Dolder förbannelsen [sv]

Så extremt underbart vackert!♥

Fortsättning där vi slutade...

Lily hade kunnat kyssa honom i evigheter. Att känna hans värme, hans kropp, hans läppar..hon hade aldrig känt något liknande.

Men hon visste att hon snart skulle behöva dra sig undan, hon hade redan gått övergränsen och ändå var det nånting inom henne som fick henne att vilja tämja på gränserna ännu mer.

Hon drog sig försiktigt från honom, undvek att titta på honom. Hon visste att om hon såg på honom skulle hon falla för frestelsen att kyssa honom igen.

Kom igen skärp dig Lils! Det är Voldemort!... men han är inte Voldemort än... Nej sluta nu!.. men jag vill.. tänkte hon argt för sig själv.

”Vad är det?” frågade han henne mjukt och la en varm hand på hennes axel,hon kände en brännande ilning genom kroppen då han rörde vid hennes nakna hud.

”Vi borde kanske inte.. det kanske var en dum idé..” mumlade hon.

”Vadå?” sa han och flinade en aning mot henne ”Kommer din pappa försöka döda mig?”

Du har ingen aning om hur rätt du har...

”Lily” fortsatte han och kupade sina händer kring hennes ansikte och tvingade henne att se på henne men innan han hann säga något mer så hördes ett förfärligt oljud en bit ifrån dem, någon skrek och en mans röst som också skrek

”HUR VÅGAR DU? HON ÄR MIN! DITT SMUTSIGA KRYP!”

”Cygnus! Nej låt honom vara!”

”Jag måste gå” sa Tom och med ett litet flin tillade han ”Förste ordningsmans jobb du vet”

Och han började springa till platsen skriken kom från.

Lily stod kvar en stund men sedan sprang hon efter honom ”Vänta! Jag följer med!”



OJOJOJ! Spännande Vad händer nu då? Vem är Cygnus? Och vad handlade allt det där om?

100% awesomeness

jag tror jag vet vem Cygnus är om han kmr från böckerna men det var riktigt bra :p jag gillar att Lily börjar förstå att det är Voldemort xD o jag diggade den där med henens pappa xD även om det tog mig ett tag att koppla xD

Jätte bra.

Vet exakt vem Cygnus är om det inte är någon med samma namn. Kan nog gissa lite vad som hänt och mellan vilka.

Håller med totalt!!
100% awesooommeeee

Kapitel 36, Cynus Black

Tom skyndade sig mot platsen där bråket höll hus.När han kom fram stod en skara med elever vid utgången från slottet.

”Flytta på er, vad försigår här?” sa han irriterat

Han fick syn på Albus som stod med händerna i vädret och mittemot honom stod Cygnus Black, han hade gått ut förra året och var Slytherinare..vad tusan gjorde han här? Brevid Cygnus stod Ella som var gråtfärdig och ryckte i hans arm ”Snälla låt honom bara vara! Han visste inte ens, sluta bara!”

”Bort med dig” fräste Cygnus och knuffade undan Ella så hon föll till marken, Lily som hade kommit efter Tom hjälpte henne upp och la en tröstande arm om henne.

”Cygnus!” sa Tom med stadig stämma ”Vad gör du här? Så vitt jag vet är du ingen elev längre”

”Jag var ju tvungen att komma hit! Jag hörde allt ryktena om att min egna fästmö svansade omkring med en löjlig fransman!” spottade han ur sig mot Albus

”Menar du Ella?” sa Albus förvirrat

”Självklart menar jag Ella” sa Cygnus ursinnigt ”Hon berättade inte va? Att hon ska giftas bort till sommaren?”

”J-jag visste inte” stammade Albus ”Vi gick bara som vänner!”

”Tyst med dig!” avbröt Cygnus och riktade staven mot Albus ” Serpensortia!” ropade han och en enorm svart orm landade framför Albus.

Ormen väste arg. Tom tänkte snabbt, han ville inte göra det, men han visste att han måste stoppa ormen från att attackera Albus.

”Sluta!” skrek plötsligt Lily, men hennes röst var annorlunda, väsande.

Vad i...?

Ormen stannade upp och såg på Lily

”Låt honom vara!” den här gången var Tom säker, men ahn hade inte tid att tänka på det han hade sin chans nu

”Expelliarmus!” ropade han och Cygnus stav flög ur handen på honom och Tom tog emot den med sin lediga hand.

Nu hörde Tom en annan väsande röst och den kom från Albus

”Såja, lugn orm” sa han till ormen, det funkade och romen låg lugn i gräset.

Tom höjde sin stav mot ormen ”Vipera Evanasca” viskade han och romen försvann.

Alla stod stumma i tystnad. Till och med Cygnus verkade ha glömt sin ilska i chocken

”Seså, tillbaka in i slottet, showen är över” hördes en flickas röst bakom honom, det var McGongall, som var den andra förste perfekten. Tom log tacksamt mot henne när hon styrde undan folkmassan.

Tom gav Cygnus tillbaka sin stav ”Ge dig av” var det ända han sa och Cygnys lydde, han började gå från slottet. Ella gick tillsammans med Albus ursäktandes och fortfarande gråtande in i slottet.

Det var bara Lily och Tom var till slut. Han såg på henne

”Så, du talar det också” väste han till henne.



Tack för alla kommentarer jag fått på både förr-förra kapitlet och det senaste! Ni är helt underbara

spännande!