(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

Snälla, spamma inte =)

vadå?

Du skrev "braaaa" två gånger efter samma del, det räknas som spam

oj då Trodde det var nytt kapitel.

super bra

Bra

Okok! Ikväll så drar jag ut på Kårläger med scouterna och kommer inte hem förens på söndag… så jag tänkte lägga upp ett kapitel nu så att ni inte blir galna och börjar slita av er håret ;P

Stora salen var fullproppad med elever som åt av den utsökta middagen. Det hade varit en bra dag. Minto hade fått höga poäng på trolldrycksprovet, hon hade vunnit ett vad mot Pansy (som var nu skyldig henne 500 galleoner), professor McGonnagall hade gett henne ett riktigt leende (för första gången). Minto var ganska nöjd med sig själv.
Tills hon såg en viss person i dörröppningen. Just i den sekunden kunde hon bara fallit ner och dött, men i stället satt hon blixt stilla och stirrade på gestalten.
"Minto Alexandra Parkinson!" ropade hennes mor med en gnutta ilska i rösten. Snabbt sjönk Minto under bordet och gömde sig. Oturligt nog så såg hennes syster detta ifrån andra sidan salen och himlade med ögonen.
Pansy ställde sig upp och gick med vaksamma steg mot sin mor och leta ivrigt i salen med sina svarta ögon.
"Mor, vad har du för ärende här?" frågade Pansy lugnt och rörde försiktigt vid sin mors arm.
"Oh, Pansy älskling. Jag har hört att din ynkliga syster har återvänt och utan att meddela mig!" skrek hon på slutet och började smått röra sig mot slytherins bord.
"Minto är inte i samma elev hem som jag..." mumlade Pansy och sneglade mot hufflepuff.
"Haha, hon kan omöjligt ha kommit i ravenclaw! Hon är ju lika smart som en död hare!" sade modern med både ilska och skratt i rösten.
"Huffle..." Pansy hann inte komma längre förrän hennes mamma exploderade.
"Hufflepuff!?" skrek hon rakt ut. "Oh! Hon är en sådan skam för familjen!" röt hon och stormade mot bordet. Minto kikade upp försiktigt så att man kunde bara se toppen på hennes hår och de klara blå ögonen, men när hon såg att den långa smala och eleganta kvinnan med kolsvart långt hår var på väg mot henne dök hon ner igen.
"Du skulle bara våga gömma dig för mig!" och grep tag i dotterns arm och slet upp henne ifrån bordet.
"H-he-j mor" stammade hon och försökte le oskyldigt, men misslyckades.
"Och vad gör du i Englad undrar jag unga dam?" sade modern snobbigt och gjorde en äcklad grimas mot henne. Minto svarade inte, hon visste inte riktigt vad hon skulle svara. "Jag ställde en fråga! Varför kom du tillbaka?" frågade hon och greppet om Minos arm blev hårdare.
"Albus Dumbledor besökte mig innan han dog. Han erbjöd mig specialundervisning! Han sade att jag kunde komma hit detta året" svarade hon och skakade av sin mors grepp.
"Precis så att du missade kriget..." sade hennes mor för sig själv tyst. Minto nickade och såg plötsligt att sin pojkvän var på väg mot dem och ett hopp tändes inom henne.
"Mor, jag skulle vilja presentera min pojkvän" sade hon och försökte le ännu en gång och lyckades.
"Hm. Du har alltså lyckats med att skaffa en partner? Bäst för dig att det är en renblodig man" sade hon med sin snobbiga attityd.
"Ohh ja, mor, definitivt renblodig" sade hon och mötte Draco och tog hans hand och ställde sig framför sin mor. "Jag antar att du vet vem Draco Lucisus Malfoy är" sade hon och log ännu en gång.
"Draco! Som du har vuxit! Du har ju blivit en riktig man!" sade hon och nöp honom lätt i kinden.
"En ära att träffa dig igen, mrs. Parkinson" sade Draco och bugade lätt mot henne.
"Bra val! Bra val, Minto! Du kanske kan vara till nytta för en gång skull!" sade hennes mamma med en gladare ton och ilskan började verkligen bubbla inom Minto. "Vet Luciaus och Narcissa?" frågade hon glatt och Dracos leende bleknade. Han hade helt glömt bort att berätta för sina föräldrar om Minto!
"Nej, inte än mor, vi ville att du skulle vara först med att få reda på det" fjäskade Minto och det verkade fungerar.
"Aww, så gulligt av er! Vi måste ju berätta för dem! Detta är ju stora nyheter!" tjöt hon och tog Mintos ansikte i sina händer och kysste hennes panna.
Draco vände sig oroligt mot gryffindors bord och hittade de två tårfyllda smaragdgröna ögonen som hade sett hela scenen...

Aww, Harry... =(

500 galleoner är sjukt mycket pengar!

Jättebra! ♥

OHMOGFUCKINGGAD, this is awesome. ♥

aww ♥