Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade

________________________________

skola snart
han fyller år snart
jag fyller år snart
det är alla hjärtans dag snart
vilket betyder ett år sedan jag skickade till den andra han att jag gillade honom
är splittrad med mina feels

Jag hatar detta, jag kan ibland bara tänka på något av allt det gulliga som han gjorde för mig förut så börjar jag gråta. För jag saknar honom... Den gulliga personen som fick mig att falla för honom inom loppet av en dag... Killen som fick mig att le, även när jag ville gråta... Den killen som alltid var med mig, och följde mig hem... Den killen som jag kunde prata om allt med... Den killen som hjälpte mig när allt blev för mycket... Den första personen som frivilligt kysste mig...
Men han är borta nu... Jag kan knappt se den killen när jag kollar på honom längre, jag kan se korta små glimtar som får mig att hoppas... Bara för att jag ska kunna bli besviken igen...
Och jag vet inte vad jag ska göra med allt... Jag vill ha honom med mig, jag behöver honom med mig, för allt detta blir för mycket för mig och jag behöver honom som lugnar ner mig...
För han är den enda som lyckas med det...

Visst, absolut! Ugglar dig, ifall det går bra med dig vill säga

lumos1 du är välkommen att uggla mig också

Vet någon hur man lagar ett brustet hjärta?? Eller en kärleksbrygd, kanske....
Jag hatar att jag känner såhär...
Jag har aldrig varit "kär" i någon såhär länge förut, och jag vet inte hur länge till jag klarar det...
För vi pratar knappt, men jag får ändå fjärilar i magen av att se honom...
Men jag vet att ifall han nu skulle gilla mig så skulle jag dela den platsen med en del andra tjejer... Och jag står inte ut, för jag gillar honom så jävla mycket, men han verkar inte längre veta att jag existerar... Han verkar ha glömt allt om mig, för han bara ser rakt förbi mig, när han brukade se rakt på mig och få mig att känna mig speciell...
Och det skrämmer mig att jag är så lätt att glömma, för jag vill inte bli bortglömd...

Jag vet hur du känner. Jag var exakt så om en pojke i tre år. Nu går vi på olika skolor men det var någon gång vi såg varann på stan, så hon log för att vara artig. Och jag smälte helt på stället och stannade mitt där jag stod.
Det som hjälpte en liten stund var att jag var tillfälligt lite kär i en annan kille. Så om det går kanske du ska kolla runt lite bland andra boys som kan vara lyckost nog.

Han jag är kär i har gillat mig också, men det var för kanske 1 år sen, men när han blev "cool" har han inte visat något intresse för mig mer och jag vågar inte fråga utav honom vad han känner.
Problemet är att jag är typ mobbad av honom och hans kompis. Det kanske inte är direkt mobbning, men båda är skit taskiga mot mig.
Måste bara skriva det.

Idag så stannade min kompis och skulle säga något till mig just när jag mötte min crush i skolmatsalen när jag var på väg ut. Jag fick panik och typ bara "gågågå" till min kompis och sen så snubblade jag och ropade till, men det lät bara sjukt konstigt. Jag dog typ väldigt mycket av pinsamhet just då.

Det finns en kille i klassen... Han är jättetrevlig, snygg, vacker, bra på fotboll m.m. Ibland vill jag verkligen vara hans vän, ibland känns det som mer... Men jag vill inte vara kär i honom, och jag vet inte om jag är det heller. Han är ganska kort och jag ganska lång (konstig sak att tycka är fel, men...) och jag tror han gillar min bästa kompis, som är en tjej-variation av honom (kanske hon inte är lik honom, men hon är snygg, smart o.s.v). Jag vill att de ska bli ihop, men jag är bara allmänt förvirrad O.o

Varför slutar det alltid med att jag ignorerar dom jag gillar?!? Eller tror att jag gillar. Jag vill ju inget annat än att prata med honom och brukar fantisera om vad jag skulle säga, men i verkligheten blir det bara akward och han måste tro att jag är världens tystaste person just nu.