Rollspel för alla

Abigail kämpade emot nysningsreflexen och hittade ett minimalt hål i skåpet. Hon tittade ut och såg någon prata med Aily. Hon kunde fortfarande inte riktigt förstå vad det handlade om.

Om han skulle försöka släpa hem henne så skulle jag försöka hindra honom.

"Och du berättade inget" säger Alex.
"Varför skulle jag?"
"Jag är din bror" säger han och lägger en hand på Ailys axel.
"Du var blind för omvärlden" fräser Aily och klappar Scarlett.

Han var hennes bror. Men det såg inte ut att vara bästa vänner pressis.

Abigail kunde inte kämpa emot längre och nös högt och ljudligt. Hoppas att han är för upptagen för att märka det, tänkte hon och blundade av skam. Hon hoppades att hon inte avslöjat dem allihop.

Nej nej nej!!!!!!!!! Tänkte jag. Om jag blir övslöjad så gör det inte så mycket men om dom andra.

Alex vänder sig mot skåpet.
"Är ni fler?" frågar han.
"Nej"
"Ljug inte"
"Det angår dig inte"
"Nej det gör det inte... Kom, vi pratar i köket." Alex släpar ner Aily för trappan och in i köket.

Kathryn andas knappt. De senaste sekunderna hade varit läskiga. Nu var det bara jobbigt. Aily och hennes bror gick ner till köket. Kathryn pustade ut just när Scarlet hoppade fram. Nej, nej, nej!! Scarlet du ska inte vara här! Du skulle ha stannat hos Aily! Nu kanske hennes bror upptäcker oss. På grund av att Scarlet sprungit upp hit igen. , tänkte Kathryn.

Abigail sjönk ihop på skåpgolvet och tillät sig själv att andas normalt. Utanför pälsskogen kunde hon höra Aily och den andra försvinna nedför trappan.

Kathryn viskar försiktigt: "Vi kan nog gå fram nu."