Hogwarts Armé: Rollspelet

Cara funderade ett tag "ja när jag var riktig liten ville jag bli hemlig agent, sen ville jag bli Gud och ja rockstjärna" skrattade hon roat "drömde du aldrig om sånt??" frågade hon undrande och såg på bilden innan Alec sudda ut den och gav honom en undrande blick men sa inget

-Eftersom att jag växte upp i mugglarvärlden ville jag bli tecknare eller musiker. Fast jag tyckte även att det var extremt kul med att skriva så ett tag ville jag bli författare. Han log så att det inte skulle se misstänksamt ut.

"ja de är inget fel på de yrkena" sa hon och la sig ner i fåtöljen med benen över kanten "alla har vi drömmar, även om vissa av dem är omöjliga." sa hon och log lätt "men Jezebel säger alltid, sikta mot det stjärnorna så når du det möjliga" sa hon leende och förundrades hur lätt det var att prata med Alec, särskilt jämfört med Slytherinarna "förresten har du inga vänner som letar efter dig? Inte för att jag inte gillar att umgås med dig, jag bara undrade med tanke på att du umgåts med en egentligen främling i några timmar nu" skrattade hon

-Nja inte riktigt. Dom brukar kolla på fyra olika ställen. Om jag inte är där slutar dom att leta för då antar dom att jag sitter någonstans och läser eller något. Så troligen har dom inte märkt att jag är borta eller så har dom slutat att leta. Dessutom tycker jag att det är kul att umgås med dig. Du då? Har du inte några som letar efter dig?

"vad är de för vänner? De låter riktigt lata" skrattade Cara och log sen "ja gillar att umgås med dig med, det är mycket lättare än att umgås med Slytherinarna" sa hon och skakade sen på huvudet "jag hade en bästis Star, men jag vet inte vart hon är nu, hon har undvikit mig det senaste och ja..." sa hon sorgset "ja sen letar väll säkert Richard, men jag hoppas han inte hittar mig" skrattade hon tort

-Lata? Nejdå. Det var jag som sa till dom att leta i bibblan, uggletornet, uppehållsrummet och på trappan framför slottet, om jag inte är där vill jag oftast vara ensam och rita eller spela gitarr. Han log men insåg sen vad hon sa.
-Den där Star verkar konstig om hon/han (Har missat om det är en tjej eller en kille D: ) inte vill vara med dig. Du är ju as snäll.

"ja då är det ju logiskt, då har du smarta vänner" sa hon leende "jag vet inte varför hon inte vill vara med mig, hon har bara undvikit mig sen vi började här" sa hon sorgset "men det finns kanske en anledning, men hon har inte sagt den. Tackar" sa hon och bugade "jag kan bara säga det samma"

-Har du frågat då? Om ingen svarar måste man fråga, eller vad hon nu sa? Det var en gammal dagisfröken som sa det till mig. Skrattade Alec.
-Men tackar.

"det är lite svårt att fråga en människa som springer iväg från en" sa Cara leende "och när jag frågar svarar hon undvikande" sa hon och ryckte på axlarna "ingen orsak, men jag är ändå förvånad över at du började prata med mig, de brukar gå ät andra hållet" sa hon och la huvudet på sned

-Verkar jobbigt. Alec såg fundersam ut.
-Finns det något jag kan göra? Helt plötsligt kände han sig extremt smart.
-Varför jag började att prata med dig? Tja du satte dig på trappan och jag sa hej. Haha ne men jag dömer aldrig folk. Dessutom såg det ut som om du behövde någon att prata med. Och du då? Varför satte du dig på trappan?