Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade

Skicka bara

Det där beskriver typ mina känslor:o ...

Skönt att jag inte är ensam i alla fall ;o
Men jag vet inte ens varför jag är arg... om jag är arg på henne eller mig själv, liksom. Jag är bara typ arg på det hela, att det är så förvirrande eller något.

OMG JAG HATAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET VARFÖR I HELVETE KYSSTE DU MIG. NU ÄR JAG SÅ FÖRVIRRAD ATT JAG INTE VET IN ELLER UT ÅÅÅÅÅÅÅÅ FUCK UU U

mina kändiscrusher tar livet av mig för jag vet att de är 110% omöjliga men ändå skaffar jag flera whYYY

Jag tycker det är lite skönt med kändiscrushar just för att det redan är kört från första början... det brukar alltid gå dåligt när jag är kär i någon på riktigt, det brukar bara vara jobbigt för självkänslan, dels att försöka visa & väcka intresse som är väldigt ansträngande och också knäcken av att få nobben (vilket jag alltid får). När jag har en kändiscrush kan jag få alla bra saker med att vara avståndskär men utan pressen att behöva göra något åt det! Det tycker jag är fint och soft! Så jag fattar att du skaffar flera!

Men såklart kan det vara jobbigt på andra sätt, jag tror att ens gamla primathjärna inte riktigt fattar skillnaden mellan kändiscrushar och icke-kändiscrushar, kär som kär tycker den. Så jag kan ändå bli svartsjuk när jag tänker att min nuvarande kändiscrush har flickvän & barn fastän det skulle vara lika dött lopp även om han hade varit singel (och dessutom gay). Och att jag inte vill göra något åt det kanske inte heller stämmer, för jag hoppas på att kunna träffa honom om en månad för jag ska och se en grej han medverkar i, även om det bara är med "ett fan som träffar sin idol"-intentioner så innebär det ju ändå viss laddning liksom >.<

Alltså jag är så förvirrad just nu Vet inte vad jag ska ta mig till med mig själv! Gaah, vet inte om jag är kär, intresserad eller inte alls!
Jag är rädd för mina känslor!

MEN INSE HJÄRNA DET KOMMER ALDRIG ATT GÅ!

Samma här </3

jag har ingen aning om vad det här är, egentligen, men jag tycker om det. tycker om små söta sms ibland och att ha någonting att fnissa över på tåget till skolan, tycker om närhet och evighetslånga ögonkontakter, att gå hand i hand genom stan och smygtitta på varandra och stanna upp mitt i gatan för att kyssas, att gå på mysiga fikadejter och sitta klängigt nära varandra på caféer. tycker om hans sätt att röra mina händer och stryka med fingertopparna över min handrygg, att halvsova i en famn på tunnelbanan, hångla på en bänk på cityterminalen så jag nästan missar bussen och bli pussad på pannan och höra att jag är söt. bara fina småsaker liksom. ingenting stort eller seriöst.

jag försöker bara tvinga bort mitt eviga övertänkande och intala mig själv att allt inte måste vara så förbannat stort, meningsfullt, viktigt, att allt inte alltid behöver betyda så förbannat mycket. för ena halvan av mig trivs alldeles perfekt och utmärkt med vaddethärnuär, en liten fin småsak som inte alls behöver ta upp en så stor del av mitt liv och min tankekraft. den andra halvan är ständigt livrädd och osäker, exploderar och går sönder av alla känslor och övertänker allting. vad är det här? vad tycker han om mig? betyder det här någonting för honom? finns det någon annan person han säger samma saker till och gör samma saker med och somkanskebetyderlitemer? ugh.

försöker lära mig att tvinga bort det där, jag har alltid varit den som fallit för folk och blivit dödskär i dem innan de ens hunnit få något intresse för mig över huvud taget ungefär, har alltid varit den som känner och bryr mig och TÄNKER för mycket, och det är bara jobbigt och förstör. måste lära mig att saker inte alltid behöver vara så stora och betydelsefulla hela tiden, det kan vara liksom bara PRECIS VAD DET ÄR, en liten fin småsak. ja. wäh.