Efter Hogwarts (rollspel)

- Ja skyll på mig bara, men hon somnar nog av övertrötthet, sa jag glatt.
- Vad glad jag är att du hade den kvar, jag har aldrig tagit av mig det, sa jag med ett leende mot henne.
- Visst vad sägs först om en flygtur för enbart oss och den ropar jag på Dean så kan ungarna få fluga med, sa jag glatt och hämtade tre åskvigg 2000 och gav Cara.
- De är de nyaste kvastarna, de har inte ens kommit ut på marknaden än.
Dean har som uppgift att prova dem och vi kan ju alltid hjälpa honom, sa jag glatt.

(Ja det är det )

"ja vem ska jag annars skylla på? det är ni som har gett henne tårta och visat henne en quidditchplan som ni har i källaren" sa jag retsamt och log mot Laura
"nej jag har aldrig tagit av mitt heller" sa jag glatt "och det låter som en toppen ide" sa jag och tog i mot kvasten "stanna här Mina och gör inget dumt" sa jag och rfsade om hennes hår innan jag satte mig på kvaste och tog av. de var en underbar kännsla att sitta på en kvast igen och flyga. kvasten ar helt underbar, den lysnade på minsta rörälse och kunde accelerara super snabbt. jag stannade i luften och såg på Laura
"Jag måste skaffa en sån här" skrattade jag

(och vi är tigt bra på att rolla )

Jag log glatt mot Cara och lämnade tvillingarna nere på marken med Mina.
Cara såg glad utöver att flyga igen och jag log mot henne.
- Du kan då den, vi har fått dem gratis för att prova dem, och vi behöver bara två, så ta den om du vill, sa jag glatt mot henne.
- Ta mig om du kan, sa jag sen och flög ifrån henne snabbt.

"det vore underbart. tack så mycket" sa jag och skrattade sedan och började jaga Laura vilket var yterst kul, det känes som om vi var barn igen
"Brukar eran mamma vara så här? jag har nämligen aldrig sätt mina mamma så här glad" sa Mina och såg på tvillingarna och sedan på oss när vi flög öer himelen och tillslut fick jag tag på Laura
"Fick dig" skrattade jag

Jag skrattade glatt åt Cara.
- Flyg iväg då för nu tar jag dej, sa jag och började jaga henne.
- Nej inte såhär glad, men nästa, sa Gabriella
- Vad härligt att din mamma är glad då, sa Sabrina och kramade om Mina.

jag såg på Laura och nickade och började flyga sicksak över rummet,et var verkligen kul. jag kanske skulle börja flyga oftare
"Det måste vara kul att ha en glad mamma. ja jag är jätte glad hon brukar inte le så här mycket" sa Mina och kramade Sabrina och jag log åt dem och stannade vilket resulterade att Laura nästan krockade med mig och jag skrattade
"Ska vi låta dem flyga?" sa jag och såg på barnen

- Visst, sa jag glatt och ropade på Dean som kom.
Jag tog Sabrina på min kvast, Dean tog Gabriella och Cara Mina.
Vi flög sedan runt hit och dit och barnen tjöt av skratt.

"Det här är verkligen kul mamma. varförar vi inte gjort det här innan?" sa Mina och jag såg på henne
"För att en viss liten dam inte velat innan" skrattade jag och såg sedan på de andra och log, efter en stund landade jag glatt på marken och Mina strålade som en sol och jag såg på de andra, Laura och Dean var verkligen ett bra par
"Jag vill också ha en pappa" sa Mina glatt och jag såg förskräckt på henne. jag förstod henne, men hon förstodd inte mig
"Det är inget man bara skaffar..." sa jag och såg på henne. hur skulle någon kunna ersätta Simon? jag såg upp på mina vänner och sa inget mer till Mina

- Du kan få låna våran om du vill, sa Sabrina storslaget och jag log.
- Det går nog inte, men du och din mamma får komma hit så ofta ni vill och när vi gifter oss kan du få vara brudnäbb med tvillingarna om du vill, sa jag och log glatt mot Mina och sen mot Cara.
- Imorgon förmiddag kan ni komma hit med Ballerina om ni vill, sen ska jag på träning, följ med på den med om ni har lust.
- Men ni kanske her något annat för er?, sa jag med ett leende.

jag rattade åt barnen, tänk om det hade vait så enkelt.
"Jag tror ni är lite unga för attplanera bröllop" skrattade jag och såg på dem och små log.
"Vi kommer hit så länge vi är välkommna hit, och jag har inget för mig så jag kan komma hit med Ballerina först och sedan se på din träning." sa jag glatt
"Hur känns det att vara tillsammans emd en quidditchstjärna, Dean?" frågade jag retsamt