Ni som skriver..

_{Skrivet av Borttagen:}
Fellrendión
Jag hade också en karaktär som jag kände likadant inför. När jag läste om mina kapitel satt jag och bet mig i knogen över hur jävla fjantig han var, och det drog ner allt annat. Jag hade skrivit jättemycket med honom, så naturligtvis tog det emot att radera allt. Men det gjorde jag, och nu är det mycket bättre.
Ibland måste man vaska bort gruset.. men ju mer man vaskar, ju mer guld får man fram.

_{Skrivet av Borttagen:}


Gillar det där, "ju mer man vaskar, ju mer guld får man fram", ska tänka på det när berättelsen känns som en enda stor grushög..

_{Skrivet av Fellrendión:}
Vad får man egentligen ut av att lägga ut berättelser på internet? Det gynnar mig inte alls. Man kan se att även om man kanske får flera hundra sidvisnisidvisningar är det ändå ingen som kommenterar och det känns väldigt bortkastst då det är det och inget annat jag vill ha. Jag ska nog ta bort wattpad..

_{Skrivet av Ellociraptor:}


Jadu, det beror väl lite på ... själv tycker jag om sidvisningar, även om kommentarer förstås är snäppet bättre. Andra lägger bara ut sitt för att de vill dela med sig av vad de skriver oavsett vad andra tycker, och en del gör det förstås för att komma i kontakt med andra skrivintresserade.

Jag skickar in noveller till en del novelltävlingar och om de inte vinner (vilket sällan händer, snyft snyft) brukar jag lägga ut dem på min blogg så att de iaf fick något syfte och inte bara ligger och ruttnar på datorn. Det beror väl på vad man själv vill få ut av sina berättelser, tänker jag. Men jag tror inte att man mår direkt bra av att fokusera alldeles för mycket på sidvisningar, likes och kommentarer i längden.

_{Skrivet av Fellrendión:}

Nejdå! Det är inte att bli populär jag är ute efter men någon slags respons skulle jag vilja ha. Jag vill ju veta vad folk tycker. Om det är skit eller vad det är. Att folk läser men att man inte får veta vad de tycker är inte så kul. Att folk säger "det är bra" med en punkt efteråt säger mig ingenting men när man har särskilda läsare känns det bättre. Det känns mer ärligt och mycket bättre när man får riktig kritik, även om den är brutalt ärlig men att man får veta vad som kan bli bättre (även om beröm också gör mig riktigt varm inombords ♥). Man kan liksom ändå tänka att man får ett säkert svar, i de flesta fall då. Sen får jag också ångestkänslor av att det jag gjort ska bli stulet när det är utlagt bara sådär men risken är mycket mindre när man inte har så många läsare (sen litar jag ju på mina läsare också). Eller så är det bara jag som söker för mycket bekräftelse...
Just nu försöker jag fortfarande återhämta mig från ett visst svarsmejl jag fick för inte så jättelängesen. Jag vet inte om jag någonsin kommer veta vad jag ska svara på det. Jag blev helt tom på ord både för att det var så långt och för att det var så välskrivet... och självklart för innehållet. Det var riktig kritik som jag nu ska rätta mig efter och är glad att jag fått. Sen berömmen jag fick var så fin... Så fin. Ingen har någonsin sagt något så fint om mitt skrivande förut. Det var långt ifrån vad jag förväntade mig men det gjorde mig glad.
Efteråt kändes det bara så mycket bättre, när jag ändå fått veta vad man tyckt om det jag skrivit. Oavsett om det är bra eller om det skulle vara uruselt känns det bara så mycket bättre än om jag skulle visa upp det offentligt.

Nu vet jag inte om det blev för förvirrande med all text men jag hoppas att du förstår. x)

_{Skrivet av Fellrendión:}
Har ni tips på bra låtar (instrumental) med harpa? Jag postar det här för att musik hör ju ibland ihop med skrivande och jag brukar inspireras genom musik. ^^
Än så länge lyssnar jag mycket på Coralines musik där harpa finns med (och det låtet så himmelskt vackert).