Den onämnda magiska trekampen (SV)

hmm.... eftersom det är 10 kapitel har jag ingen aning? men jag hoppas Gaby och Sirius blir tillsammans ♥

i eftermiddags hade jag skrivit 10 kapitel och var faktiskt nöjd med dem, men vad händer? jo! jag ''tror'' jag sparar dem och går i väg för att gå till kyrkan (konfa grej) och kommer hem glad eftersom jag har roliga vänner och fixat klart min lördags special till er och öppna word för att lägga ut allt. Men vad hittar jag? ALLA 10 KAPITEL BORTA! frustrerat försöker jag googla på olika sätt för att få tillbaks dom med hittar inget så nu får väl den klantigaste Katta skriva om alla 10 jävla kapitel och lägga ut dem på söndag eller måndag

Så allihopa FÖRLÅT för att ni inte får några kapitel men jag skriver för fullt men tycker att ni borde få reda på detta och efter att jag lagt ut detta inlägg fortsätter jag skriva hela natten om det behövs!

God natt? ♥

Vad tråkigt att alla kapitlerna är borta!
Men jag kan ändå gärna på dem,för din fanfiction är:
SuperDuperMegaFantastiskHurBraSomHelst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men stressa inte!

Tack för att du förstår

Ska försöka skriva dom så snabbt jag kan för jag vill lägga ut julbalen den 23 december så att den kommer innan jul

Hej, som ni vet försvann allt så har varit tvungen att skriva om allt så min planering stämmer inte, men hoppas ni har förståelse över det och har haft mycket i vägen så har inte hurmycket tid som helst att skriva, men jag ska skärpa mig med det! LOVAR!

Men här kommer kapitel 33, hoppas ni gillar det

Kapitel 33 Flammande bägarens val (Gabryellas perspektiv)

Det värkte i hela kroppen sedan i natt och jag kunde knappt komma ihåg något från ikväll, förutom att jag spårade upp Lily, men jag behärskade mig och det gick bra.

Jag satt i sovsalen ensam eftersom Lily hade lektion och Aurora var med sina vänner. Jag var ledig resten av dagen på grund av att det var förvandlingsnatt. Så jag bestämde mig för att läsa något för att inte tänka på det.

När jag bläddrat förbi mina egna böcker såg jag något jag inte sett på flera år: Min livsbok eller minnesbok. En bok fylld med mina minnen och känslor. Jag bläddrade snabbt igenom och fyllde den med lite fler minnen, som första kvällen här när jag och Lily pratade. Boken var både sorglig och rolig att titta i, det fanns minnen man önska aldrig hade hänt och saker som fick en att le.

Jag märke knappt att klockan blivit så mycket att den närmade sig sju och jag fick skynda mig mot den stora salen där den flammande bägaren skulle avslöja sitt val om turneringsdeltagarna.

- Gaby! Hör jag någon ropa och när jag vänder mig om och ser Aurora komma rusandes mot mig.
- Hej Rora, hälsar jag och ger henne en lätt kram.
- Vem tror du blir vald? Frågar hon både nervöst och uppspelt.
- Ingen aning, svarar jag.
- Hoppas inte det blir du, Pasha, Rita eller jag, säger hon.
- Det kommer bli någon av oss, vi är de enda som har anmält oss från Durmstrang, svarar jag och hon tittar bekymrat på mig.
- Det kan vara någon som anmält sig i smyg, envisas hon och jag låter henne vinna för denna gång.

När vi kommit fram till stora salen ser jag Lily sitta vid en av bänkarna som placerats ut i stället för de vanliga elevhemsborden och jag ser hur alla skolor är uppdelade. Jag och Aurora går sakta mot Rita och Pasha som sitter vid den vänstra delen av salen, jag kastar en arg blick mot Pasha som besvarar den med en ännu ilsknare.

- Välkomna allihop! Då är det dags att äntligen få se vilka som blivit utvalda av den flammande bägaren att tävla i den magiska trekampen, jag önskar er alla lycka till! Ropar Rektor Dumbledore högt och alla håller andan när bägaren börjar brinna och en lapp flyger ut.
- Beauxbatons förkämpe är Mr. Louis Martín! Ropar Dumbledore och alla Beauxbatons klappar för fullt.

Louis är en lång, smal och blond kille lite äldre än mig själv och ser väldigt mesig ut, han kommer inte vinna om han är lika mesig som han ser ut.

- Hogwarts förkämpe är Mr. Wilhelm Carter!
Och återigen börjar alla klappa när en medellång mörkhårig kille med blåa detaljer på sin uniform kommer fram. De flesta skriker högt av glädje, förutom Black och Potter som ser riktigt sura ut.

Nu var det bara en skola kvar, min egna, Durmstrang. När lappen äntligen kom upp höll jag andan och kramade om Auroras hand extra hårt, låt det inte vara hon.

- Durmstrang förkämpe är Ms. Gabryella Krum! Ropar Dumbledore och allt blir suddigt för mig och när jag reser mig upp för att träffa de andra deltagarna och skaka hand med Dumbledore känner jag mig väldigt yr.
- Grattis, säger Dumbledore vänligt
- Tack så mycket, svara jag så lugnt jag kan och vänder mig om för att se hur reaktionerna är.

Pasha ser så nöjd ut att jag tror han ska spricka, Lily ser förfärad ut likaså Aurora, Rita ser halvt orolig ut men mest ointresserad och alla andra från skolorna, ser chockade ut och ser på mig som jag redan vunnit. Jag visste att jag var tvungen att uppfylla deras vision.

Jättebra!

Super duper bra!!!

Nu har jag varit så slarvig med kapitel så har skrivit om detta kapitel för att göra det längre så jag har delat den i två delar ; del 1: Lilys perspektiv del 2: Sirius perspektiv,

Jag hoppas ni gillar det och kommenterar om kapitlet och berättar vad som var bra och om det var dåligt på något sätt

Kapitel 34 dopp i Svartsjön(första halvan Lily och andra halvan Sirius)

Del 1 Lilys perspektiv

Jag satt helt frusen när jag såg efter Gabryella som gick mot en dörr som ledde till det rum vi var i första kvällen här och där väntade de andra förkämparna.

Förkämpe. Gabryella var en av förkämparna. Jag svalde en klump jag hade i halsen och glömde helt av att lyssna på Dumbledore och märkte knappt att folk började gå ut ur salen.

Jag sneglade åt Krum syskonen men såg bara en överlycklig Pasha prata med Karkaroff och Ritané med en blond flicka i hennes ålder. Jag kollade efter Aurora och fick syn på henne när hon snabbt rusade ut ur salen.

Jag suckade och gick ut ur salen mot uppehållsrummet, men blev stoppad.
- Hej, Lily! Hälsar Alice försiktigt
- Hej, Alice, svarar jag och fortsätter gå ut
- Kan vi prata lite? Frågar hon när hon följer efter mig.
- Visst, vad vill du prata om? Frågar jag en aning irriterat.
- Är du arg på mig? Frågar hon förvånat.
- Nä inte alls! Du har ju bara inte ignorerat mig och umgåtts hellre med Kelsey, Melissa och Sandy hellre än med din så kallade bästa vän så varför vore jag arg? Frågar jag argt och Alice ser sorgset på mig.
- Du har ju kunnat vara med mig, Kels, Mel och Sandy om du ville, det är ju du som hellre umgåtts med Krum än mig!
- Kelsey är på Marodörerna hela tiden och du är så annorlunda när du är i närheten av Kelsey.
- Förlåt, jag lovar att inte vara så annorlunda men du borde ge marodörerna en chans och Kelsey, de är riktigt schyssta faktiskt! Försäkrar Alice.
- Jag vill inte ens försöka tillbringa en sekund med Potter och Black om jag inte måste! Skrattar jag och Alice följer med.

Vi börja gå vidare mot uppehållsrummet och prata om allt möjligt, jag hade inte insett hur mycket jag saknat Alice

När vi väl kommit in i uppehållsrummet satt Kelsey, Melissa och Sandy med marodörerna vid ”deras” soffa. Alice tog tag i min hand och skuttade dit medan jag kände irritation växa inom mig.
- Nämen Evans har kommit tillbaks! Säger Kelsey spydigt och Alice blänger ilsket på henne och drar fram två stolar åt oss.
- Krum kanske inte vill umgås med en vanlig person efter att ha blivit utvald! Fortsätter Kelsey och Melissa börjar fnittra medan Sandy försöker få Remus uppmärksamhet.
- Kelsey! Suckar Potter och Kelsey bara blänger på honom.
- Hon kan inte bara tro att hon kan komma och gå eller hur? Säger Kelsey ilsket och tittar hånfullt på mig.
- Nä, du har nog rätt! jag går nog tillbaks, svara jag irriterat och går därifrån.
- Lills! Ropar Alice efter mig men jag bryr mig inte utan går raka vägen upp till sovrummet.

Idioter! Jag hade inte varit så arg på dagar och år så jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag slängde mig i sängen och låg där i timmar och skrek in i kudden.
- Lily? Hör jag Gabryella säga vid dörr öppningen.
- Mhm? Svarar jag.
- Hur är det? Frågar hon oroligt.
- Vet inte, svara jag och rullar runt så jag ligger på rygg och Gabryella kommer och sätter sig vid mig.
- Har det hänt något? Frågar hon.
- Lova att du aldrig blir en idiot som bara glömmer bort din bästa vän för en grupp idioter, Suckar jag.
- Kan bli svårt, men jag lovar, säger hon och jag blir på lite bättre humör.
- Jag kommer snart, jag ska hälsa på Aurora lite snabbt, säger Gabryella och går mot fönstret.
- Ska du förvandlas till din animagus? Frågar jag utmattad efter mitt utbrott.
- Ja, det var planen, svara hon vänligt.
- Vad är det för något? Frågar jag men får inget muntligt svar för då står en blåsvart korp, men den var mycket vackrare än en vanlig korp. Den nickar mot fönstret och jag öppnar det. Den flög graciöst iväg och jag kunde inte låta bli att le mot henne.

Jag satte mig på sängen med Romeo och Julia och började läsa i ungefär tio minuter innan Gabryella kommer in i rummet och ser panikslaget på mig efter att ha förvandlat sig till människa igen.
- Vad är det Gaby? Frågar jag oroligt.
- Aurora är försvunnen.