Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Hur kan du glömma alla ♥ dag??
Spring iväg du... Skit i allt men kom fan inte och säg att du vill ha något från mig!!
Fuck alla hjärtans dag...

Kära S,

Det här funkar inte. Tar med sax till skolan imorgon och klipper av ditt hår. Det borde lösa allt.

MVH
Hårsexuell

Du tog mina ord ♥

Jag önskar verkligen att jag kunde säga hur jag egentligen mår till er, men det går bara inte, så jag håller det för mig själv istället. Förlåt.

FU*K I THINK I FALL IN LOVE WITH YOU säger jag bara till dig!

Vi var bästa vänner, delade allting med varandra. Vi hade inga hemligheter, vi grät tillsammans och vi skrattade tillsammans. Vi gick igenom ledsamhet, depression, lycka... Vi fanns alltid där för varandra, alltid, no matter what. Vi var systrar.
Vad hände? Ett löjligt bråk som förstorades upp gånger tusen på grund av brutna löften och tonårshormoner, det låter löjligt nu men då vände det upp och ned på hela, i alla fall min, värld. Vi pratade inte med varandra på månader, jag kunde inte förlåta dig, och hur många gånger jag än förklarade så förstod du nog aldrig riktigt hur djupt du sårat mig, vad det var du gjort för fel.
Men det spelar ingen roll nu. Tillslut började vi umgås igen, men vi blev aldrig lika tajta som förut.

Du hade upplevt saker och gått igenom händelser med dina andra vänner som det var meningen att vi skulle upplevt tillsammans. Första festerna, första fyllan, första killen... Du hade ett helt nytt liv med helt andra intressen och helt andra vänner. Jag fick lära känna dig på nytt och jag visste inte riktigt om jag gillade den nya du. Jag hängde inte med, kunde inte förstå hur någon kunde ha förändrats så totalt på en så kort tid.
Tillslut accepterade jag dig i alla fall, och du tog emot mig med öppna armar som du alltid gjort. Alltid en sån bra människa med ett sånt stort hjärta.

Men vi är inte lika tajta som vi brukade. Och sedan hände det där i vintras. Och jag försökte vara där för dig så gott jag kunde men du svarade inte och jag ville inte störa dig, visste hur du processade allt och ville låta dig ta din tid, svara när du kände dig redo. Sen när du väl gjorde det så var jag dålig på att svara tillbaks, dålig på att visa mitt fulla stöd, rädd för att göra fel...
Och nu är vi om möjligt ännu längre ifrån varandra.

Jag önskar att jag varit där för dig i vintras, ordentligt! Jag är rädd att ha sjunkit i dina ögon... inte visat att jag bryr mig tillräckligt. Jag har så himla dåligt samvete, vill berätta allt det här för dig men jag är rädd för dina hårda, dömande ord. Fastän jag vet att det alltid är vettiga ord.

Jag är i en tid just nu då jag saknar dig mer än vad jag gjort på länge. Jag behöver dig, behöver prata av mig, behöver gråta ut. Behöver gå på promenader och ventilera, behöver skratta och... ja. Jag ser upp till dig så himla mycket, jag har alltid sett dig som en storasyster. Beskyddande och lite småelak, hård i orden, men du menar alltid väl. Kanske saknar jag dig så mycket för att min riktiga syster aldrig varit som en syster för mig, på grund av sin sjukdom. Du blev den systern jag aldrig riktigt hade, liksom.

Jag saknar dig, jättemycket.

/bevakad

Tror jag kommer använda denna tråd
En hel del

Läs om ni vill! Väldigt intressant läsning! Varning, mycket svordomar!

Morsan och farsan! Jag orkar inte tjafsa om det.

Jag är redan tillräckligt trött på att inte ha något jävla privatliv. Det är för fan därför jag blir deprimerad morsan. Inte för att jag sitter ensam framför datorn och snackar med en del av min vänner som inte går att prata med på något annat set. Dom gör mig gladare om ni kan förstå det.
Jag hatar bestämda tider och när jag väl inte behöver några så får jag visst inte göra någonting. Jag ville bara sitta kvar vid datorn. Men nej, det fick jag inte. Jag är arg och nästan gråtfärdig för att jag är så jävla trött på alla dessa jävla regler. Så fort jag går ifrån mina mönster så tror de att jag är på väg att bli psykiskt sjuk. Va fan! Jag är inget jävla nervvrak. Och du morsan, det var du som orsakad förra depressionen.
Mina föräldrar litar inte på mig så det är klart att jag inte berättar grejer för dem då. Jag har ju inte gjort någonting så varför litar ni inte på mig. Ni gnäller över hur jag ser ut. Va fan. Det är min ensak. Mitt sett att uttrycka mig. Jag skiter fullständigt i hur jag ser ut, jag tar det jag trivs i. Get it?! Ni gnäller för att jag sitter uppe länge på LOVEN! Det är lov, jag vill bryta mönstret. Fatta det. Ni säger att jag stör med mitt knappande på datorn nattetid. Låt mig för fan stänga dörr jävlen då! Ja, jag är förbannad. Jag har nästan inget privatliv, ni förhör nästan mina vänner. Jag är jävligt trött på det och vill sticka. Vart ska jag sticka? Jag kommer på någonting kan jag lova. Jag är smart, vet sedan länge var det finns vindskydd i skogarna här och hur man klarar sig. Jag är inte dum i huvudet.
Jag är trött på det.
Ni jag kan kalla vänner, kan jag komma och bo hos er ett tag?! Jag är jävligt trött på den här skiten.

Jag menar allvar.

Jag tror det är bäst att vi kanske inte ses mer.

Till "A"
Du var en riktigt bra kompis innan. Du och jag pratade om allt. Du var den första killen som jag faktiskt blev kompis med. När jag var ledsen så fanns du där för mig, var du nedstämd så pratade du ut om det med mig. Vi kunde smsa långt in på natten, och vi smsade varje dag för att prata om något roligt eller höra med den andra hur det var. Blev lycklig när du loggade in på msn, för du var ett levande bevis på att jag hade en bra kompis.
Okej, efter ett tag började jag gilla dig mer än en kompis. Du var helt enkelt de första jag var kär i. Men det spelade ingen roll. Vi fortsatte vara väldigt bra kompisar och det var bättre än inget. Men sedan du fick en flickvän för 2 årsedan så hör du inte av dig. Bara ibland, och då är det inte längre glada smileysar, det är bara en tråkig text om skolan eller liknande. Nu har du inte smsat på ett år. I skolan så pratar du inte med mig. Försöker jag prata med mig så nickar du bara till svar, eller om jag har tur så svarar du faktiskt.

Du beter dig för jäkligt, och du borde veta det. Vet att du försöker vara snäll mot alla, men nu är du bara elak. Du bara... usch. Du har förändrats så. Saknar den du var, och föraktar den du är nu. Förr blev jag glad av att se dig, men nu blir jag bara nedstämd och arg.
Snälla, sluta upp med det. Bara för att du skaffade flickvän så kan du inte strunta i allt annat. Det lönar sig inte.


____

Åh vad jag vill säga detta. Men kommer aldrig våga, för han har sökt till samma gymnasium som jag sen, och då kommer jag fortsätta att se honom varje dag ._.