Från helvetet och tillbaka

Gud såååååå bra!!!!

Fellrendión: Usch, vad äckligt att simma och dricka vatten där det är döda kroppar!
En tjej som jag '' känner '' var i Indien en gång, och i en sjö eller något liknande kunde hon se ett ko kranium..
TACK!
fashion7: ♥
SingWithIce: Hah, ja.
PPP: Åh, tack så himla mycket! Fast det är ingen ff, men jag fattar vad du menar ♥ ♥ ♥
lumos1: JAG HATAR NÄR FOLK SÄGER ATT DET ÄR SÅ FARLIGT PÅ INTERNET. Kom igen, det är inte Syrien vi snackar om...
Matilda weasley: Tack ♥
jännii: Ja, till han förstås, och till han med cancer ♥
Elissa Malfoy: Tack så hemskt mycket! ♥

Jag tyckte att det här kapitlet var lite jobbigt att skriva, så förlåt om det blev lite konstiga formuleringar här och där.


♥ Kapitel 38 ♥
Jag vet att du drömmer om något stort,
och jag hoppas att du når dit...


Har du någon gång gått igenom något riktigt plågsamt?

Förmodligen, vem har inte?

Igår så tänkte jag skriva ett kapitlet, men jag kände mig ganska lost.

Jag hade kontakt med Emelie igår, och tja, det var väl ganska... Sorgligt?
Ni som har läst min förra '' reality berättelse '' vet förmodligen att jag verkligen försökt med allt för att hon skulle bli min vän igen.
Och, ja, det har ju inte gått bra alls.

Igår så bankade Jenny lite vett i skallen på mig, och jag kan inte påstå att jag tyckte om den sanningen som jag tvingades se.
Som Jenny sa, jag måste '' låta det gå ''.

Det värsta var väl att jag på fullaste allvar insåg igår att jag och Emelie aldrig skulle kunna bli vänner igen - vi är alldeles för olika.
Jag fick veta massor med saker som jag inte ville tro på igår, men allting var sant, och allting var väldigt synd.

Jag och Emelie hade en lång diskussion igår genom sms, och det slutade så himla sorgligt.
Jag tvingade mig själv att skriva det jag vetat hela tiden, men det jag inte velat se;

okej, inget av det här spelar någon roll längre. jag måste bara inse att '' vi '' var över för längesen.

Jag vet inte riktigt vem jag är längre eller vad jag vill.
Vad ska jag satsa på nu?

Det känns ganska meningslöst att skriva något till Emelie eller försöka satsa på henne igen, för jag vet att det inte går och att jag bara blir ledsen igen.
Jag vill verkligen vara hennes vän, men enligt henne så '' har hon inte tid att sitta med datorn eller mobilen hela dagarna ''.
Det var inte det jag ville, det enda jag ville var att hon skulle bry sig om mig som hon gjorde förut.
Jag byggde på något som jag trodde skulle bli något stort, men snacka om att det inte gick bra.
Allt känns som ett stort kaos, och jag vet vad jag måste göra nu - jag måste lära mig leva med det här.

För mig handlar det inte om att glömma, jag måste lära mig av det här.

The past can hurt,
but, you can either run from it,
learn from it.

Jag kan inte deppa ihop och skicka brev som aldrig öppnas - det leder ingen vart.

Det enda som känns krångligt är vad jag ska koncentrera mig på nu.
Vad har jag som jag kan tänka mig att göra allt för?
Absolut ingenting.

Emelie tycker att vi har '' växt ifrån varann ''.
Ärligt talat, det tycker inte jag.

Vi har inte växt ifrån varann, det var bara en av oss som stack.
Jag och Emelie har ingenting gemensamt längre, förutom våran vän som vi en gång i tiden kände.
Han som försvann ifrån våra liv samma dag som vi började mejla.

Jag kan inte glömma allt Emelie har sagt till mig, och jag vill inte tro att hon ljög - det verkade så äkta.

På min anslagstavla sitter hennes brev som hon skickade till mig för några månader sedan. Jag fick det samma dag som jag erkände min lögn.
I brevet står allting som jag trott på - att hon älskar mig, att hon önskar att vi alltid ska vara bästa vänner...

Det finns fyra datum jag aldrig kommer glömma:

17/1 2013 - dagen då jag och Emelie började mejla.
9/6 2013 - dagen då jag och Emelie blev bästa vänner.
10/11 2013 - dagen då Emelie slutade prata med mig.
20/2 2014 - dagen då jag öppnade ögonen och insåg att våran vänskap varit borta i vad som känns som en evighet.

Åh, jag älskar verkligen dig och dina kapitel ♥

Hur jobbigt det än är så hoppas jag att du kommer över henne.
♥

Jag kom på att det inte är en ff nu... pinsamt...

Jättebra! ♥

Gud vad bra men super sorligt

Jag fattar inte hur Emelie kunde lämna en så fantastisk person som du!? ♥
superbra skrivet som vanligt!

Åh vad bra skrivet!

Freja, om det var ditt och du förlorar det, och kommer inte tillbaka, var det aldrig ditt, om det gör det var det menat så.
Du måste släppa taget, och se framåt, man kan missa en massa möjligheter.
Jag finns alltid för dig, om du vill prata. ♥

*ingen kommentar**för bra*