Du vet inte allt (3:e generationen)

Fantastiskt bra!

Super, som vanligt!

Jättebra!!!!!!!!

Sjukligt bra, tycker att du skriver jättebra och det märktes att du bearbetat detta kapitel en del. Älskar alla smådetaljer och quidditchdelen var jättebra, aldrig tyckt om sport precis som Scarlett men visst är det kul när man får se hur strategin fungerar. Tycker bara om esport haha!

Jättekul att du uppdaterat! Blev så arg på Bradley som inte brydde sig att hon gick därifrån, en riktig pojkvän hade ju liksom frågat om allt var bra och så. Usch på honom! Hoppas att hon får reda på det snart utan att James får skiten eller att James och Scarlett samarbetar med förvandlingskonsten så att de kan störta Bradleys liv eller slänga honom i svartsjön eller kapa hans identitet eller något haha jävla Bradley!!!

Älskar att April är så snäll men hon ska ändå bort för Scarlett ska ju älska James ♥ ♥

Det är jobbigt att skriva ibland, vet precis hur det är. Man vill ha tid till allt men det har man ju inte om man inte är mångmiljonär! Fick ett jobb igår där jag börjar 7 slutar 16 och jag sa upp mig idag för jag tyckte att det var fruktansvärt jobbigt... Tur jag inte behöver det för jag har skola snart igen... Förlåt för off topic!

Om du har svårt för ett kapitel kan du ju tänka bak på olika lösa trådar som du kan försöka nysta vidare på, bara som hjälp! Hoppas vi får en till uppdatering snart, älskar verkligen hur du skriver för jag tycker ju att du skriver så bra. ♥

Kraaam!

Superbra kapitel! Hatar att April är så snäll, hon hindrar mig från att shippa Scarlett och James haha. Jag kom på att jag kanske borde shippa April och Scarlett? Aprett? Scaril?

April är ju underbar, fantastiskt om Scarlett kan få en vän som henne, då hennes egna gamla vänner är skit!

Dock... misstänker ju att Scarlett och James kommer få intresse för varandra, och just nu vill jag ju inte att April ska bli sårad...

Du gör det så svårt! (Fullt medvetet antar jag, haha)

Ser fram emot nästa kapitel, oavsett hur lång tid det tar. Kram!

Super!

Nästan lika bra som Rowling

Den är super bra

Ni är bäst!



Kapitel 27
James
Alla sitter och tittar på mig.Väntande blickar och rastlösa ben. Jag står framför dem och tar ett djupt andetag.
- Det är nu som jag ska säga något spektakulärt och peppande men tyvärr, jag har slut på peppande tal. Men jag har någonting som min pappa fick höra minuterna innan sin första match. Och jag vet att det passar väldigt bra idag, säger jag.
- ”Det här är det bästa laget Gryffindor har haft på flera år. Vi kommer vinna. Jag vet det.”
Zach, som oturligt och irriterande nog, halkade i trappan och stukade handen igår kväll när de kom tillbaka till deras sällskapsrum och som inte får vara med och spela, ställer sig upp och tittar på sina lagkamrater.
- Klå lite Ravenclaw arsle för min skull! säger han och lämnar sedan omklädningsrummet för att skynda sig upp på läktaren.
Vi andra skrattar och går igenom spelupplägget ytterligare en gång innan vi går ut mot planen. Vi kan höra hur de på läktarna väntar på oss. Stämningen är redan igång. Vi grenslar våra kvastar och när dörrarna öppnas flyger jag ut först med laget bakom mig. Novembersolen ligger som ett svagt sken över planen och luften är krispigt frisk. Jag stannar ett antal meter upp i luften och tittar mig omkring. Att få syn på mina vänner är väldigt lätt tack vare Aprils hår. De vinkar mot mig och jag vinkar tillbaka. Zach nästan hoppar upp och ner där han står. Han vill inget annat än att vara med oss. Och jag vill inget annat än att ha honom här. Zach är jagare precis som jag och tillsammans med Somerset, en väldigt duktig tredjeklassare som säkerligen står högt upp på listan på att bli quidditchkapten när jag har tagit examen, är vi som en väloljad maskin. Men eftersom Zach är skadad har vi fått tagit in en reserv, så maskinen är inte lika väloljad idag men jag känner mig säker på vinst. Visslan ljuder och matchen är igång. Fram och tillbaka flyger jag för att passa och fånga klonken. Då och då får jag även tillfälle att kunna göra mål. Och när jag har gjort det mässar hela planen mitt namn. Eller i alla fall den delen som hejar på Gryffindor. Jag sitter på min kvast och snurrar sakta runt för att titta på dem alla. Men när jag tittar bort mot där April och dem står så hittar jag dem inte. Det är bara som ett tomt litet hål. Jag rynkar på pannan. Har de gått härifrån? Jag vrider på huvudet och letar efter dem. Efter en stund så hittar jag dem. Men varför står de där? Det är ju precis intill Ravenclaw. Men vänta…är inte det där…den mörkhåriga tjej…är inte det Scarlett? Jo det är det. Det är Scarlett. Hon ser lite vilsen ut. Som om hon inte riktigt vet vad hon ska göra och inte göra.
- James!
Det är Somerset. Han kommer upp intill mig och passar klonken. Jag fångar den och tar sikte mot målringarna. Eftersom det här är Scarletts första quidditchmatch så ska hon få se hur det ska gå till. Jagarna i Ravenclaw blir suddiga figurer när jag susar förbi dem och utan att någon hunnit reagera så har jag kastat klonken genom en av ringarna.
- Potter gör ytterligare ett mål för Gryffindor. Det står nu 250-160 till Gryffindor! säger säger kommentatorn.
Jag tittar bort mot Scarlett igen och även fast vi är långt ifrån varandra kan jag se hur hennes ögon lyser och hur hennes leende är brett. Och där blev ännu ett quidditchfan till.

Vi vann. Precis som jag trodde. Efter matchen möter jag de andra vid middagen. Zach ger mig en high five med sin friska hand och jag får en kram utav både Roxie och April.
- Det var ju inte jag som fixade vinsten, säger jag och sätter mig ner.
- Nej, men det är du som har coachat dem, påpekar Roxie och lägger upp potatismos på sin tallrik.
- Precis, säger April och lägger huvudet på sned.
Lejonet på hennes kind är utsvettat och man kan inte längre se vad det föreställer. Jag häller upp juice i mitt glas och även hennes.
- Ni fick sällskap såg jag, säger jag.
April spricker upp i ett leende.
- Ja! Scarlett dök upp ifrån ingenstans! Jag blev jätteförvånad att hon kom. Och att hon gillade det! säger hon.
- Det var i alla fall någonting på planen som hon gillade. Hennes ögon var som tefat, säger Zach och skrattar.
Jag blinkar. Vad menar han med det? Inte kan Scarlett ha…jag menar, hon är ju tillsammans med Bradley. Inte skulle hon titta åt någon annan då… Eller?
- Jag tycker om Scarlett. Hon är inte alls så hemsk som James pratade om, säger Roxie och ger mig en blick.
- Eller hur! säger April.
Jag håller upp mina händer i försvar.
- Hon var faktiskt väldigt elak mot mig i början. Men nu är hon mycket snällare. Jag antar att hon, precis som alla andra, kan förändras, säger jag.
- Oavsett vad så tycker jag också om Scarlett. Det är bara synd att hon måste umgås med dem, säger Zach och nickar bort mot Ravenclaw bordet.
Vi tittar bort mot dem. Bradley och hans vapendragare Pierce ser ut att vara mitt i en allvarlig diskussion och Leia sitter och lyssnar på varandra stavelse med instämmande nickar. Men ibland kan se hur hon bara tittar på Bradley med en blick som om hon tittade på en Gud eller någonting. Och intill sitter Scarlett och rullar runt ett par ärtor på sin tallrik, helt ovetande om att hennes bästa vän sitter och har säkerligen tänker allt annat än rena tankar om hennes pojkvän. Det är stunder som den här som jag skulle vilja gå fram till Scarlett och berätta vad jag kom på hennes bästa vän och pojkvän med att göra. Men gör jag det, då skulle jag inte få några mer high five efter en match. Det skulle inte ens bli några mer matcher för min del. Och kanske inte ens någon mer Hogwarts. Efter middagen går jag gäspande upp till sällskapsrummet. Scarlett sitter i en av fåtöljerna med Galathea i knät och läser en bok samtidigt som hon sakta stryker katten över ryggen.
- Hej! Bra match, säger hon och ger mig en leende.
- Ja, April och dem sa att du gillade den. Har du blivit quidditchfrälst?
Scarlett skrockar.
- Jag tror att din besatthet vid quidditch har smittat av sig tyvärr, erkänner hon.
- Det låter bra tycker jag, säger jag.
- Hahah, jag antog att du skulle tycka att det var något bra, säger Scarlett.
- Finns det de som inte skulle tycka det menar du? frågar jag och lägger huvudet på sned.
Scarlett tittar ner på Galathea och kliar henne bakom örat. Jag förstår med en gång vad hon tänker på.
- Strunta i dem. De behöver inte veta någonting, säger jag.
- Ska mitt nya quidditchberoende bli en hemlighet menar du?
Jag nickar. Scarlett skrockar.
- Herregud, James Potter vill dela en hemlighet med mig. Är det nu som jag ska bli alldeles fnittrig och generad? frågar hon.
Om jag inte ser glimten i hennes ögon när hon säger det så skulle jag ha tagit illa upp.
- Visserligen så delar du inte den bara med mig utan även resten av skolan som var på matchen. Men jag ser ingen anledning till varför någon skulle gå fram till Besser…Bradley, och berätta att du var på en quidditchmatch, säger jag.
Scarlett ler ett snett leende.
- Jag antar det, säger hon.
Jag nickar.
- Då så. Då har du inget att oroa dig för, säger jag. Din hemlighet är säker. I alla fall hos mig.
Scarlett skrockar igen och återgår sen till sin bok. Jag gäspar och reser mig ifrån min fåtölj.
- God natt, säger jag.
- God natt James, säger Scarlett.
Jag går in i mitt rum men stänger inte dörren helt och hållet och klär av mig innan jag kryper ner under täcket. Ett par sekunder senare ser jag hur det rör sig vid glipan och plötsligt hoppar Galathea upp och lägger sig intill mig. Jag ler och blundar. Ljudet av den knastrande brasan, när Scarlett vänder blad i sin bok och Galatheas lugna andetag får mig att sakta vaggas in i en djup sömn.
_______________________________
Hoppas att ni gillar det! Kommentera och dela gärna!