PRS Lupple & Medi

Lathan funderade lite. "Vi måste komma nära henne först." Viskade han stilla. "Kanske borde en av oss gå in som en jag vet inte- undersåte till denne man? Vi skulle ju bli igenkända." Suckade han sedan. Alexander funderade ett tag. "Vi kan ju gå och presentera oss också, mycket möjligt att galningen släpper in oss på egen hand." Föreslog han.

Utahbech såg på henne, noga. "Nej du åt för en vecka sen. Du har inte betett dig som du ska." Beslutade han irriterat. "Gå, ge dig av. Hämta ris kvinna." Beordrade han allvarsamt. "Du måste renas från dina synder." Fortsatte han nickande, ja så fick det bli. Hon skulle piskas.

"Men då måste vi bli inbjudna . De känner oss alla. Vem ska vi ta då?" Sa Lucifer lugnt.


Hon såg på honom och svalde. Hon hade gjort allt som han bett om. Hon reste sig och gick och hämtade riset och en piska. Hon var så mager och det gjorde ont att röra sig. Om hon bara vågade kunde hon kasta ut dem alla. Istället räckte hon över sakerna och såg ner.

"Vem är minst känd av oss i familjen?" Undrade han lugnt. "Vem kan få denna man att släppa garden?" Funderade han vidare. Alexander suckade lite. "Armelle är inte den första man tänker som Vinther." Sa han stilla.
Lathan tittade noggrant bortåt. "Tänker att kvinnan, kan nog övertygas enkelt. I alla fall just nu." Sa han stilla.

"Kanske det är Luci?" Sa han och lade huvudet på sned.
"Han kom ju tillbaka tidigare."

Hon såg på sin mästare och drog av sig sin tröja och vände sig om.
"varsegod."

Lathan nickade sakta. "Ring honom." Föreslog han mot Alexander. "Han kan nog ta sig in." Sa han med ett lugnt leende.

Han tog emot det hon hade hämtat och studerade hennes nakna rygg. Han log mjukt. Hon lydde väl. "Seså, ta nu och ät lite." Sa han ömt.

Luci låg och höll om Armelle och såg på henne.
"Du är vacker."

Hon såg på honom och lät tröjan vara kvar. Hon visste inte om honn skulle ta på sig den men hon visste att hon inte fick röras av andra. Hon gick in till köket och plockade fram flingorna och mjölken och slog sig ner.
De befannn sig under jord i ett underjordiskt hus.

Armelle smekte honom sakta över kinden. "Jag älskar dig." Viskade hon för att sedan stelna till när han telefon ringde. Hon såg att det var Alexander som ringde honom. Åh nej.

"Ja?" Luci höll om Armelle och kände på hennes arm och suckade.

Hon hade ätit upp och gjorde nu rent efter sig.
En man kom in och stelnade till.
"Du kommer bli sjuk om du går sådär. Sätt på dig en tröja och snälla sätt på dig skor eller sockor." Sa han lågt.

Alexander log mjukt när han hörde Luci. "Vi behöver din hjälp." Sa han lugnt.

"Okej kan ni komma och hämta mig? Det kan vara riskfullt att säga vart ni är." sa han och kysste Armelle.