Jag har lyckats dyrka upp ett låst skåp med en hårnål som jag lyckligtvis hade i fickan. Molly och Agnes kollar över min axel på lappen jag nyss hittade i högen med dokument. aH992552 står det slarvigt nedskrivet. Det är lite svårt att tyda, handstilen är inte så prydlig. Snabbt vänder jag mig mot datorn igen och skriver in det. Det blinkar rött och står med stora bokstäver: FEL LÖDSENORD. Jag suckar och försöker igen. FEL LÖSENORD. En gång till. FEL LÖSENORD. FEL LÖSENORD. FEL LÖSENORD. Jag sträcker på ryggen och suckar. Jag trodde verkligen att jag hade hittat det. Agnes tar försiktig lappen från mig och synar den noga. Hon plockar upp ett förstoringsglas ur väskan (”Har du ett förstoringsglas i väskan?” En kort nick till svar.) och undersöker lappen ännu närmare.
”Ja!” utbrister hon tillslut. ”Hörni kolla, om man tittar riktigt noga ser man att det inte är aH992552, utan det är två slarviga t:n, att992552!”
Vi skyndar oss fram till datorn och ser spänt på när Agnes skriver in koden. Hon klickar enter, och Pling säger det, så är vi inne.

Wohoo! Yippie yeay yeay!