(Dramione) Jag önskar...

Kapitel 33,
"Börja, NU!" ,det stora sanduret vreds av magi och alla började krafsa med sina fjäderpennor. Hermione hade precis börjat på fråga tre när hon kände någons blick bränna i nacken. Malfoys. Hon ryckte till, men låtsades som om inget hände.
Pennan skrev av sig själv med lätt sneda bokstäver alla rätta svar på trean, fyran och femman. Vid sexan blev det för mycket. Hon började darra i hela kroppen. Malfoys blick brände i nacken och tiden gick inte tillräckligt snabbt. Hon vänder sig långsamt om, och han sitter kvar. Deras blickar möts och han ler ett snett leende. Hon bara ser på honom, sen suckar hon, skakar på huvudet och vände sig om igen. Han kan faktiskt inte förstöra allt.
Resten utav tiden fortsätter hon att svara på de enkla frågorna och vänta på att tiden ska rinna ut.

"Hur gick det Hermione?", hon Harry och Ron går mot Hagridsstuga efter alla prov.
"Rätt så bra, jag tror att jag svarade fel på fråga 14 d, den om bäckamonstret."
Harry skrattar och Ron sukar.
"Var det 14 uppgifter?"
"Nej Ron, 23"
"Fan också", han sparkar till en sten som börjar rulla i snabb fart ner mor Hagrids pumpodlingar.
"Förresten, du vände dig om några gånger, men du hjälpte mig inte. Varför?"
"Äsch, det var bara en sak, inte så viktigt", hon låtsas som inget och båda killarna köper det. Ron går och ser på henne hela tiden, och hon känner det. Kan det vara för det om provet, eller något helt annat?
"Hermione..."
"Ja Ron?"
"Det var inget", han kollar ner på marken och fortsätter sen att gå, nu lite snabbare än innan.
Konstigt, tänker hon, men struntar i det.

Senare på kvällen sitter hon med Lav och Parvati i ett hörn och snackar. Eller Lav och Parvati snackar mest, själv sitter hon där och lyssnar. Elle dagdrömmer. Tänker. Varför stirrade Malfoy så? Och vad ville Ron innan?
"Eller vad säger du Hermione?"
"Ähum... va?!"
"Du lyssnar ju inte ens!"
"Jo... förlåt"
"Lav sa att hon tyckte att McLaggen är snygg, men han är lite för sliskig, eller hur?"
"Mhmm..."
Alla fnissar och fortsätter samtalet. Men Malfoy försvinner inte ur hennes huvud.

oooo skitbra! nu måste du sätt dig vid din data och skriva mer! det är en befallning!

Nytt kapitel

Yaaaaaaaaay!!!! Nytt kapitel! Skitbra som vanligt!!!♥

Håller med föregående talare

Ja, då var det dags för slutet. (Men det kommer en fortsättning, så håll utkik!)
Jag måste tacka alla er härliga läsare som har stått ut med min jobbiga pauser mot slutet och mina vackra stavfel (nevill ). Jag tackar er för att ha kommenterat positiva och upplyftande kommentarer. Jag måste tacka er för att ni själva skriver så U N D E R B A R A ffs! Jag måste tacka er för så mycket, så jag fattar det kort, TACK!
...♥...♥...♥
...♥...♥...♥
(Kapitel 34)
Hermione satt i sällskapsrummet med Dean och Seamus. De hade pratat om proven och om året som gått. Även fast alla lag tagit i vid Quiddtchen vann Slytherin i år igen. Elevhemspokalen skulle delas ut i morgon och i övermorgon skulle alla hem igen. Neville satt bredvid dem i en fåtölj och klappade frånvarande på sin kaktuskruka. Dean suckade tungt.
"Jag kommer sakna er. Ni betyder så mycket."
Hermione log mot honom men Seamus bara skrattade. Han boxade till Dean på armen.
"Spara tårarna tills senare! Vi ska först vinna elevhemspokalen!"

När Hermione vaknade dagen efter var det väldigt svalt i rummet. Det förklarade sig snabbt eftersom ett fönster stod öppet, de hade rean börjat vädra ur rummet inför nästa år då de nuvarande fyrorna skulle bo här. Hermione såg på de fyra sängarna där hennes vänner hade sovit. Hon såg på kaminen som alltid varit tänd på vintern. Dörren till badrummet och dörren ner till sällskapsrummet. Allting kändes så tomt, alla bokhyllor och garderober var tomma. Det låg en ensam bok vid ett bord, hennes bok som skulle tillbaka till biblioteket. Hon suckade men drog på sig kläder och gick för att äta.

Hermione åt under tystnad med Harry och Ron. Ingen vid hela bordet kände för att prata, faktiskt ingen i hela salen. Till och med Fred och George petade runt i maten under tystnad.
"Jag ska gå och lämna en bok, vi ses senare", Hermione reste sig upp och log mot Harry och Ron.

"Synd att böckerna måste in nu. Jag hann aldrig läsa ut den."
"Jag lovar att den kommer finnas kvar här Miss Granger. Jag önskar att jag helst skulle kunna låna ut den till er över sommaren, men regler är regler."
"Jag förstår helt och håller Mrs.",
Hermione gick ut ur biblioteket och mot skolgården.
Hon såg sig omkring, här och där vandrade folk omkring i grupper eller i par, eller satt vid olika träd eller bara på gräset. Hon fick syn på Cedric och Cho som satt i gräset. Hon kände inget, inte hat, lycka, inget. Istället började hon gå mot sjön. Hon vandrade runt halva, där hittade hon en ledigt och skuggigt pilträd att vila sig mot. Hon slöt ögonen och började tänka, på Malfoy.
*DUNS*
Hon slog upp ögonen och framför henne på marken låg han, Malfoy.
"Hej... Hermione"
"Vad gör du?"
"Jag satt i trädet och sen... vad gör du?"
Plötsligt kom hon på vem det var hon pratade med, sin fiende. Hon vände sig irriterat bort och låtsades att han inte fanns.
"Hermione... vi vet vad som har hänt på sista tiden. Vi har bråkat, som vanligt, som innan. Men jag känner inte som vanligt, och inte du heller, jag vet det", Hermione fnyste men gjorde inget för att få honom att sluta prata om det. Han var pojken som gav henne fjärilar i magen, han var pojken som hon helst ville slå till, hårt. Han fick henne att gråta, han fick henne att skratta. Han fick henne att vilja strunta i alla regler och bara göra som hon själv ville, han var den som fick henne att värdesätta sina vänner högt, för att han var en sån skitstövel.
"Hermione, jag älskar dig. Du vet det. jag vet det. ingen annan vet det. ingen annan ska veta det. Snälla, säg det bara till mig.", han flyttade sig närmare henne. Hon kände hur hjärtat bultade fortare och hur blodet blev till is i ådrorna. Hon vred sitt huvud mot hans. Hon tryckte sina läppar mot hans, och han besvarade kyssen.
Han var allt... Han var inget...
"AJ! Vad fan gör du!?", Draco, nej Malfoy hade dragit sig bort. Det droppade blod från hans mungipa ner mot hans svarta byxor. Hermione sträckte ut handen för att hjälpa honom.
"NEJ! Håll dig borta ditt smutsblod!", han stelnade till och såg på henne bedjande. Hon reste sig bara upp och gick därifrån.

Gryffindor vann elevhemspokalen med tio poäng mer än Ravenclaw. Det blev en stor fest i sällskapsrummet efteråt och alla kröp dödströtta ner i sina sängar runt tre på morgonen.Sen klev de upp runt nio, packade ner de sista sakerna, åt frukost och begav sig till Hogsmeades tågstation.

"herione! Ron! Harry! Sitt med oss!", FAy vinkade uppmuntarnde från en kupé. Dean, Seamus och de tre tjejerna satt redan där och med 'the golden trio' blev det alla. Ron lyckades vinna ett parti mot Seamus i trollkarlsschack men förlorade alltid i knallkort. Dean lyckades stoppa i sig tre chokladgrodor samtidigt och Fay fick bara goda Bertie botts bönor. Resan hem var fylld av snack och stoj.

"Glöm inte att skriva!", Hermione kramade om Harry.
"Du med Ron, och brev ska vara mer än tre meningar."
De skrattade och sa hej då. Utanför väntade hennes mamma och pappa på henne.

Gud vad bra gumman♥ lova att tagga mig!♥

Jag lovar att tagga ER ALLA!!!

SUPERDUPERMEGABRA!!
Jag finner fan inga ord för hur fantastiskt detta är.
Den här ff:n är alltid den jag först klickar in på.
Och jag svär, läser ut kapitlet på trettio sekunder... NÄR skriver du mer?!Kommer längta ihjäl mig, Tack för din fantastiska ff:n hjärtat ♥

Jag håller med Elzyii till tusen! Du är verkligen begåvad och jag hoppas du skriver snart! I den nya tråden, lova att tagga mig!