Next Generation:Tidvändarolycka

Jättebra!!!!!!!!!!! Älskar sättet du skriver på, allt känns så verkligt!!!! *bevakar stenhårt*

Nu har jag sträckläst allting och det är riktigt bra!

Hittat hit igen och hoppas verkligen att du fortsätter!!

Jag sträckläste allt och gud va bra! När kommer nästa del?

Den är super bra när ska du skriva mer J-star Black?

Jag ska försöka hinna att skiva mer den här sommaren

Jaaaaaaaa jag älskar tidvändar o lyckor de är alltid roliga!

Bra!

Efter ungefär ett år är jag äntligen tillbaka med ett nytt kapitel. Jag är så tacksam för de som fortfarande läser den här fanfictionen.
________________________________________________________________________

Terminens sista veckor närmade sig och det gjorde även examensproven. Alla elever tillbringade varenda ledig stund till att plugga. Det vill säga alla utom Marodörerna. De "svassade" omkring, som Lily beskrev det, på skolan och skämtade med allt och alla.

Motvilligt satt även kusinerna i Gryffindors uppehållsrum och studerade inför kommande prov. Eftersom de redan skrivit provet en gång var det egentligen bara repetition. Men som George sa, vem ville gå igenom skärselden två gånger?

Efter deras möte med Dumbledore som ägde rum för flera veckor sedan hade de undvikit att se mycket av rektorn. Därav visste de inte om professorn hade listat ut ett sätt att få hem dem på. Precis som rektorn, var deras elevhemsföreståndare professor McGonagall medveten om deras hemlighet. Men hon var ändå mycket noga med att alla sjätteårseleverna studerade flitigt. Hennes ansträngningar med att få Marodörerna till biblioteket gick inte vägen, vilket resulterade att hon alltid gav dem stränga och hårda blickar när de möttes i korridoren. Men bara för att hon inte lyckades med dem betydde de inte att hon gav upp på dem andra. Tvärtom verkade hon mycket angelägen om att de övriga tillbringade tiden rätt.

"Varför är hon så mycket på oss?" frågade George irriterat, vid lunchtid en dag då professorn hade gått fram till kusinerna och frågat dem varför de gick och drällde i korridorerna. "Hon är mycket skönare i vår tid", fortsatte George.

"Det är för att hon i vår tid vet att vi är hopplösa fall", flinade Fred.

Louis höjde på ögonbrynen. "Nu minns ni fel va? Hon är precis likadan. Kommer du inte ihåg förra året, inför våra GET-prov, när hon skickade hem en uggla till faster Ginny om dig James?"

Roxanne skrattade. "Ha, stackars Jamsie! Du blev mycket studiemotiverad där ett tag."

"Äh, håll tyst!" muttrade George och gick surt mot biblioteket.

***

En torsdagskväll mitt under slutspurten av terminen satt kusinerna i biblioteket. Louis satt med fokuserad min och tog anteckningar från en tjock gammal bok med titeln: Uppror nu och då- En studie i svartalfshistoria. Roxanne och Fred bläddrade omotiverat i sina läroböcker och tittade då och då på Louis, som om det hoppades att hans studiemotivation skulle smitta av sig på dem. Himlen utanför var indigoblå och de ståtliga ljuskronorna lyste upp rummet. De bruna skyhöga hyllorna med böcker kastade skuggor omkring sig. Medan Louis, Fred och Roxanne lystes upp av belysningen, satt George mitt emot de, i skuggan av en bokhylla. Till skillnad från dem andra satt han inte med en bok utan klottrade på en bit pergament. Efter ett tag höll han upp papperet i ljuset och studerade det. De andra tittade upp från vad de höll på med, vid synen av pergamentet kunde de inte låta bli att dra på munnen.

"Vad är det där?" frågade Fred misstroget. Det såg ut som om George hade ritat ett enormt kvadratiskt elefanthuvud med långa ögonfransar, som gav den en surrealistisk och komisk uppsyn. Snabeln såg ut som ett mellanting av orm och en vanlig elefantsnabel. Här och där hade han klottrat småord som skulle få honom att tillbringa flera månader i straffkommendering.

"Blir du aldrig trött utav att hitta på sätt att håna Slytherin?" frågade Louis. "Du vet att inte alla där är Voldemortdyrkare."

"Som vem då?" mumlade George medan han nöjt skrev ett till ord som fick Fred att flina ännu större och Roxanne att titta omkring så att ingen skulle kunna få se papperet.

"Typ Albus? Du vet, din bror?" sa Louis lite misstroget. George vände sig om för första gången bort från pergamentet och lade hela sin uppmärksamhet på Louis.

"I vår tid ja. Men inte här"; sa han lågt. "Du om nån av oss vet det. Vi är inte i 2022 längre." Atmosfären hade förändrats och George lät bitter.

"Vad menar du med du om nån av oss vet det?" frågade Louis.

"Tja, det är du som har förvandlats till en total plugghäst och pluggar inför ett prov som om du verkligen hörde hemma i 1976."

Vid ordet plugghäst lättade stämningen och Fred och Roxanne försökte hålla igen sina skratt. Alla tre brukade reta Louis för att han blev besatt innan ett prov. Farbror Ron hade till och med kallat det för Hermionesjukan en gång.

"Du är så hemstadd här, varför kan inte vi vara också det?" George började flina lite.

"Vaddå plugghäst?" sa Louis högt och verkade inte ha hört det George nyss sagt.

"Vilket år ägde svartalfsupproret i Hogsmeade rum?" frågade George med en blick till tvillingarna.

"1612!" svarade Louis genast, vilket fick de andra att skratta menande åt honom.

"Vaddå!?" sa han ännu högre. "Det betydde inget..."

"SCH! Tyst i bibliotek..." Madame Pince hade tillslut fått nog av deras oväsen och hennes galna ögon hade blivit till smala springor. Men hon fick ett ännu galnare utseende när hon fick syn på Georges teckning. Hennes blick fastnade på orden.

"HUR VÅGA..." började hon skrika. Snabbt nappade George upp teckningen och flydde biblioteket med de andra hasande efter sig.

Vid den sjunde våningen stannade han och vände sig om. De andra kastade bara misstrogna blickar på honom.

"Tack för förvarningen", muttrade Roxanne medan hon äntligen fick lägga sina böcker, som hon hade burit på sedan de flydde från biblioteket, i sin väska.

"Såg ni hennes min?" skrattade George utan att bry sig om Roxanne.

"Ja, hon höll på att få en hjärtattack," sa Fred, medan Louis himlade på ögonen.

"Ska vi gå tillbaka till uppehållsrummet?" sa han.

"Ja", började Roxanne. "Gryffindors Quidditchträning är snart slut, eller hur?"

George vände sig instinktiv mot ett fönster som om han skulle kunna se Quidditchplanen därifrån. "Ja, okej."

Alla fyra vände sig om och fick syn på någon. Chockad tappade Roxanne sin väska medan Fred och Louis flämtade häpet.

"Teddy?!" utbrast George misstroget.

____________________________________________________________________

Om det finns någon som vill korrekturläsa (läsa kapitlet innan jag lägger upp den och rätta det som behövs) så är det bara att skicka en uggla

Jättebra, du är duktig på att skriva