(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

Awisome!

Underbart!!!!

Harry är söt när han flörtar♥

Superbra!!=D

Dunma, dumma, dumma Harry! Draco är MIN!

aww , mer ♥

Oj… det var ett tag sedan jag skrev nu o.O sorry ♥ I detta kapitlet blir det lite sång också (Utan dina andetag)

Vintern hade kommit som ett bomb ner slag i mitten av november och snön yrde runt slottet. Det var en lördag och som Harry, Hermione och Ron bestämde sig för att gå ner till Hogsmeade för att handla julklappar.
När dem hade vandrat längs det vita landskapet och kom in till byn så var det första dem såg en studsande rödtopp med gryffindors färger på halsduken...
"Harry" skrek Minto och slängde sig rakt i hans famn. Av ren vana tog han emot henne i sina armar och snurrade henne ett varv. "Ska ni också handla julklappar?" frågade hon medan hon kramade Ron och Hermione.
"Ja... Det är lika bra att vara ute i god tid" svarade Hermione med ett leende. "Men jag måste få fråga... Varför har du en gryffindorhalsduk?" frågade hon förvirrat. Minto tittade ner på den röd, guldiga halsduken och fnittrade.
"Efter jag hade blivit sorterad så hade dem haft slut på mitt elevhems halsdukar så jag fick denna. När jag väl fick en hufflepuffhalsduk så ville jag inte göra mig av med den här. Gryffindors färgar matchar mig på något sätt" sade hon glatt och Harry höll med henne. De röda och guldiga färgerna passade henne och hennes mörkröda hår.
"Vart är Draco?" frågade Ron plötsligt och det fick Harry på andra tankar. Draco och Harry hade inte kyssts på en vecka och det gjorde Harry halvt deprimerad. Efter det intensiva strulandet hade Draco lämnat honom utan ett ord. Men han hade inte undvikit Harry. Dem hade hälsat som vanligt och utbytt blickar och leenden, men dem hade inte fått tid att göra något.
"Hmm, jag gissar på att han sitter på Tre kvastar och dricker honungsmjöd" svarade hon lite osäkert och ryckte på axlarna.
"Hmm, jag trodde var som ihop klistrade" sade Hermione förvånat.
"Ne, det hade nog blivit för mycket. Haha! Tänk att vara med Draco tjugofyrasju! Usch! Haha" skämtade Minto och det fick trion till att fnissa.

Efter en times shopping orkade into Harry längre. Så han gav upp och gick till på Tre kvastar.
Den första personen han såg när han kom in var självklart den blonda slytherin. Utan att tänka efter gick Harry och satte sig vid Dracos bord.
"Hej" sade han och dumpade ner sin kasse med presenter på golvet.
"Hej" svarade Draco skämmigt och smuttade på sin honungsmjöd. En pinsam tystnad började smyga sig fram och Harry kände paniken gripa tag i honom.
"Hade vi kunnat prata?" frågade han efter en stund.
"Prata på" svarade Draco och vände sig mot honom.
"Enskilt?" frågade Harry och reste sig upp. Draco följde honom till ett bås och slog sig ned bredvid brunetten. Utan att säga ett enda ord kysste Harry Draco mjukt, men också väldigt kort. Draco sade inte ett enda ljud, utan bara satt stilla. Harry gav honom två mer snabba kyssar innan han började putta Draco bakåt och kyssa hans hals.
"Sluta" viskade Draco under honom och Harry lydde omedelbart. Draco bara tittade in i dem smaragdfärgade ögonen och andades tungt. Harry kunde känna hans varma andetag och lukten av mjöd, men tåligt så väntade han. Han väntade på Dracos nästa steg.
"Du är vacker" viskade Draco och det fick Harry att dra efter andan. Vad hade Draco nyss sagt till honom?
Draco lyfte sin hand och strök Harrys kind och sedan lekte nätt med hans hår som var rufsigare än vanligt och lätt fuktigt av smällt snö. Plötsligt började Draco ta av Harrys glasögon och sedan lade dem på bordet som dem hade lämnat orört. Och då började Draco leda Harry mot hans läppar.
På något sätt så var det en meningsfull kyss. Den betydde lika mycket för Harry som om Draco hade sagt 'Jag älskar dig'. Kyssen var så ömtålig och bubblande... Nästan som någon bubbelgums färgad kolsyrad dricka. Den var söt och mysig på något sätt. Som påminde om en varm sommar på stranden vid skymningen. Harry hade kunnat föreställa sig det. Draco och han på stranden. Bara dem sista orangerosa strålarna nådde fram och sanden som var fortfarande varm efter en het dag.
Efter en underbar minut bröt dem kyssen, men Draco verkade inte lika glad som Harry var.
"Men Minto är fortfarande mitt allt" viskade Draco. "Jag hatar att göra detta, men du ger mig inte så mycket val..." fortsatte han och vände huvudet bort ifrån den förvirrade killen som satt böjd över honom.
"Jag vet" svarade Harry enkelt. "Och förlåt mig för att jag gör det svårt för dig. Varför kan du inte vara nöjd med att ha oss båda?" frågade han och tittade sorgset på Draco.
"Det förtjänar jag inte... Jag förtjänar inte någon av er" viskade han till svars och tittade på Harry igen som var på gränsen till tårar.
"Du vet... Minto brukar ibland sjunga... oftast låtar eller visor ifrån Skandinavien..." sade Harry och sen började han ta ton. "Min klocka har stannat, under dina ögonlock, fladdrar drömmarna förbi, inuti är du fjäderlätt och vit..." sjöng Harry och smekte Dracos ansikte medan en tår föll över ifrån hans ögonvrå.
"Och utan ett ljud, mitt hjärta i din hand, har tappat bort mitt språk, det fastnar i ditt hår" och Draco kunde känna hur Harry smått började darra. "Jag kan inte ens gå, utan din luft i mina lungor, jag kan inte ens stå, när du inte ser på, och färglös som en tår blir jag, utan dina andetag... Vad vore jag utan dina andetag?" avslutade Harry i en viskning och tårarna fortsatte att strömma ner ifrån kinderna.
Draco satt ljuslöst och tittade på Harry. Han visste inte vad han skulle säga, så han bestämde sig för att vara tyst och istället omfamna honom, torka hans tårar och försöka kyssa bort smärtan i hans ansikte.

Morgonen där på hörde Draco samma melodi som Harry sjöng dagen innan, fast av Mintos ljusa röst.
"Jag vet att du sover, känner värmen från din hud, bara lukten gör mig svag, men jag, vågar inte väcka dig nu" sjöng hon lågt medan hon satt bredvid Draco och kammade sina lockar. "God morgon" sade hon glatt när hon såg att Draco hade vaknat. Den natten hade dem inte haft sex, men ändå hade Draco bett henne att sova hos honom. Han kände sig tryggare att ha någon han älskar i sin närhet.
"God morgon" sade han sömnigt tillbaka. "Vad var det för låt?" frågade han och lade sig på sidan.
"Den heter 'utan dina andetag'. Hehe, en av Harrys nya favorit låtar. Han ber mig ofta att sjunga den för honom" sade hon mjukt och böjde sig ner för att kyssa hans kind. Med det reste hon sig upp och gav sig iväg ner mot växthuset.
Draco låg kvar i sängen och tänkte på vad som hade hänt dagen innan. Hur han hade fortsatt kyssa Harry efter hans rörande ord. Han förstod inte hur han hade fått de två personer han mest tyckte om att älska honom så obeskrivligt mycket. Minto älskade han villkorslöst, men Harry... Deras relation var annorlunda. Den var på något sätt... Verklig?
Om Draco hade fått bestämma hade han önskat att Minto hade varit hans mor. Hon var alltid så mild och kärleksfull och förstående och hade alltid tid till honom när han behövde det. Inte som sin egna mor som var bortrest nästan hela hans uppväxt.
Harry var på något sätt som en äkta älskare, men det var ett problem för Draco. Han ville verkligen inte förlora Minto och hennes kärlek för honom. Om det skulle hända så skulle Draco hellre vilja dö än att leva utan henne.
Han tryckte ner huvudet i kudden och försökte somna om...

braaaaaaa!

meraa ♥

Stackars Draco, han vet inte vad han ska göra... =(

Aha! Jag visste att ditt sms igår handlade om ff:en!

Riktigt bra! =D

braaaaa!