Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Soda
Elev 
|
30 maj, 2012 09:54 |
|
Maddie Mellark
Elev 
|
När kommer det ett nytt kapitel???
   
30 maj, 2012 17:13 |
|
Ms.Markus
Elev 
|
31 maj, 2012 08:34 |
|
madeleinegranger
Elev 
|
Kapitel 22 här, det är lite långt men det får ni leva med våra fina läsare! Hihi
 ♥22. Xenia. Kära Dagbok! Nu har jag precis vaknat. Igår fick jag lov att berätta för Hannah att Theresa följt med Scorpius hem. Det var hemskt! Hannah blev helt vit i ansiktet och frågade ”Malfoy? Scorpius Malfoy?” Jag nickade och jag tror hon såg att jag inte hade någonting med det att göra. Jag vill verkligen inte att Hannah ska tycka illa om mig. I alla fall så gick gårdagen skapligt. Jag följde med Hannah hem till vårt hus i Ottery St. Catchpole, pappa hade inte kommit hem från Hogwarst då, för han kom senare, precis i tid till middagen. Innan pappa kom bakade jag och Hannah bullar med pepparkaksfyllning, spelade lite trollkarlsschack, men jag vann, Hannah var en Hufflepuff och de brukade tydligen inte spela schack i skolan. Sedan gjorde vi en jättesmarrig middag med julmat tills pappa kom hem. Hannah och jag hade jättetrevligt, men jag kan inte förstå, ibland känns det som Hannah gillar mig mer än sin egen dotter. Ska hon till exempel baka någonting frågar hon mig, även och Theresa sitter bredvid, så har det alltid varit. När jag, Hannah och Theresa besökte Diagongränden när vi skulle handla för mitt och Theresas första år på Hogwarts hade folk sagt till Hannah ”Vilken fantastiskt söt dotter du har!” och syftat på mig. Jag minns inte om Hannah nekade, och sa att Theresa var hennes dotte, eller inte. Jag tycker synd om Theresa, det måste vara jobbigt att Hannah varit, och är, så förstjust i mig. Theresa kommer ju tillbaka idag, så jag kanske ska hjälpa Hannah att städa ihop lite. Hejdå! /Xenia Alice Lovegood. Xenia sätter ner sina fötter i ett par katthuvudformade tofflor och drar på sig en för stor mörkröd collagetröja. När hon går förbi den avlånga spegeln på dörren hajar hon till, backar och ser på sin spegelbild. Hennes blonda långa hår ligger platt, trassligt och torrt på huvudet, ögonen är tomma och hon känner hur hon luktar konstigt. Xenia möter sin blick i spegeln med förtvivlan, nästan så hon skriker till. Hon förstår inte vad som hänt under natten, igår kväll hade hon sett ut som vanligt. Xenia kommer på att igår kväll hade hon tagit av sig det blodröda hårbandet för första gången sedan hon sytt det. Hon hade inte velat ta av sig hårbandet för det var så vackert, hon kände sig så vacker i det. Xenia rynkar ögonbrynen, hade det inte varit lite konstigt att hon inte behövt duscha på 2 veckor, inte behövt borsta håret eller tänderna? Hon grips av en svag panik, var det något speciellt tyg hon hade valt till hårbandet? Någonting magiskt? Jo, såklart det är magiskt, tänker Xenia och himlar med ögonen. Hon tar upp hårbandet från golvet där hon slängt det föregående kväll och känner tyget mellan sina fingrar, en underlig känsla sprids i henne, en värmande ström genom hennes blodomlopp. När hon tittar sig i spegeln igen ser hon sådär fin ut igen. Xenia minns att hon läst i Hört och Sett om ett speciellt magiskt tyg. Det kallades Konservsammet, och utseendet bevaras från det ögonblick tyget nuddar ens hud. Alltså hade Xenia inte behövt duscha, för att hon hela tiden sett likadan ut som den dag hon satt på sig hårbandet. Xenia viker ihop hårbandet och lägger det prydligt på skrivbordet. Hon går sedan in i badrummet och fräschar upp sig. Xenia släntrar efteråt ner för trappan som leder ner i ett ljust kök med ljusrosa blommor ritade på köksluckorna. Vid spisen står en kastrull och en ensam slev rör runt i den, Hannah sitter vid köksbordet och läser tidningen. Genom ett stort fönster ser Xenia Neville skotta snö ute på gården. Xenia rynkar ögonbrynen men ler, så typiskt Neville att inte använda magi till dessa saker. Nästan allt trädgårdsarbete gör han med sin händer, och inte med sin stav. ”Jag förstår inte varför han inte bara använder någon trollformel? Det skulle gå mycket snabbare.” Suckar Hannah och tittar upp från tidningen med trötta ögon. ”Han gillar sånt där, Hannah.” Säger Xenia och fyller på sin blå och gulrandiga kopp med rykande hett vatten. Xenia sätter sig ner framför sin styvmamma, eller kunde hon kalla henne det? Neville och Hannah var ju inte gifta eller något. När Xenia druckit upp sitt te kommer Neville in i köket med rosiga kinder och snöflingor i håret. ”God morgon Xenia!” Säger han och ler med hela ansiktet. ”När skulle Theresa komma en idag förresten?” Xenia reser sig upp och ställer sin te-mugg i diskhon för att kunna tänka ut ett bra svar. ”Hon berättade det, men jag minns inte. Tyvärr.” Säger Xenia tillslut och andas ut. Neville nickar bara, lika glad och Hannah har inte kollat upp från tidningen. Xenia smiter ut ur köket och upp på sitt rum igen och sätter på sig ett par tjocka strumpbyxor och en stickad mönstrad klänning. Hon ägnar resten av dagen att städa och plocka lite på sitt rum. Hon slutar tvärt när hon hör en smäll, Xenia ser ut genom sitt fönster och ser hur Theresa kommer gående mot huset. ”Hannah!” Xenia springer ut ur sitt rum. ”Theresa kommer!” Ropar Xenia ner för trappan och återvänder till sitt rum, hon vill inte störa i Theresa och Hannahs återseende. Efter en timmes nästan tystnad vågar Xenia gå ner till nedervåningen. I vardagsrummet sitter Hannah i den bruna soffan med Nevilles arm runt axlarna. De pratar lågt tillvarandra, Hannah ser orolig ut men Neville ler och sedan kysser han henne i pannan. ”Xenia! Theresa! Vill ni kanske komma ner lite?” Ropar Neville, ett lågt mummel hörs från Theresas rum, men Xenia som stått i dörröppningen går bara in i vardagsrummet och sätter sig på en fåtölj framför Neville och Hannah. Efter några ytterligare minuter kommer Theresa in i rummet och slår sig ner i fåtöljen bredvid Xenia med en suck. ”Så? Var det något speciellt?” Suckar Theresa och ser nervöst på Neville och Hannah. ”Jo, ”sprudlade Hannah, ”vi väntar barn.” Hannah ler lyckligt mot Theresa, och vänder sig mot Neville som besvarar hennes leende. ”Vad kul.” Säger Theresa och klämmer fram ett leende och ser hjälplöst på Xenia. Inombords pågick ett krig, Xenia visste inte om hon skulle bli glad eller inte. Hon var chockad och hennes ögon var uppspärrade till bredden. ”O… Oj. Det var verkligen. Oj!” Stammar Xenia lite osäkert. ”Det kanske kommer som en chock, men vi har även funderat på att kanske…ja…gifta oss, och att hela familjen kan…ja… byta till samma efternamn.” Säger Neville och gör långa nervösa pauser. ”Som en riktig familj!” Inflikar Hannah och ler som aldrig förr. Theresa skakar på huvudet och suckar. ”Så du menar, Hannah, att vi alla skulle byta namn till Longbottom?” Säger Theresa och reser sig upp och skakar ännu en gång på huvudet. ”Har du någon aning om hur det skulle se ut om jag kom till sällskapsrummet och berättade för alla att jag plötsligt hette Longbottom? Ingen skulle någonson prata med mig igen.” Förklarade Theresa och de glada leendena försvann från Neville och Hannahs läppar. ”Men Tess, då kan vi äntligen bli en riktig familj.” Svarar Hannah lugnt. ”Nej, aldrig.” Säger Theresa trotsigt och sätter sig ner i fåtöljen igen. Sedan tittar hon på Xenia och väntar på att hon ska säga något. ”Ärligt så…” Började Xenia.” Det kanske skulle bli lite pinsamt att heta samma sak som sin lärare.” Xenia tittar ner på sina händer, hon vill inte se sin älskade pappas sårade blick. ”Alla vet ju redan att du är min dotter.” Säger Neville oförstående. ”Jo…men alltså jag menar…” Xenia vet inte vad hon ska säga, hon gillar inte diskussioner, speciellt inte om dem var med hennes pappa. ”Det var väldigt synd att ni inte tyckte om planen, men jag och Neville ska gifta oss oavsett. Vi är era föräldrar och vi bestämmer nu att alla i det här rummet ska ta efternamnet Longbottom.” Avbröt Hannah bestämt. Det brast för Theresa. ”Nej, fatta! Jag tänker aldrig byta namn till Longbottom, Abbott är illa nog!” Säger Theresa ursinnigt, hon vill inte nämna att hon heter Grey i skolan. ”Du ska byta namn. Punkt slut.” Envisades Hannah. ”Hörde du inte vad jag sa? Heller att jag byter namn till Nott!” Theresa avbröt sig tvärt när hon insåg vad hon sagt. Alla såg nu hur Hannahs ansikte förlorar all färg. ”Utanför Theresa.” Morrar hon. Men Theresa sitter prompt kvar. ”Utanför nu!” Upprepar Hannah, och drar ut Theresa till köket. Om Xenia var chockad förut, var det ingenting emot hur chockad hon var nu. Hon ser på Neville vars ögon är två frågetecken. Xenia reser sig och sätter sig bredvid Neville. ”Vad… menade Theresa med det där?” Frågar Neville förvirrat. ”Du från nog låta Hannah berätta.” Säger Xenia och kryper upp i Nevilles famn. Han lägger en arm runt Xenia och de båda lyssnar till det låga mumlet utanför. ”Förutom möjligen din blivande man, som kommer få en smärre chock när han får reda på att du blev på smällen med hans kollega!” Hör de Theresa säga när hon höjer rösten. Xenia drar efter andan och kikar upp på Neville som hade ögonen fixerade vi den stängda dörren. De fortsatte lyssna. De hade återgått att prata i låg ton men Xenia kunde inte undgå att höra Hannahs ord. ”Men som om du är så mycket bättre själv när du besöker familjen Malfoy? Jag behöver då inte ens fundera på vad ni har gjort…” Xenia stelnar till. Hon hör inte resten av deras konversation för hon kravlar sig ut Nevilles grepp och går därifrån. Tänk om Theresa och Scorpius verkligen hade blivit mer än vänner. Hemsk tanke. Xenia springer upp för trappen och in på sitt rum där hon slänger sig på sängen och glor upp i taket. I taket hade Xenia, när de hade flyttat till huset i Ottery St. Catchpole, målat ett flertal stjärnor med lysande färg. Utanför har mörkret lagt sig och hennes rum ligger nästan i totalt mörker, förutom de svagt lysande stjärnorna såklart. Det utmattade samtalet, mörkret och tystnaden gör att Xenia somnar. Resten av julen och jullovet går Theresa, Xenia, Hannah och Neville runt i en ansträngd atmosfär. På julafton försöker Neville lätta upp stämningen och leka gissa trollformlen, en lek som Xenia älskat från att hon var 2 år och börjat lärt sig läsa om trollformler. Xenia vill gärna leka den, men Theresa och Hannah sitter i varsitt hörn av vardagsrummet och ser inte på varandra. Det slutar med att Neville sprutar vatten på Xenia, får ljus att sväva och spränga en julgranskula. Xenia älskar att vara tillsammans med sin pappa, de har haft jätteroligt under julhelgen så när det är dags att återvända till Hogwarts blir Xenia och Neville alltmer nedstämda, medan Theresa och Hannah glatt packar ihop. De är antagligen glada att komma ifrån varandra ett tag. På perrong 9¾ travar Theresa rakt in till prefektvagnen utan att säga hejdå, Xenia däremot kramar om Hannah och önskar henne lycka till med bröllopsförberedelserna. Sedan går Neville och Xenia in i tåget som direkt börjar sin resa tillbaka till Hogwarts. Hoppas det var värt tiden ni tog för att läsa kapitlet! 
31 maj, 2012 15:22 |
|
95mas
Elev 
|
7kt bra
Alltid Redo.
Läs min FF "Den bortglömde marodören"
31 maj, 2012 15:47 |
|
amanda1104
Elev 
|
SUPER
Vae weohnata ono vergarie eka thäeet otherum 31 maj, 2012 15:48 |
|
Hermia
Elev 
|
Awesome
Once a MADling, always a MADling 31 maj, 2012 20:41 |
Borttagen
|
Superb!
Älskar långa kapitel, så det här var perfekt! 31 maj, 2012 20:58 |
|
Borttagen
|
Helt makalöst bra!
31 maj, 2012 21:00 |
|
Borttagen
|
Jag kan inte i ord beskriva hur bra denna fanfic är!! Älskar er!!
♥31 maj, 2012 22:54 |
Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen