19 år senare (Privat Roll)

Draco drog efter andan när Scorpius svarade emot honom, och han tog ett hotfullt steg mot Al och Scorp. Roxanne som hade sett alltihop ställde sig i vägen för att ingripa. "Ärligt Mr Malfoy förstår jag inte vad du har att skämmas för. Din son är en fin människa, han är smart och intelligent och kan förmodligen gå hur långt han vill. Sen så är han snäll med även om nu du bryr dig inte om det. Dessutom väljer han ju en renblodig så vad i ligger felet? Jag vet att er förfader var lagd åt samma håll och ändå blev han minister." avslutade hon det hela men stod kvar han skulle inte få göra någon av dem illa och gjorde han det skulle hon anmäla honom.

Draco såg på henne
"han är ett misslyckande! Han lyckas aldrig med något och vi får alltid rätta till allt efter honom! Se på honom nu! Han kan inte ens göra som vi ber honom! Och du har ingen rätt att lägga dig i!" sa han och stirrade sedan på Roxanne "tig flicka" fräste han och gav Roxanne en örfil och Scorpius såg argt på Draco, han kunde slå honom men inte hans vänner. Scorpius reste sig upp och tänkte just säga något när Draco slog sin käpp i magen på honom "jag vill inte höra ett ord till från dig! Du får en dag på dig att packa och komma hem så du får börja på Durmstrang eller så kommer du aldrig mer hem!" sa Draco och såg på honom innan han morrade "jag hoppas du väljer rätt val" sa han och slog honom i bakhuvudet och gick där ifrån. Scorpius sjunk utmattat ner på golvet
"är ni okej?" frågade han och såg på de andra två

Roxanne tog emot örfilen utan en min, visst sved den men hon tänkte inte ge Draco nöjet att se det. Han försvann och de båda knäböjde vid Scorp. "Vi? Det är väll mer fråga hur du mår." sa Al och Roxanne nickade instämmande medans de hjälpte Scorp upp på fötterna. "Hur är det, gör det ont?" sa Roxanne oroligt.

Scorpius såg på dem med tom blick
"smärta är en känsla jag inte förnimmar längre" sa Scorpius kallt och Albus la en arm runt honom, om hans föräldrar redan visste så spelade det ingen roll. Scorpius lutade huvudet mot Als axel och undrade hur hans föräldrar fått brevet och kom fram till att han måste tappat det och någon bestämt sig för att skicka det.
"Kan du inet snacka så man förstår" sa Albus oroligt och Scorpius mötte hans blick.
"Jag känner det inte längre. Albus jag är van för guds skull, tror du det gör nån skillnad för mig längre?" sa han men innan Albus han svara fortsatte Scorpius "det var därför jag undrade hur det var med er?" frågade han

"Med mig är det bra, han rörde mig inte." sa Al och såg upp på Roxanne som automatiskt tog sig för den ännu rödlätta kinden där slaget träffat. "Nej, det är lungt." sa hon och såg på dem. "Vi borde gå till McGonagall med det här. Det kan inte få fortsätta såhär, hon kan ta det vidare till Kingsely. Eller annars går vi direkt till han." sa hon alvarligt och Al nickade. Familjerna var mycket god vän med honom, så det skulle itne bli några problem med det.

Scorpius såg på dem
"nej vi skall inte gå till någon" sa han bestämt "jag tänker inte berätta vad som hände! Ingen skall någonsin få veta det här för i så fall tänker jag inte prata med nån av er igen!" sa han bestämt
"men du tänker väl inte återvända hem?" sa Al
"jag har inte så mycket val, Al. Jag kan inte bo på gatan" sa Scorpius sorgset
"Nej Scorpius du skall inte tillbaka dit! Jag förbjuds dig!" sa Albus och Scorpius ögon mörknade
"du förbjuder mig? Du förbjuder mig!" sa han argt och reste sig upp "ingen förbjuder mig!" sa han och reste sig upp och gick där ifrån

Roxanne och Al såg efter honom. "Bra, då går jag och talar om för McGonagall och du går efter Scorp. Skyll på att du inte kunde hindra mig eller något." sa Roxanne och började gå mot kontoret. "Men du hörde vad han sa." sa Al. "Klart jag gjorde, därför är det bättre om jag går. Och ni kan få leva lyckliga tillsammans i alla era dagar. Mig gör det inget om han pratar med igen, det kan jag leva med." sa hon bestämt drog sig ur Als grepp och Al såg förvirrat efter henne men följde sedan efter Scorp.

Scorpius satte sig ner i er avlägset hörn och han hörde steg och kände snart en arm runt si och han lutade sig mot Albus
"förlåt" sa Al och Scorpius bara skakade på huvudet och Albus tittade på honom när han kände att hans axel blev blöt. Scorpius sa inget "gråter du?" frågade Al förvånat och Scorpius nickade bara, det fanns inget han kunde säga. Trotts att han hade känt Al i sex år var det så mycke han inte visste om honom.
"vi kommer på något. Du kan bo hos mig om det är så" sa Al och Scorpius nickade bara

Roxanne gick till McGonagalls kontor och knackade på. Vist hade hon ljugit för Al om att det inte spelade någon roll om Scorp hata henne för allt tid. För hon betraktade nu Scorp som en vn, men vänner ställer upp och hon tänkte inte låta honom leva ett sådant liv som han gjorde nu i fortsättningen.
McGonagall öppnade och såg surt på henne. "Miss Weasley, vet du vad klockan är?" sa hon strängt men Roxanne ignorerade henne, gick in i rummet och stängde dörren. Sedan berättade hon allt, och McGonagall blev vitare och vitare i syn. "Vänta här." sa hon och skickade iväg en uggla till Kingsley innan hon gick iväg för att hämta pojkarna och Roxanne slog sig ner i en fotölj och väntade.

Scorpius torkade tårarna och såg på Albus och tänkte just säga något när McGonagall stod framför dem och hon såg olyckligt på Scorpius
"hon hade ingen rätt" sa han argt
"hon menade väl" sa professorn och Scorpius blängde på henne och hon slutade le
"hon hade ingen rätt för det" sa han kallt
"Scorpius du kan väl i alla fall lyssna på dem" bad Albus och tog hans hand och Scorpius gav upp och följde med dem till McGonagalls kontor och han gav Roxanne en mördande blick