Att hitta balansen.

whoops
ehe
sirius är en sådandär som fastnar på hjärnan hahahah x))

Anna är lite småkär märker jag tihihihih.

alltiid hihih c;

Lovin' this! Jag tror jag är lite ung för den men whatever det är bra så länge ingen av er skvallrar. Älskar verkligen dom två senaste kapitle, ska läsa om dom imorgon (klockan är mycket) och då kommer jag säga samma sak: JESUS CHRIST THIS IS AWESOME!!!! Och Lucius ska hålla sina äckliga fingrar bort från Jessica, hon är Sirius's!!!

WELCOME DU NYA LÄSARE!

Nja, jag gillar Lucia, Lucia är mysig och snäll.
Hihi du märker vad jag har för planer! 8D

*stirrar skrämt framför mig när dina ord sjunker in* Åh nej, åh nej åh nej åh nej! NEJ! Kom inte och säg det ... men ... men ... men *förlorar medvetandet*

Jag vill bara tacka er för era grymma kommentarer. Nu är klockan fem över åtta på morgonen och nu ska jag sova. Önskar er ett gott läsande och hoppas ni ska tycka om det. ^_^ ♥
Älskar er alla mina kära läsare. :* ♥
Förlåt att det är så hemskt... Ville bara ge er något. :C


Kapitel 24. Min bror David.

19/12-1975
Fredagen den nittonde december, 1975.

Lara

”Avery!”, sa jag gång på gång i hans öra utan någon märkbar reaktion förutom att dreglet rann nerför hans läppar lite smått komiskt.
”AVERY!” Väste jag till. Han reste sig snabbt upp och drog åt sig sin huvudkudde och satte dreglet i halsen. Jag skrattade åt honom och medan han hostade såg han argt på mig.
”Har du inget bättre för dig Lara?” Mumlade han sömnigt innan han stoppade kudden under huvudet igen och lät händerna försvinna ner under täcket. Jag såg ner på honom där han blundade fridfullt igen. Han verkade verkligen dåsig då han log där under sitt varma silvergröna slytherintäcke och försökte sov fridfullt. Jag drog av honom täcket rappt och han spände hela kroppen.
”Fan ta dig Lara!”, mumlade han hårt och drog åt sig täcket igen.
”Jag saknar att ha någon som kunde vara vaken hela natten med mig”, suckade jag och reste mig från hans säng. Drog bort draperierna som var fördragna. I Slytherins pojksovrum sov nu Yaxley, Avery, Mulciber, Malfoy och Rosier.
”Hmm älskling…”, mumlade han. De snarkade tungt runtom i rummet. Jag skakade bara på huvudet, killar alltså.

Bibliotekets avskilda del var enkel att ta sig in i. Speciellt eftersom luckan i taket på den avskilda avdelningen ledde i en spiraltrappa upp till en balkong på sjunde våningen. Då jag tog mig ner i det dunkla rummet och hade stängt vad man kunde kalla fallucka så avvaktade jag. Försökte höra antingen Filch eller Pince’s fotsteg. Men tystnaden var total, det var nästan brutalt. Mina slanka fingrar drog sig över böckernas pärmar. En del av dem ryggade tillbaka, något jag var van vid efter de senaste dagarna i biblioteket. Den svarta katt som låg intill min stav på golvet och iakttog varenda rörelse jag tog kurrade lugnt.
Jag drog ut en bok på måfå, den var tung och lädret tjockt på den stod följande;

Avancerad Forn Rumänsk Trollkonst
Vampyrer, Varulvar & Animagusar

Jag justerade mina ögon till mörkret igen och drog mig efter staven. Drog ner falluckan i taket med en av böckerna som stod närmast golvet. Jag lyfte upp katten i hålet och la upp både boken och trollstaven tillsammans med förstnämnde. Jag tog ett stadigt grepp om första trappsteget och drog mig själv upp lätt som en fjäder. Drog i en av de utbrända facklorna och väntade på att luckan skulle stängas. Fumlade på golvet efter min stav och boken, fick tag i dem båda och mumlade lumos. Kattens ögon stirrade in i mig. Dess päls glittrade som en korp och jag log för mig själv. Samma leende smyckade dess ansikte som den gjort för flera veckor sen.
”Du ser glad ut…”, viskade jag och fick ett mjau tillbaka.

Balkongen på sjunde våning var full av snö. Den hade börjat falla tidigare samma kväll. Det var ganska otroligt att den var sen i år. Trots att Hogwarts låg så långt upp. Högländerna hade dock varit kylig ett bra tag och visst hade det snöat lite då och då men inte så att marken blivit vackert vit.
Jag satte mig ner och la boken i knät. Bläddrade upp registret och fick se framför mig nio olika kapitel.

S…7 Rumänsk magi
S…92 Forn rumänsk kultur
S…185 Rumäniens vampyrer
S…279 Fullmånen & Människan
S…394 Vampyren & Animagusen
S…511 Varulven & Animagusen
S…586 Avancerad vampyranimagi
S…611 Avancerad varulvanimagi
S…698 Vampyrism/Varulvism. Varför Rumänien?
S…800 Slutord.

Mina fingrar bläddrade frenetiskt till sidan 394 medan bokstäverna la sig till rätta på sidan då jag höll trollstavens bländande sken över de blanka sidorna. Jag läste febrilt och nervöst. Jag bläddrade framåt och letade efter en rubrik som skulle hjälpa mig framåt. De två tidigare böcker jag noggrant läst igenom ord för ord två gånger gav mig ingenting. Hade jag tur så skulle jag hitta något. Jag bläddrade tillbaka till registret igen.
Femhundraåttiosex sidor framåt. De tunga sidorna smällde igen då jag flyttade sida. Den första sidan av kapitlet gav mig ingenting. Jag bläddrade framåt tills jag fick se en rubrik som fick mina ögon att fastna.

Reverse Animagi

Då greve dracula, den förste vampyren som någonsin fick sina särskilt speciella bragder nerskriva så började även vampyrismen som vi känner till idag spridas. Fler och fler smittades. Dimman dolde dem från solen och deras bleka hy gjorde att varken människa eller vampyr höll koll på varandra. Det var först då Rumäniens häxor och trollkarlar drabbades av vampyrismen som det började hända fasansfulla saker, inte bara för mugglarvärlden utan också för trollkarlsvärlden vi känner till. Det gick omkring katter överallt. Fasansfulla djur som attackerade både trollkarl, häxa och mugglare så vilt som de bara kunde. De törstade efter blod i början. Då Hariele Pir Von Kilerma fick för sig att få reda på varför detta hände så var det inte bara hon som fick support utan även hennes man. Hon prövade sin animagusform som vampyr och fastnade inte som vi alla vet att katterna gjorde. Då hennes man sedan utan en endaste aning förvandlade sig, till vad vi läsare redan vet så var Hariele bergsäker på att det skulle finns någon slags Animagi Reverse. Hon höll på i flera år med botemedlet, hennes man vars språk hon nu tolkat var hennes försökskanin i många år innan han dog. Hon började bli mer och mer desperat och visste inte om hon fick in för strövarkatter, animaguskatter eller berserkkatterna.

Hon gav till slut upp med sina trolldrycker och försökte sedan med örter…


Jag hoppade över det som var orelevant och fick syn på en ny spalt.

Svartkonsten som sedan verkade fungera perfekt botade de sjuka från sin hemska animagusform. Svartkonsten fungerar gång på gång men har en sideffekt på de som ej har vampyrismen i sitt blod. De måste dö för den de räddar. Vampyrer däremot måste vara väl förberedda och mätta helt och hållet. Den enda trollformel som fungerar och som knappt går att översätta är följande.

I en egen ruta stod det med snirklig, småläskig men fortfarande vacker handstil.
”Inverseze vampirilor animagi”

Hade jag inte varit med Avery hela kvällen så hade jag nog inte klarat av formeln. Åh Averys blod, det var som honungsmjölk, honungsmjölk jag aldrig någonsin skulle få smaka igen. Jag skakade av mig tankarna och koncentrerade mig. Jag placerade katthelvetet framför mig och la ner boken med en duns i snön bredvid mig.
”Inverseze vampirilor animagi”, sa jag klart och tydligt och gjorde rörelserna som varit inskrivna i boken. Ljuset från staven dog ut då svartkonstformeln smög sig ur min stav och omringade katten framför mig. Jag tog boken och skuttade lätt upp på fötter.
”Laviltara…”, sa en spöklik röst, en röst jag inte hört på tjugofem år. Jag kastade mig om den blonde mannens hals. Drog in hans lukt och njöt. Han la sina händer på mina axlar. Såg mig i ögonen och kysste mig lugnt.
”Jag har saknat dig…”

Jag tänkte inte på Avery under resten av natten. Min bror Davids armar var som ett slags heroin som jag aldrig trodde jag skulle känna igen. Vi var båda lika iskalla och vi behövde inte varandras värme. Det var skönt att inte behöva tänka på att inte döda den man kramade. Inte behöva tänka på att den man älskar ska frysa.

__________________________________________________________________________

Nu verkar det sjukt jävla incestaktigt yes I know! Men ni märker i framtiden att det inte är så. Okej. Taaack. ♥
Anmäl mig inte please? ._. ♥

Så himla bra!
Sitter och äter frukost på ett café innan sommarjobbet börjar om två timmar och det här kapitlet kom som en räddare i nöden!

Älskar att Avery sa älskling till henne, så mys!

Förstår att Lara kan ha det ensamt på nätterna, inte lätt att vara ensam vampyr på en skola med trollkarlar.

Det ska bli spännande att se hur Lara och hennes brors förhållande ser ut, får känslan av att det är väldigt, eh ja, passionerat, på ett icke incestaktigt vis, låter det vettigt?
Men också kanske lite komplicerat?

Väntar på nästa kapitel och fortsättningen!

Jag älskar nya kapitel!!!!! Det här ÄGDE! Jag har ingen riktig kommentar om det eftersom det inte fanns några fel!!! Jag har inte så mycket att säga, förutom att det var AWESOME och om det är AWESOME så har man inget att säga eftersom AWESOME är det största AWESOME man kan få!!!

YES jag har saknat att läsa om lara c: och lavery också, men det väntar jag ännu på (;

tycker synd om lara, förstår att det måste vara jobbigt att vara den enda vampyren på hogwarts..

håller helt med johhana; älskar att avery sade älskling till henne c': hihiihihih laveryy ♥

utdragen ur boken var sjukt bra skrivna! o.o lät som om de faktiskt kunde ha kommit från en trolldomsbok heheh c;

blev smått chockad då david och lara kysstes o.o men det kommer att bli otroligt intressant att läsa om deras förhållande sedan c8

JAG ÄLSKAR DENNA FF SÅ SJUKT MYCKET JAG KAN INTE VÄNTA PÅ NÄSTA KAPITEL ÅÅH ♥