vampyren på hogwarts[SV]

meer!

den är bäst!! meer!!

jag ska försöka få ihop något så det kommer nog ett till kapitel imorgon.

Oki

den dagen är faktiskt förbi nu!

mmmmmmmmmmmeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrr!!!!!!!!!!

Meeeeeeeer!!!

Bra

mr nu när det är halloween ändå, för dom är ju vampyrer!

kapitel 16: vampyren.
SIMONS PERSPEKTIV:
Smärta, det var som om jag hade blivit överskörd,mosad,huggen och utsatts för Cruciatusförbannelsen på en och samma gång. Det var väldigt mörkt, var är jag? jag försökte lyfta armana, det gick inte, något tog emot.

Jag öppnade försiktigt mina ögon - tungt var det så jag fick bara upp dom en bit - allt var suddigt men jag kunde ursilja en glittrande figur nån meter bort, jag vred på huvudet, mina armar hade handbojor som satt fast i en vägg.

"Såå, du är vaken?" sa en retsam melodisk röst, den kom från figuren jag hade sätt förut.
"V-vem är d-du-u?" fick jag fram.
"Det du" svarade han och log ett oskydigt men retsamt leende.

Jag studerade personen som nu stod framför mig, det var en ung kille, han såg väldigt pojkaktig ut, kanske 14 år men han var mycket blek med varma guldögon och rufsigt nattsvart hår och han hade ett runt ansikte som hos en liten okydig 4 åring.

Han vände sig om och gick - med eleganta steg - till ett stort bord i ena hörnet och fixade med något och jag började se mig omkring, jag var i ett litet hus av nåt slag, det var något rött på en väggen och lite här och var på golvet. Jag kollade undrande på fläckarna när lukten slog emot mig med full kraft, usch vad illa det luktade!

allting började snurra, jag kände svettdropparna rinna ner för pannan och mina armar skakade våldsamt och kedjorna som händerna var bundna med raslade av skakandet.

Jag kände en iskall hand på min axel.
"Såå, du tål inte blod?" sa den melodiska rösten, det var den bleka pojken men det var suddigt och allting snurrade ännu mer, "Hahahaha" han skrattade ett bubblande, klingande barnsligt skratt. Som ett oskyldigt, rart litet barn. Och mörkret slöt sig om mig.