Twilight (Ur Edward Cullens perspektiv på första boken)

Den där med svarta pupiller påminner lite om dementorer

ÅÅÅ VAD BRA DU ÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


VISST VILL VI HÖRA EN OM KÄRLEK!!!

Här kommer kapitel 9



Kapitel 9

Jag satte mig i bilen.
Vi skulle åka hem.
Emmett var onaturligt tyst.
Jag sneglade på honom.
Han satt och flinade medan han stirrade rakt fram.
"Vad flinar du åt?" Frågade jag misstänksamt.
"Inget." Sa han. Men han flinade fortfarande.
Jag titta misstänksamt på honom.
"Vad är det?"
"Äh, jag tänker bara på din relation till en "idiotisk och sårbar" människa." Sa Emmett och flinade.
Jag knep ihop läpparna. Jag skulle ha vetat att jag skulle få äta upp mina egna ord.

Vi steg ur bilen.
Det första jag gjorde var att sätta mig med mina studier.
En uppsats om blommors och fåglars cyklar, som blev klart inom 5 minuter.
Sedan gick jag upp till Alice.
Jag gick in utan att knacka, hon visste ju ändå att jag var på väg.
Genom fönstret mitt emot dörröppningen såg jag att det blivit mörkt.
Alice ställde sig framför mig.
"Hej Edward." Sa hon och granskade mig från topp till tå.
"Hej Alice. Har du sett något i...du vet, min och Bellas framtid?" Sa jag.
"Nej." Sa hon. Men hon tittade inte på mig.
“Jo, du har sett något, eller hur?” sa jag misstänksamt.
“Nej, inget alls!
Jag hatade att titta i Alices tankar men jag blev tvungen.
Hon sa en sak, men hennes instinkter en annan.
“Jag tror dig inte.” sa jag bestämt.
Alice såg olyckligt på mig.
“Jag såg Bella...och dig...Hon var annorlunda...hon var..du vet som oss...en vampyr” sa Alice, det sista viskade hon halvkvävt.
“Tack, Alice.” Sa jag,men jag tittade inte på henne.
Jag skulle ha vetat det!
Att min oförsiktighet skulle ha lett till det, hade inte ens jag fattat.
Men vad Alice än sa så tänkte jag absolut inte göra Bella till ett monster! Ett monster som inte skulle kunna sova, äta, eller ens vara i närheten av en mänsklig varelse utan att bli frestad av dess blod.

Jag startade bilen.
Ute var det becksvart.
Klockan i bilen visade 03.20. Alla människor borde sova nu.
Ingen skulle märka en silvrig Volvo som for förbi i hög hastighet.
Jag hade inte sagt att jag for till Carlisle, eller någon annan men Alice skulle se det.
Jag fattade ärligt talat inte alls varför jag gjorde detta.
Jag åkte ut från uppfarten och ut på motorvägen.
Jag åkte fort.
Fortare än jag brukade göra.
Snart svängde jag in på Bellas gård.
Jag klev ur och tittade upp mot huset.
Det hördes snarkningar.
Jag gick runt huset och tittade upp mot Bellas fönster.
Hennes fönster var öppet, på glänt.
Jag slutade att andas för att inte frestas av hennes gudomliga doft och hoppade upp på fönsterbläcket och lirkade av fönsterhaken.
Sedan kröp jag in och hoppade mjukt ner på hennes golv.
Jag gick fram till Bellas säng och ställde mig framför henne.
Hon pratade i sängen.
Jag såg på hennes ansikte.
Hon såg så fridfull ut där hon sov.
Hon fortsatte att prata och jag lyssnade.
Jag hade bestämt mig för att ge mig av nu.
Ge mig av och inte besvära henne.
Sedan tystnade hon plötsligt.
Jag reste mig för att gå, Jag hade ändå varit här för länge.
Om hon vaknade och märkte att jag var här skulle hon få veta min hemlighet och aldrig bli kvitt den.
Hon skulle för alltid sväva i fara.
Jag skulle precis hoppa ner när hon sa mitt namn.
Högt och tydligt.
Tusan också! Hon hade vaknat!!
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag hoppade ner från fönsterbläcket igen och gick fram till henne.
Men hon såg inte förskräckt på mig som hon borde gjort, hon bara fortsatte sova, lugnt.
Jag fick en varm känsla som spreds över hela min kropp.
Hon älskade mig. och jag älskade henne.
Jag stog där en stund tills jag kom på att jag skulle gå.
Jag kysste henne snabbt på hennes svala kalla panna.

När jag satte mig i bilen var jag avsevärt gladare än innan och gnolade lite på en 70 tals låt.

________________

Hoppas ni gillade den!

Hoppas ni gillade den?
I love that!

Tack!♥

Du har nog rätt, men om man tänker att han inte vill läsa sina syskons tankar så kan det nog vara ett problem....
Men du har nog rätt
Tack!

BRA!!!♥ Äntligen ett kapitel. JIPPI!!!! :3

Tack!
Ja, det var på tiden!

Superduperjättedundermegasvinbra!!!!

Tack lilla du!!!♥♥♥♥

rolla?