Mercedes Smith - Offer för Hungerspelen [SV] [THG]

mer snälla!

Yess! Ny sida! Nu kan du skriva mer!

Åh, så himla bra! Längtar tills nästa kapitel, du skriver såå bra

Förlåt för att det tog så lång tid att posta det här kapitlet. Jag har haft så mycket att göra den senaste veckan, och jag var ju sjuk.
Men tack så mycket för era kommentarer! Ni är bäst! ^^

Kapitel tjugofem: Pil eller yxa?

Jag stirrar som förstelnat på tvåan, och långsamt drar jag upp yxan. Killen tittar misstänksamt på den och riktar pilen mot mig. Vad träffade snabbast? En pil eller yxa?
"Vi kan inte stå här hela dagen.", säger han lågt. "Någon av oss måste dö. Och vi vet mycket väl att det inte kommer bli jag."
"Var är London?", frågar jag och hoppas på att han inte hör den nervösa tonen som ligger gömd någonstans i frågan.
"Vad rör det dig?"
Han blänger på mig och jag brister ut i skratt.
"O, jag förstår. Hon lämnade dig va? Visste att du inte var något att ha. Vad var problemet? Dålig på att döda eller var hennes.. skönhet distraherande?"
Carter trampar oroligt bakom mig när jag flinar åt tvåan. "Mercedes.", viskar han svagt när en svag rodnad sprider sig över killens kinder.
Jag knycker på huvudet åt honom som ett tecken på att han ska hålla munnen stängd.
Jag greppar ett fastare tag om yxan. Jag håller fortfarande mitt blick stadigt på killen.
"Nu är det slutpratat, sjua!", halvropar han och inom några sekunder har han skickat iväg pilen.
Jag viker undan några centimeter och den svischar förbi min arm med bara några millimeter.
När tvåan håller på att dra upp en ny pil ur kogret har jag redan kastat iväg min yxa mot honom.
Den träffar honom i bröstet och han vacklar bakåt av smällen.
Kanonen hörs redan innan han faller hårt till marken.
Jag andas häftigt och drar hårslingorna ur pannan. Jag närmar mig den döda kroppen och drar ut yxan. Jag tittar länge på killen som jag hade pratat med för bara några minuter sedan. Ögonen som förut hade speglat chock och smärta var nu tomma.
"Nu är det bara London kvar, Carter.", säger jag och tittar upp mot himlen. "Snart behöver vi inte döda mer."
När jag inte får något svar av honom vänder jag blicken mot honom. Det tar några sekunder innan mina ögon uppfattar vad jag ser.
Pilen som missade mig har grävt in sig i magen på Carter. Han vinglar lite på stegen och hans ögon möter mina innan han faller ihop på marken.
"Carter!"

Vad ska hända???!!!!!!! Du skriver så man blir trollbunden

SUPER! ♥

Jättebra ♥

jättebra skrivet

jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!♥♥

Oh nej! :O