PRS Lupple & Medi

Dorian tog sig smidigt upp och satte sig bredvid sin bror. "Det är bland det vackraste att titta på. Solens uppgång och nedgång." Log han.

"Klart vi kommer." Log hon ärligt.

Gabbie log roat. "Jag ska berätta för dig, en dag." Log hon varmt.

""Eller de man älskar." Viskade han och såg på honom.
"Och beskydda dem." Sa han.


Hon kunde se hur hon förändrades med sminket och drog av sig ringarna och lade dem på bordet.
"Tror ni han kommer älska det här?"

"Lovar du?" frågade hon och log svagt.
"Vill du ha glass?"

Dorian studerade honom noga. "Vad är grejen med ikväll Tristan?" Undrade han stilla.

Armelle log mjukt. "Vad minns du från den gången?" Undrade hon nyfiket och ordnade med håret så det skulle se kortare ut.

"Superlovar." Log hon. "Nej tack." Sa hon ärligt.

"Inget...? Varför tror du något sådant?"

"Jag minns att jag frågade efter vägen. Dagen efter sprang vi på varandra igen och han köpte det här till mig." Hon höll upp korset.
"Vi skulle se kyrkan och jag blev som sagt sjuk." Hon pekade mot en väska.
"Jag skulle ta foton."

Dorian såg på honom. Skrattade lågt. "Okej visst." Sa han roat och reste sig upp. "Låt oss ta oss vidare till nästa tak." Log han.

Armelle log. "Han kommer älska det." Sa hon mjukt.

Han hoppade vidare och satte sig och såg ut över alla kanaler.
"Så hur gick det att åka båt?"

"Det hoppas jag." Hon log och såg sig själv.
"Kommer ni köra in mig?" Frågade hon.

Nora hade ätit upp och gick nu mot köket och hon såg sig om. Det doftade underbart och hon ställde disken i maskinen.
"Det är så konstigt att ni bor över mark."

Dorian följde efter och nickade. "Bra antar jag." Sa han och log mjukt.


Armelle var orolig. Halo visste ju inte alls hela historien om det där. Hon var rädd att det skulle skaka Dorian för mycket. Men ingen hade ju kunnat berätta det för henne för att få henne att tänka om. De hade bara kunnat hjälpa henne och göra det hela så säkert som möjligt. "Klart vi kommer." Sa hon mjukt.

Gabbie log roat. "Det är, så alla bor." Sa hon ärligt.

"Du verkade ha det bra så länge du inte såg vattnet. " Sa han och log ömt.
"Du kommer klara det här." Viskade han.

Hon log stort och satte händerna om kinderna.
"Vill bara få tre dagar som det var planerat. Inget sjukdom och inget sjukhus." Viskade hon mjukt.

"Men jag förstår inte. Det är konstigt."

Dorian såg på honom. "Klara det här? Bröllopsresan menar du?" Sa han frågande. "Jag hoppas det." Suckade han.

Armelle log. "Jag förstår." Sa hon varmt.

Han flinade och såg sig om.
"Så vart ska vi gå härnest?" Frågade han och log mot sin bror.

Hon tog sin väska och allt såg ut som för ett år sedan.
"kommer han bli oroad?"