Bakom min fasad [SV]

tacka gud eller nån, du har enormt mke talang! skriv mer!!

FRIDA? seriously, is it you?

FANNY! hellyes, det är jag:]
jag vet inte hur man svarar eller nått men what so ever )

Snälla, SNÄLLA skriv mer! Din fanfic är så underbart bra! Vi vill bara ha mer! (Jag i alla fall)
Förlåt om jag tjatar, men det är "lite" svårt att låta bli.
♥

det kommer mer ikväll, eller idag, when it's finished, I PROMISE!

JIPPIE!

Hurra =D

TJOHO!!!
Du skulle bara veta hur bra din fanfic är!
Den är helt gudomligt superduper-underbar!
I ♥ your fanfic!

FÖRLÅT FÖR VÄNTAN, OCH KORT KAPITEL, men jag kände att ni förtjänade att få något att läsa! Puss på er alla fina, och jag vill också tacka för vinsten i Månadens för "bästa fanfic" Mer kommer snart, då jag är i farten igen, til then, puss!


[Hermiones P.O.V]

Veckor gick, och min och Dracos vänskap fortsatte utvecklas, och alla hade tröttnat på att försöka luska ut vad som var mellan oss för länge sedan. Vi slutade vara lika "offentliga", så nu träffades vi endast på kvällar i biblioteket, och av någon outgrundlig anledning hade en otrolig massa elever vallfärdat till biblioteket om kvällarna.

Jag gick genom de elevfyllda korridorerna mot fängelsehålorna. Någonstans bakom mig gick Harry och Ron och stojade, då deras skratt ekade längs väggarna som omringade mig. Ljudet av deras klingande skratt förföljde mig vars jag än vände mig de senaste veckorna, och ett hugg av sorg slog mig. Jag borde ha varit där, jag borde också skrattat med mina bästa vänner. Istället gick jag ensam, och det enda jag ville var att vara med mina vänner, men det gick inte.

Jag nådde klassrummet, och jag klev in. Snape stog framme vid katedern, och skrev något på tavlan. I ögonvrån såg jag Draco sitta själv vid en bänk, så jag gick sakta fram till honom, och han log snett mot mig. Han tecknade åt mig att sitta ner, och jag satte mig snabbt ner bredvid honom. En dörr smälldes igen, och mitt huvud vred sig snabbt mot tavlan och Snape. Till min förvåning stirrade Snape på mig med hat i blicken. Hans svarta ögon genomborrade mig, och jag vände mig hastigt bort. Min blick fann snabbt Ron, som satt och tittade mot mig och Draco. Han märkte inte att jag såg honom, det märktes på hans ansiktsuttryck. Det visade ilska, och något som liknade saknad.

En hög harkling hördes, och Snapes känslokalla röst hördes i hela rummet.
"Lugna er, vi vill inte att någon råkar bli förhäxad nu va? Trodde inte det."
Han tystnade en stund, och blickade ut över klassen. Hans ögon glimtade till som att han kom på något smart, och sedan fortsatte han. "Grupparbete, två och två. Ni ska, tillsammans, redovisa om de tre oförlåtliga förbannelserna - vad de gör och er syn på formlerna. Ni har en vecka på er. Dra en lapp ur hatten där, och det är er partner." Sade han, medans en hatt svävade mot mig och Draco. Jag stoppade ner handen i den stora hatten, och tog fram en lapp. Jag tittade länge på lappen innan jag vecklade upp den. Mr. Weasley.

**


Jag satt i en soffa i uppehållsrummet, med en allt annat än glad Ron framför mig. Hans röda hår var ovanligt rufsigt, även för att vara Ron. Hans ögon hängde, och han var synligt trött.
"Ron." viskade jag mjukt, och hans huvud vändes snabbt upp mot mig.
"Ja?" frågade han lite smått irriterat, och jag kunde inte undvika att känna mig smått sårad.
"Du ser trött ut. Vi kan fortsätta imorgon, då det är lördag. Biblioteket klockan tolv imorgon?" svarade jag med ett litet leende i mungiporna. Hans ansikte sprack upp i ett tacksamt leende, och han nickade lätt innan han ställde sig upp.

När jag tittade på medans hans ryggtavla försvann ut ur sikte insåg jag något jag inte gjort innan. Jag saknade dom, jag saknade honom. Den som alltid fått mig att skratta, trots att han kunde driva mig till vansinne. Den jag sett upp till, den jag spenderat så många somrar med sedan några år tillbaka. Jag behövde honom. Var Draco verkligen värd att ge upp vår vänskap för?

Du förtjänar vinsten! ^^
Sååå bra! (som vanligt) Mermermermer!