Exchange [SV]

Hur många varulvar finns det på skolan?

Jag kan inte säga något med säkerhet, men jag skulle tro fyra-fem stycken inklusive Theo. De flesta som blev bitna av varulvssläktet är ett eller ett par år äldre, så de har redan gått ut skolan. ^^

Okej.

Jättebra! Är det inte Wolfsbane som kvinnor har använt för att inte bli gravida? Eller har jag bara inbillat mig det?
Igen, jättebra! Nu tänker jag läsa om alla karaktärer!

PotterLover: Deet har jag ingen aning om, haha. ;3

Jag känner att jag inte riktigt lever upp till era förväntningar när det kommer till den här berättelsen, haha, men det kanske är bra att inte kunna förutse vad som händer? Hoppas att jag inte gör er besvikna då besöket i Spökande stugan strax är över och inget spännande har hänt.. xD

Jag funderar på att skriva Adric och Henri istället för deras efternamn Bulatov och Roerich. Vad tycker ni? Är det lättare att hålla koll på dem om de skrivs i förnamn?
Nu kommer i alla fall nästa del!
---

Kapitel 5.5

Klockan närmade sig fyra på eftermiddagen. Den lilla gruppen killar satt fortfarande och pratade på det mörka, dammiga golvet i Spökande stugan och åt av sötsakerna de hade haft med sig. Stämningen var tillbaka till det normala och fastän alla hade olika intressen kunde de komma överens om intressanta samtalsämnen. Meningslöst trams skulle Zam nog kalla det i efterhand, men vid just det tillfället gladdes han åt lättheten. Den oberörda stämningen mellan vännerna föredrog han hellre än den strama. Patrick och Julian var riktigt bra sällskap, kanske lite väl pratglada, men ändå ett par killar som aldrig tycktes låta saker tynga ner dem.

Zam tog en böna ur påsen med Bertie Botts bönor i alla smaker och stoppade den i munnen. Han förstod inte varför han fortsatte att köpa godiset, när hälften ändå bestod av otrevliga aromer, men det hade blivit en tradition som han förknippade med Hogwarts. Den här gången hade han tur och fick en böna med kolasmak. Richard höll sig undan från bönorna; och med all rätt. Julian stoppade en i munnen men spottade ut den direkt igen. När de andra frågade vilken smak det var sa han att han inte ens kunde identifiera den. Zam förstod vad han menade. Det var inte direkt så att man hade gått runt och smakat på alla de saker som bönorna var smaksatta med. *

Midvinter som det var började solen röra sig neråt mot horisonten. De fick inte stanna i Hogsmeade länge till och skulle snart bli tvungna att ta sig hemåt igen.

"Vi borde ta samma väg som vi kom", sa Richard efter ett tag. "Enligt Amain har ni inte ens följt med hit, så ni borde ta tunneln tillbaka."

Julian och Patrick nickade kort som tecken på att de tagit del av informationen.

Professor Amain var Ravenclaws elevhemsförståndare och var därför ansvarig för dessa elever under utflykterna till Hogsmeade. Amain var även lärare i Astrologi; ett ovanligt ämne, vilket gjorde så att Zam inte träffade honom mer än en gång i veckan. Till personligheten var professorn lugn och sansad och verkade ha mycket gemensamt med en kentaur, med skillnad från kroppen. Han hade ett rätt mystiskt förflutet och många rykten om varifrån han kom hade spridit sig i elevhemmet. Den vanligaste historian var att han hade övergivits i Förbjudna skogen när han var liten och hade hittats av en flock kentaurer som tagit hand om honom. Zam tvivlade såklart på detta, men kunde ändå inte helt motsäga det.

"Ska vi ta oss tillbaka på samma sätt som vi kom hit också?" frågade Zam, med ett försök till att antyda om trollformeln.

Richard bet ihop käken. Han såg ut att fundera ett tag.

"Ja", sa han sedan. "Det är nog bäst."

Zam bara nickade och han - tillsammans med de andra - började resa sig upp.

"Vi ses i skolan", sa Julian med en lätt vinkning.

"Om typ tio minuter", lade Patrick skämtsamt till och gruppen delades upp och gick åt skiljda håll.

-
Richard verkade ha svårigheter med att få fram trollformeln igen, men han lyckades och han och Zam kunde än en gång ta sig tillbaka till stigen utan att lämna spår efter sig.

Det snöade ute, vilket det säkert hade gjort ett bra tag. När stigen var inom synhåll hade de flesta fotspåren fyllts med snö igen.

"Det är snart jul", fick Zam plötsligt ur sig då han kopplade ihop ämnet med den fallande snön.

"Mm", sa Richard i en mumling och började ta sig in till Hogsmeade igen.

Zam följde efter.

"Hur firar du det?"

Han hade aldrig frågat det förut, det hade inte intresserat honom, men nu hade han brist på samtalsämnen. Att bara prata om slumpmässiga saker utan vidare betydelse var ett sätt för honom att sysselsätta sig på väg tillbaka till Hogwarts.

"Julen är inte så stor i min familj", sa Richard smått. "Vi äter lite godare mat och utbyter ett par presenter, sedan är det inte mer med det."

Zam funderade på vad vännen hade sagt ett tag och jämförde det med sina egna traditioner. Det var lite knepigt för hans del, med tanke på att hans föräldrar var skilda, men det brukade ordna sig i alla fall. Vare sig han firade jul hos sin mamma eller hos sin pappa så trivdes han enormt och han älskade den speciella stämning som värmde upp den annars så kalla vintern.

Hans tankar flöt iväg i något dimmigt töcken och när han nästa gång återkom till verkligheten fann han sig i Hogwarts entréhall tillsammans med några andra Ravenclawelever. Professor Amain kom in genom den stora porten och borstade av lite snö från sin gråa kappa. Hans uppenbarelse betydde att alla elever var tillbaka från Hogsmeade och att han kunde återgå till sina lärarsysslor, eller vad det nu kunde vara han gjorde på en lördagskväll. Zam tänkte göra detsamma, fast han hade inga vidare planer inför kvällen.

"Kommer du eller?" hördes plötsligt Richards röst från motsatt håll.

Zam vände genast blicken mot honom och tog sig fram till hans sida. De började gå bort genom närmaste korridor. Tanken på att komma tillbaka till uppehållsrummet kändes lockande, men tanken på att han först behövde ta sig upp för alla trappor tyngde ner honom. Det var tur att Zam var van vid alla långa promenader fram och tillbaka genom skolan.

-
Det vimlade med folk i uppehållsrummet. De som kommit tillbaka från Hogsmeade försvann uppför trapporna för att byta om till torra kläder eller slog sig ner på sittplatserna runtom i rummet. Zam blev stående vid dörröppningen ett tag, någon meter ifrån, och blickade ut över utrymmet. Han hade ingen aning om vad han skulle göra.

"Ni tog lång tid på er", påpekade plötsligt en röst i närheten.

Zam fick syn på Julian och Patrick som kom gåendes mot dem längs med den vänstra väggen.

"Richard," sa Patrick då de kommit fram, "jag hörde att Bulatov och Roerich pratade om dig. Det hade med något om schack att göra."

Richard gav ifrån sig en fnysning som kunde tolkas som road.

"Jag väntar fortfarande på den där revanschen", erkände han.

Zam kunde se ett snett leende på hans läppar då han tittade på honom.

"Ja, om det roar dig så blir det väl så du får tillbringa lördagskvällen", sa han och gav honom en lätt klapp på axeln.

Richard tittade upp på honom med smått höjda ögonbryn.

"Och du då?" frågade han.

Zam ryckte lätt på axlarna.

"Jag hittar på något."

Patrick pekade åt det håll de två Durmstrangeleverna satt. De hade uppe schackbrädet och det verkade som om Roerich försökte lära Bulatov hur man spelade. Richard började gå ditåt och Zam följde efter. De lämnade Julian och Patrick efter sig. De tyckte väl inte att det var tillräckligt intressant att se på schackparti efter schackparti hela kvällen. Zam hade inget emot det. Han kunde behöva ta det lite lugnt. Han hade haft gott om sällskap och tid att prata under dagen.


* Något jag har tänkt på; Hur kan man identifiera smaker som man förmodligen aldrig har smakat förut? Ville bara förklara denna onödiga händelse i min berättelse. xD

Jättebra!

Super!

Du lever visst upp till våra/mina förväntningar!! =D

Tack :3
sanna1324567: Det var skönt att höra.

Vill bara fråga igen om ni vill att jag skriver Adrik och Henri istället för Bulatov och Roerich?
Jag har skrivit deras efternamn i nästa del, men vet inte om det kan bli förvirrande för er att hänga med på vem som är vem?
(Adrik är killen som Zam jobbade med i Örtlära)

Jag tycker att du ska skriva förnamnen c:

Du är så duktig :') Skriv förnamnen! Förr eller senare lär vi oss dem!