(PG) Svarta Rosor-Drarry

så bra älskar det

skit bra!!

Du är sjukt grym!

3 kapitel på en gång, awesome! och alla 3 är skitbra! Längtar massor efter nästa del igen!

HUR kan man skriva så bra?!

en bra fråga!
det går inte om man inte är en fantastisk häxa/trollkarl och Minto är en fantastisk häxa/trollkarl.

^ Precis!!!

Nej, fy! Sluta vara så snälla! X'D Ni tar kål på mig TT_TT
Glad alla hjärtans dag till alla mina älskade läsare!!!

Jag stod utanför entré dörren och tittade ut över landskapet. Det var många som redan hade kommit ner till Hogsmeade för att ta tåget till London. Jag kände någon krama mig bakifrån. När jag vände mig om så såg jag Hermiones ansikte och kände jag mig varm i kroppen. Hon var verkligen där när jag behövde henne. Hon log vänligt mot mig och jag flinade tillbaka till henne, men plötsligt ändras hennes ansikte uttryck. Hon stirrar med stora ögon på något bakom mig och hennes leende försvann helt. Hastigt vänder jag mig om. Långt borta i horisonten kom svart rök flygandes, på bara några sekunder hade det börjat sprida sig runt slottet. Jag grep tag i Hermiones hand och vi sprang in för att leta reda på våra älskade och våra vänner. Kriget hade startat...
Vi kom precis in i gryffindors sällskapsrum, jag hann se Dracos ansikte, precis innan väggarna krossades. Dödsätare stod framför mig och hånflinade åt oss. Hermione hade redan trollstaven uppe och började kasta förhäxningar på dem. Ron var uppe på benen och hjälpte henne. Jag försökte hjälpa Luna upp. Hennes knä hade gått ur led, men jag vred till det hårt. Ett plågat stön kom från hennes strupe, men knäskålen var på rätt plats och hon gick över och hjälpte sin flickvän och Ron.
Plötsligt såg jag att Draco var borta. Jag tittade igenom det isönderbombade tornet ännu en gång och mina ögon fastnade på en stor hög, med stenar. Jag sprang fram och började slänga av stenarna. Uppe ifrån trappan som var nästa hel kom Dean och Neville, båda i chock. När dem såg mig gräva så började dem hjälpa till utan ett ord. Efter bara en liten stunds grävande ser jag två fingertoppar. Jag nuddar försiktigt vi dem och dem svarar genom att försöka röra sig. Nu slängde jag verkligen tegelstenar bakom mig och fick tag i hela hans hand.
"Draco!?" skrek jag och fortsatte. Dean och Neville kom över till min sida och grävde. Vi fick upp hans ena arm och vi hade kommit till huvudet. Han var halvt blåslagen, men inga andra allvarliga saker än så länge.
Vi drog upp honom och jag tog honom i min famn. Han var vid medvetandet, men ganska "borta" av sig. Jag försökte prata med honom, men han bara tittade runt förskräckt i rummet.
Luna kom fram till mig och sade att vi borde gå. Jag lyfte upp Draco och precis när vi skulle gå började hela tornet luta. Alla började springa mot utgången, men det är då vi känner att vi faller. Tornet rasar och vi följer med...

MER