Förändrad värld Lupple & Medi

Hon hörde hans röst långt borta och hade svårt att vakna men till slut öppnade hon ögonen. Såg på honom och hade mer ont än någonsin. Ville skrika men bet ihop.
"Medicin." Viskade hon.


"Ja de bor här. Du ska se vårat hus. Det är coolare tycker vi båda." Han log och stängde av motorn.
"Ni ska hälsa som ni gjorde med oss. Artigt och inga frågor."

Rafael skyndade sig ut och tog fram medicinväskan och tog upp burken med smärtstillande och tog fram en tablett och gav den till henne. Han gav henne också vattenflaskan så hon kunde svälja med den.

Aurora nickade sakta och började känna nervositet. Hjärtat slog väldigt hårt. "Åh okej." Sa hon viskande och började att snurra en hårslinga runt fingret. "Svara bara på tilltal." Tillade Rafael allvarligt.

Hon tog den och svaalde med lite vatten. Svetten verkade rinna för hennes panna och hon såg på honom.
"Är vi hemma?" Viskade hon.


Theo log mjukt.
"Du behöver inte vara så orolig. Du kan prata med mig. Be inte om tilstånd till mig." Han smekte hennes kind.
"Och ta inte till dig vad de säger. De kan vara lite elaka till en början."

Rafael la en hand på hennes panna och såg på henne. " Vi är på besök hos mamma och pappa. Så hemma för några dagar. Men vi kommer snart vara hemma på riktigt. "Log han.

Aurora nickade sakta. "Jag är inte orolig." Ljög hon och önskade att hon var någon annanstans. Men detta skulle säkert bli bra. Hennes Theo skulle ju vara där.

"Okej. mamma och pappa." sa hon och fumlade med bilbältet. såg sedan upprörd ut.
"Hjälpt tack?" Hon såg på honom med en sorgsen min.



Hon såg ut genom gardinen och såg sedan sin make.
"De har med sig människor? En verkar inkompenet att göra något. Hon verkar även vara full." Kvinnan skakade på huvudet.

Rafael såg på henne och hjälpte henne med bältet. "Ängel, var hövlig. Hälsa så som du lärt dig. "Viskade han och smekte hennes kind.

Mannen såg på sin fru och la undan sin tidning och suckade. "Jag känner doften av människorna." Sa han ogillande. Han reste sig och gick för att titta. "Unga. Men svaga." Sa han om de båda.

"Med mitt gamla namn?" Frågade hon och höjde på ena ögonbrynet och såg sedan ner.
"Var mitt namn inte Rhiannon?"

Theo höll in ett skratt och knäppte loss sig.
"Ska vi`Aurora?"


Hon rättade till sin klänning och såg på honom.
"Vi måste ju möta dem. Ska se till att två sängar är bäddade. Vi är inte kallhjärtade ."

Rafael såg på henne och log. "Med ditt namn. Rhiannon. "Förtydligade han.

Aurora nickade och reste sig upp och klev ur bilen och såg på det väldiga huset. Byggnanden.

Han suckade. "Självklart. De är gäster. Vi är alltid vänliga mot gäster." Sa han och gick mot dörren och öppnade den för sin fru.

Hon nickade och tog sig ur bilen. Snubblade lite men rätade up sig när hon såg huset.
"Är ni rika?" Hon såg nu på kläderna och skämdes. Hon hade bott i ett litet rum i 13 år. Hade hon inte fått mer?

Han gick fram och knackade på. lade ena handen om Auroras axlar.
"Och le." viskade han.


Hon kom ut i hallen och såg på ytterdörren som öppnades.
"Theodore vad roligt att se dig. Rafael du med." Hon sa det sista högre och såg mot Aurora.
"Och du har en gäst?"

Rafael såg på henne. "Låt oss säga att det är gamla pengar." Viskade han och såg på henne. "Du är vacker. "Försäkrade han innan han tog hennes hand och började att gå mot huset. Sakta.

Aurora tvingade fram ett leende. Höll blicken nedåt och neg mot de i dörren. "Hej jag heter Aurora." Sa hon försiktigt.

Rafael tog sig fram till trappan och log mot sin mor. "Mor, far. Ett nöje att träffa er." Log han.