(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

Snälla sluta döda mig jag är allergisk mot cliffhangers! X)

Hehe, sorry X3
Just det! Mitt användarnamn är ju samma som min karaktärs namn, men jag hoppas att ni har förstått att jag inte heter Minto utan Mira? X)

Harry och Draco hade puttat ihop varandras sängar så att det blev som en dubbel säng. Båda två satt på varsin sida och var knäppt tysta tills Harry började prata.
"Jag förstår inte" viskade Harry och Draco bara skakade på huvudet. "Jag vet att du vill".
"Det ändrar inget" svarade Draco och tittade ner på sina händer.
"Jo, det ändrar mycket" envisades Harry.
"Jag älskar Minto... jag kan inte bara krossa henne" det var så Harry också tänkt när han inte visste att Draco kände något för honom också.
"Du älskar inte mig" viskade Harry och det fick Draco till att bli full med skuldkänslor. Även om Harry inte var hundra procent säker på att han älskade Draco så gjorde det ont när inte Draco älskade honom. Det var orättvist, det visste Harry, men han kunde inte låta bli att känna det han kände.
"Är jag bara någon leksak? Något som du kan ta fram när du känner för kanske?" fick Harry ur sig. Han ville inte göra så här mot Draco, men vad hade han för val? Låta bli och stå och titta på? Nej, Harry gav aldrig upp så lätt. Och när det kommer till Minto, så hade Harry en känsla av att hon skulle släppa taget hur lätt som helst om Draco skulle lämnat henne.
"Harry, snälla" pep Draco.
"Snälla vad?" frågade Harry med en mjuk ton och började komma närmare. Det tog för lång tid för Draco att komma till ett svar så Harry tog chansen och attackerade Dracos läppar ännu en gång, och denna gången stretade han inte emot, utan följde Harrys rörelser i den intensiva kyssen.

Innan dem lämnade sjukavdelningen så stoppade Draco Harry för en liten stund.
"Detta får inte komma ut" viskade han allvarligt.
"Jag lovar" viskade Harry tillbaka och kysste honom en gång till. Sen lämnade han Draco halvt yr och halvt krossad...

Nu är det såhär att jag ska hajka hela helgen med scouterna så det är inte säkert att det kommer mer fören nästa vecka Trevlig helg! ♥

merwaaa

Ja, jag hittade dig! Jag hade ju bestämt att jag skulle läsa den här och så glömde jag bevaka så att jag tappade bort tråden.
But, well, here I am. Missed me? :p

Går du åxo på scouterna? Vilken kår, nå blir jag ju nyfiken! X)

Jaaa! Jag trodde att du tyckte att denna ff:n sög, så att det var därför du inte läste x)



Jag går på Veberöds scoutkår (två mil ifrån Lund)

Känner jag inte igen var ni på mareld eller 60 gradeer norde på vässarö? Själv är jag med i tibble sjöscout kår! ^.^

JÄÄÄÄÄTTEBRA!

Draco! Gör slut med med Minto och bli tillsammans med Harry nu innan jag blir riktigt sur på dig!!

AWESOME!

Dem kan ju inte bli tillsammans än! Då går det ju för snabbt X)

Harry gick till sin näst sista klass för dagen som inehöll trolldrycker, professor Slughorn och slytherin hemmet. Han kom in i klassrummet och satte sig bredvid Ron som vanligt ganska långt bak i klassrummet. När han vände huvudet bakåt fick han syn på Draco som som gick rakt förbi honom och totalt ignorerade Harry. Så hade han hållit på sen efter deras kyss på sjukhusavdelningen och Harry störde sig väldigt mycket på det.
"Okej, tystnad ungdomar!" ropade Slughorn. "Slå upp sidan 125! Idag ska vi göra en enkel skratt-trolldryck (Laugh-inducing Potion). Jag tycker att vi behöver uppmuntras... se så, sätt igång!" avslutade han och eleverna började läsa ingredienserna.
Harry gick upp för att hämta ingredienser och på vägen tillbaka fick han syn på Draco som läste koncentrerat. En stark lust sköt sig igenom Harrys kropp och han kände att han bara var tvungen att retas.
När han gick förbi stök han hans hand mot Dracos arm och han kunde känna hur Draco hoppade till och fick gåshud, men mer hände inte. Han sänkte huvudet igen och fortsatte att läsa och det gjorde Harry besviken.
Efter halva lektionen hade Harry kommit på en ny plan. Han gick fram till Draco och ställde sig precis bakom honom och lutade sig fram.
"Hur går det" viskade han mjukt i Dracos öra och man kunde se vibrationerna som gick igenom hela hans kropp.
"Bra" sade han lågt och fortsatte med att brygga sin trolldryck.
"Jag förstår inte riktigt. Kan du hjälpa mig" viskade Harry och ställde sig bredvid Draco så att han kunde se hans ögon.
"Det är en individuell uppgift" svarade han med en lugn röst.
"Men, jag förstår inte" sade Harry och började stryka Dracos arm fjäderlätt.
"Jag kan inte hjälpa dig" fick Draco ur sig i en viskning. Harry lutade sig fram mot han öra igen.
"Det tror jag inte på" viskade han så nära Dracos hud så att läpparna precis snuddade vid den. Med det vände han sig om och satte sig på sin plats.

Harry kom snabbt ut ur klassrummet och väntade på att Draco skulle komma ut. Så fort han var utanför dörren så började Harry smått följa efter honom, och som han hade hoppats på så gick Draco en enskild väg, bort från folkmassan.
När dem var tillräckligt långt borta ifrån klassrummet och inga studenter syntes till så gick Harry ikapp Draco och puttade honom in mot väggen.
"Varför ignorerar du mig?" frågad han sårat och tittade djupt in i dem gråa ögonen.
"Jag tycker att det blir bäst så" fräste Draco och försökte gå iväg, men Harry bara puttade tillbaka honom.
"Det tycker inte jag" sade han envist.
"Vad dåligt för dig då. Du får väl helt enkelt gilla läget" sade Draco irriterat och började plocka fram sin stav, men Harry var redan ett steg före och tog den ifrån honom. Draco stelnade till och rörde inte en min. Harry försökte läsa hans ansiktsuttryck, men det var omöjligt.
Efter ett fåtal pinsamma sekunder lutade sig Draco fram och kysste Harry. Det spred sig en vinnarglädje inom honom när han välkomnade Dracos kyss.
Draco började dra Harry intill sig så att deras bröstkorgar möttes och då blev hela kyssen intensivare. Harry var helt borta och överflödad med lust och kunde inte styra sina tankar. Den blonda bytte position på dem och tryckte Harry upp mot väggen och bet försiktigt i Harrys underläpp och sög långsamt. Man kunde höra små ljud komma ifrån Harrys strupe som han önskade hade kunnat vara glädje skrik...