-" tu vivas et mortuus est hic?" -"[är du död där eller levande här]?"

*trumvirvel tack*
Åå, här kommer kapitel 19!! TILLSLUT!
Har varit iväg en månad, när jag kom hem var jag hemma en dag innan jag åkte på läger.. Jaja vi hade skitkul, jag och tre vänner spelade kort till kl 02.30 innan vi smet ut ur fönstret och lindade in hela lägerstället i toapapper.. det rengnade, vi skulle bara hjälpa till och torka?!

Kapitel 19 ; återkomsten


Lily vaknade upp av flera glas och höga flätningar runt omkring dem. Hon drog försiktigt upp huvudet från stenmarken. Hon var yr, som om hon druckit för många butterbeer eller firewisky på ett Gryffindor party natten innan. Hon försökte se sig omkring. Det ända hon kunde urskilja var konturerna av sin man, som skakade som om han var påväg att explodera. Hon trodde först han skadat sig men såg sedan på den röda färg i hanns ansikte att han var väldigt, väldigt, Väldigt arg. De var i en brun tygpåse, men som hade håll och slitningar här och var så att små ljusstrålar kunde sippra in i mörkret.


James visste inte om det var oron, ilskan eller smällen som dödat hans öron. Men han brydde sig inte mycket.
Öronen var som motorer. Istället för att fånga upp ljud skapade dem ljud. Inget vanligt motorljud var det heller. Allt var knäpptyst förutom det ljudet, likt en motor, men tyst på samma gång. Det kännes som om huvudet skulle gå itu i minst ett dussin bitar.


Dödsätarna som firade stort att de skulle få träffa deras nya mästare hade stojat och firat högt åt detta faktum. Då Lily och James kastat in i sitt hörn hade hade de stannat sina fulla högljudda samtal då paret kom in med en belåten dödsätare. Sedan hade det börjat som ett mummel som sedan utvecklades till samma skratt och skrik som innan. De alla satt runt ett bord, ett rätblok med hårda pallar att sitta på. Tomma eldwisky flaskor och ögon som gick i kors tydde på att alla fått i sig tillfälligt mycket att dricka för att inte kunna hålla ljudvolymen nere. Många hade gömt sig inne på Hogwarts sedan kriget slutat i maj, då Potter besegrat deras herre. Medan de flesta bara kommit hit för att fira som om de varit ett stort födelsedagskalas hade några stannat på Hogwarts sedan slutet på kriget. De hade listigt gömt sig inne i Hogwarts tills de sedan kunnat finna ro där de kunde gå som de ville. De hade på senaste tiden in princip bosatt sig i grottan vars ingång var vid - behov - rummet. Det fanns dödsätare som kommit undan ministeriet men sedan tagit sig hit då de fått hintar.
De allas dödskalle liknande märken på vänsterarmarna hade nämligen blivit lovande mörka och för de från den tidigare inre kretsen hade märket även börjat svida.
Samtalen runt bordet var alla liknande deras bordskamrats samtal. Alla skröt om att de var dem som fått tillbaka deras herre (även fast de inte fattade en gnista ens) och berättade i mun på varandra hur de lyckats fly från aurorerna och funnit information; från vad Minervas förra måltid bestod av till att Voldemort delat sin själ och bytt öga. Många hade funnit de mörkaste böcker, så gamla att bladen var ruttna. Fyllda med den mörkaste magi som gjorde det svårt att läsa med bara ögat. De låg slängda i ett hörn, inte bortglömda. Nej nej nej, alla dödsätare hade det klart i huvudet vad det stod på sida 3015 A2.

* * * *

Det kännes som om dom satt där i en evighet, men det var bara några få minuter senare hördes flätningar och belåtna skrockande. James orkade inte mer, han tog tag i den största revan med båda händerna och slet isär dem. Ljuset strömmade nu in helt. Men det höga rivljudet hade inte gått förbi alla dödsätarna. De kollade mellan James och Lily och personerna i dörren. James var förstelnad när han såg dem. Lily lutade sig mot öppningen och såg sin son för första gången på 17 år.
-" HARRY " skrek dem samtidigt.
Tre dödsätare kastade sig mot tonåringarna som precis dragit upp sina trollstavar för att som signalera, och sedan dra upp strid. Ett ljus han skuta ur tjejens trollspö innan det tillsammans med de två andra pojkarnas avlägsnades från dennes rätta ägare till tre olika dödsätare som sedan band dem med rötter från trollstavarna.
- Ser lite ut som dom Remus använde på Pettigrew tänkte Ron samtidigt som han försökte hålla koll på vart hans vänner tog vägen och försökte komma loss från rötterna. Han tillsammans med resten av trion svävade han bort till det motsatta hörnet där Mrs. och Mr Potter satt i en nu trasig tygpåse, den ena kortsidan på det rektangulära rummet.

Det tog ett tag innan något hände. Även om dödsätarna började kännas mer och mer spända, fortsatte de skryta och festa.
Efter några minuter bröts dock skramlet av flaskor och skriken. Det vart knäpptyst då en grön fet orm uppenbarade sig på sidan av det rektangulära bord-blocket, som skjutits till sidan där gyllene tron satt. Bordet tillsammans med pallar med dödsätare på hade flyttats med bara ormens blick som nu vände huvudet uppåt och växte i tjocklek då den sakta ringlade sig uppåt, runt, runt som den ringlade sig runt något men som bara var dolt av den nu groteskt stora ormen. Den kunde inte jämföra sig med en basilisk, ack nej, men stor var den allt.
Efter ett ljus så starkt att alla ; förutom gyllene trion som satt fast, vände sig bort för att inte bli blinda och slog händerna om öronen för att inte få tinnitus av det som lät som när blixten slog ner i sjön.
Ormen försvann, men där stod istället en vacker kvinna, med axellångt bläcksvart hår, med en självsäkerhet som gjorde dödsätarna osäkra. Med ett lika stort ego som den förra mörkrets herre och lika röda ögon som denne herre, ögonen ärvda av sin döda fader.
Delphini Diggory hade anlänt. Eller även fast hennes " släckt" trodde; och de som trodde de kände henne kände igen henne som "Diggory" ;ett larvigt namn enligt henne själv, hon själv undrade varför hennes far gjorde detta mot henne. Hon skulle burit sitt efternamn med stolthet. För det var det hon var.

Hon var stolt att vara efterträdaren efter sin far,
Lord Voldemort.

***********************************


Hennes ögon gick från läskigt röda till grå - gröna på några få sekunder men den rena, nygjorda kappan, egot, utstrålningen, självsäkerheten och det svarta håret ändrades inte ett dugg. Men hennes perfekta ansikte kröktes i ett hånleende och de blodröda tunna läpparna formade ord då hon såg de gifta Potter paret.

Men det var inga vanliga ord som kom ut ur munnen, hon pratade ormspråk som sin fader. Ingen fattade förutom det feta ormen som kommit tillbaka. Ormen svarade henne och kvinnan skrattade öppet.
-"Såå..." sa hon. "Ni tjockskallar lyckades med mitt uppdrag ser jag? Vad bra..." hon hade inte märkt Harry, Hermione och Ron än, vilket Lily och James gillade stort. Dock hade en av
dödsätarna, Avery även lagt märke till detta.
-" Miss v-" började han upphetsat men blev avbruten av kvinnan (ingen vet ännu vad hon heter).
-" Knip igen din mun eller ska du få smaka på min pappas medicin. Förstått?! Bra" sa kvinnan med ett trollspö riktat mot Averys hals. " Vem är du? Arghhh jag bryr mig inte. " utbrast hon.
-"Nåå?! Hur blir det?" Frågade en annan dödsätare.
-" Fick ni inte mitt meddelande?" sa kvinnan hårt.
Dödsätarna nickade stolt, några förolämpade.

~~~~~~~Flashback~~~~~~~~

Det var för en gångs skull knäpptyst i rummet med dödsätare.
-" JAG STÅR FAN INTE UT!!" vrålade en tillslut. Till svar fick han ett muller innan ett blixtslag skar genom rummet. Det fanns nu ett litet, cirka tio gånger tio centimeter, svart hål. Ur denna mun kom en inbjudande röst.
Den sa;
- Ert lidande är slut. Jag är efterträdaren efter er förra herre och ska få ert liv till ett nöje igen. Men, jag kommer inte förens ni gjort mig en tjänst. För någon som Harry Potter ska komma och rädda , för dem hit, och jag kommer till er. "
Det uppstod genast mummel i rummet.

~~~~~~~~Slut på Flashback~~~~~~~~

-" Jag är Delphini ' Delphi' Riddle. Eller som alla andra tror. Delphi Diggory. Jag är Voldemorts enda dotter och ska ta över efter min far."
Dessa ord skapade ett mumlande, men som inte höll länge. Då Delphi börjat tala hade det smugit sig fram andra personer bakom hennes rygg, i dörröppningen. Ett spöke, en professor, en student och Aurorerna. Då Delphi slutat tala hade Moody skickat Petrificus Totalus besvärjelsen. Men den studsade tillbaka, rakt igenom spöket Fred.
-" HALLÅ! EYY...." skrek han. Detta startade allt.
Snart ven besvärjelsen efter besvärjelsen genom luften. Medan aurorerna kastat sig in i striden hade Fred så snabbt ett spöke nu kan sväva - fram till Delphi och överraskat henne med en käftsmäll. Professor McGonagall hade rusat fram till James och Lily med glädje och lättnader tårar rinnande från kinderna och Ginny hade rusat till gyllene trion och slet med hjälp av trollspöt bort alla rötter som band dem. Harry, Ron och Hermione sökte genom rummet med blicken efter dödsätare som hade deras trollstavar / trollspö, fann dem och sa i huvudet (även om de kunnat sagt det högt; ingen skulle brytt sig.) De kom genast till dem och de tog upp en kamp mot Delphi. Eller försökte. Alla besvärjelser studsade bara av henne vilket gjorde att hon skattade ännu högre. Tillslut skickade något - oklart om det var en dödsätare som missat sin motståndare eller om det var någon från den ljusa sidan. James slogs så gott han kunde samtidigt som han skyddade sin fru som inte hade sitt trollspö kvar. Och det [i]gick bara inte att ta ögonen från hans son.
- oj!" Tänkte han stolt-. " han är grym på att duellera!

Efter ett bra tag märkte de dock att det inte gick att skada dem. Efter inte en minsta lilla skråma eller stelnad kropp eller kroppsdel märkte dem att det var lönnlöst. Från skillnad från Delphi studsade inte besvärjelserna bort utan flöt in i bröstet på dem. Som om de var en blomma som inte fått vatten på länge sög de sig åt kraften och värkande bara bli starkare och starkare.
Tillslut röde sig de goda mot utgången med Moody sist.

**********

-" VAD I MERLIN -...!"






~~~

Denna ff kommer komma upp på Fanfiction.net!!
Hjälp!
Som sagt, kommer den upp där, men uppdaterad. Jag kommer göra kapitel längre så läs gärna där med, men vill ha ett annat namn. Jag tänkte från början att denna inte skulle vara så lång. Trodde bara att del ett i denna Fanfic (läs första s) skulle finnas och då namn pga den. Så.. HÄLP MED NAMN!!

Awesome!

Superbra!

Jättebra!!!!

Det var jättebra

TARTYAWAZANG!

Den kan ju heta Dödens återkomst?

Super!

Yeeho bästa Annie Lupin
Hjälpte mig så att jag nu har denna Fanfic uppe på Fanfiction.net! Den går där under namnet dödens återkomst och är mer uppdaterad, jag upptaderar kapitlerna där från här så med andra ord, de är bättre där haha XD
https://m.fanfiction.net/s/12618964/1/D%C3%B6dens-%C3%A5terkomst

Woohoo! Bevakar den

YeyXD