PRS Lupple & Medi

Han nickade sakta. "Självfallet." Sa han lugnt.

"Självklart, vi kommer vara precis här." Viskade Alexander och kramade om sin son.

"Är ni hungrig?" Hon visade sin handled för honom och log mot honom.

Luci gick fram mot ingången.
"Hallå kan jag få tala med den stora ledaren?"

Han smekte henne över handleden. "Alltid." Viskade han och tänkte precis bita när han hörde någon som ville tala med honom. Han nästan knuffade kvinnan ur sitt knä och skyndade dit. Synade mannen innan han öppnade dörren. "Om?" Undrade han lugnt.

Hon ramalde ner på marken och såg efter honom.

"Jag har fått höra av någon kringarande om dina tankar. Jag är villig att lägga mitt liv i era händer. Att få tjäna er och förslava mänskligheten. Klart de ska vara våra slavar. Varför ska de inte tjäna oss?"

Mannens ögon lystes upp, äntligen började budskapet spridas. Underbart. "Varför ska de vara våra slavar, enligt dig?" Undrade han.

"För att vi är den bättre rasen såklart. Vi är här för att ha dem. De är till för oss och inga andra. Men självklart måste vi ta hand om dom, som dom tar hand om en hund eller katt. Så elaka är vi inte men de ska inte få tänka själva."

Han log stort, en man precis i hans smak. "Mycket klok." Log han gillande. "Flickan min." Ropade han efter henne, nästan lite otåligt.

Hon tyckte sig höra honom och sprang snabbt upp för trapporna och snubblade vid öppningen. Hennes hand fick ett sår innan hon reste sig.
"Ja min stora mästare?" Frågade hon och såg snabbt ner.

"Bjud in denna unga man tack." Log han. Såg sedan på mannen med bestämd blick. "Hon är min, ingen rör henne." Förklarade han allvarligt. Tog upp hennes hand och slickade i sig blodet.

Hon ställde sig närmare sin mästare och log svagt verkade tycka om att han drack från henne
Hon såg på Luci och lade huvudet på sned.
"vad är ditt namn?" Frågade hon och Luci såg på henne med ett trött ögonkast. Han var tvungen att spela elak. Det skulle göra så ont.
"Oliwer Dent." Han hoppades hennes kraft hade fått henne att tro på det. Allt handlade att påverka henne.

Hon såg på sin mästare med ett leende innan hon svalde.
"Jag bjuder härmed in dig, Oliwer Dent ." Hon såg sedan på sin mästare.
Luci klev in och gav honom ett leende.
"Va kan jag kalla henne? Jag menar att vi kommer troligen ta in fler. Så hon måste ha ett namn?"