PRS Lupple & Medi

Alexander funderade lite. "Jag kommer. Börja spring, västerut. Så möts vi." Förklarade han lugnt.

Han nickade och lade sedan på.
"Jag måste." Han kysste henne på kinden.
"Lovar att vara försiktig och ta hand om de små." Sedan sprang han.

Hon hade återvänt till tronsalen och satte sig på golvet.

Armelle nickade sakta. "Jag vet älskade, var försiktig du också." Bad hon och kramade hans hand och såg honom försvinna ut genom dörren. Det var en fruktansvärd känsla.

Han sprang och mötte sedan upp med Lathan och log svagt.

Kvinnan hade börjat frysa och lade armarna om sig och hon nyste till.

Alexander var den som hade sprungit för att möta honom. "Kom. Jag förklarar på vägen." Log han och började att springa och förklara planen medan.

"Klä på dig." Sa han trött.

"Det låter mest troligt. Jag har hållt mig i huset. De kanske inte har sett mig så ofta heller."

Hon reste sig ich gick mot hans sovrum och klädde på sig. Tog på sig sockor och kom tillbaka.
"S¨där."

"Kom och sätt dig." Log han och höll ut sina armar mot henne.

"Det är vad vi tänker. " Log han. Stannade när de kom fram till Lathan och Lucifer.

Hon kom och satte sig i hans famn och lutade huvudet mot hans bröstkorg.
"Du är så vänlig mot mig." Viskade hon och log stort mot honom.

Lucifer nickade.
"Du kommer få ett nytt namn."Han såg till att bara dom skulle höra och Luci nickade.

"Såklart flickan min." Viskade han och smekte henne sakta över håret. "Var maten god?" Undrade han.

Hon nickade och blickade på honom.
"Men flingorna börjar ta slut och jag behöver snart ny mat."

Luci såg på dem.
"Hjälp om jag får svårigheter." Han såg på sin far.