-" tu vivas et mortuus est hic?" -"[är du död där eller levande här]?"

Jag är glad att kunna ge er ett nytt kapitel, typ dubbelt så långt som det förra

Förra kapitlet (kap17) :
5 870 tecken
1 052 ord

Detta kapitlet (kap18 ) :
10 719 tecken
1 925 ord

Ett långt för att jag åker iväg och inte kommer kunna upd på länge
Så...

HÄR ÄRRRR...:
Kapitel 18

Kap. 18
~gången delade sig..-~
Många av de som försökte finna Potters såg ut som om de gett upp. Som för gamla helium ballonger man kunde köpa på mugglartivolit. Men o-nej! Detta värkande inte gyllene trion låta sig påverkas av! -Moody såg inte lika borta ut han heller.-.
Det tre äldre tonåringarna började tänka så det knackade. De gick mellan gångarna, försökte testa, tänka,.....
-" Vi delar oss?!" föreslog Kendra.
-" Har du aldrig sett en film människa? DELA ALDRIG PÅ EN GRUPP!" sa Roween.
Moody skickade bara mumlandes en irriterad blick mot honom - "Ta med honom.. modig..klok.. ja man tackar ja!..
-" Låter bra." sa Tonks.
-" Om man hittar...?"
-" Så säger man 'ostende'" sa Moody. Den kommer skicka ett ljus- grönt om du hittat dem, den blir det automatiskt, eller röd om olycka skett, samma sak där- så hittar man lätt. Ljuset kommer leda resten till platsen. Förstått?"
Moody pratade som om man var på en lektion och han delade ut lektionsuppgiften för dagens lektion. Och att man hade väldigt bråttom med att börja.

Alla höll upp sina trollstavar - eller trollspön - då de gick mot varsin ingång till de olika gångarna.
De behövde inte dela in sig på något vis, de gick och ställde sig vid varsin av gångarna. Två av gångarna förblev tomma, utan besökare i för tillfället.
Harry och Moody var de två som tog de första stegen mot gångarna. Harry ställde sig vid en och Moody den bredvid. Resterande i gyllene trion anslöt sig till Harry.
-" Ni kan inte gå så många i..- "
-" Vi går så här" avböjde Ron Moody.
Kendra ställde sig vid en av ingångarna och efter en sekund av tvivel ställde sig även Roween där.
-" Då är det vi kvar!" sa Tonks och la armen om Ginny som hade ett likgiltigt ansiktsuttryck fastklistrat i ansiktet.
På den korta biten till gången de bestämde sig för att ta, som med hjälp av tankeläsning, hann Tonks snubbla två gånger om. Det var väl ett litet under att hon inte dragit ner sig själv och Ginny ner i backen på vägen.
Hon rätade bestämt på sig, tog bort armen runt Ginny och gick självsäkert den sista metern till gången själv med Ginny efter.
-" Om det är stopp i sin gång, utan dödsätare, går man tillbaka, markerar gången man var i och även den tomma man går in i."
Så som vi gjorde på ministeriet för ett par år sedan." tänkte Harry vidare.
Harry, Ron och Hermione tog ingen tid till spillo utan gick direkt efter Harrys ord in i gången.
Sekunden efter att de tre vännerna gått in i sin gång trollade Hermione fram en burk. I den tände hon en magisk eld. En sådan som hon tände eld på Snape med.." tänkte Ron roat.
-" Så kan vi använda trollstavarna till att försvara oss istället. " sa hon.
Alla tre sökte hela tiden med blicken i gången de gick i. Det var mörkt. De skulle inte kunnat se någonting om det inte var för ljuset man kunde skymta långt fram i tunneln. De ända de kunde urskilja var kontrasten av skuggor som bildas i sprickor i väggarna och plaskande vatten under deras skor. En bit bort kunde de höra droppande vatten.
När de nu tydligt även kunde höra röster och gnälla skratt stannade Ron.
-" Vad gör vi" sa han.
-" Vi går i en tunnel o..." började Hermione förvirrad.
-" Nej nej nej!" sa Ron irriterat och viftade bort Hermiones ord. " När vi träffar dem, Harry jag tror knappast de lämnat dina föräldrar själva. Eller kommer dödsätarna förhandla?" Han verkade inte själv tro på det sistnämnda. Harry och Hermione kollade på honom..
-" Vi får väl duellera..-" sa Harry tveksamt och långsamt.
-" Ja för besvärjelsen Moody gav oss känns inte som om den funkar längre." sa Hermione, med ögon fulla av chock och förvånad. Harry och Ron följde hennes blick bort till början av gången, där de kommit ifrån. Det var ingen gång åt det hållet längre. Det var som att den växt igen bakom dem samtidigt som de gått längre och längre in i den. De vände av reflex huvudena framåt i gången för att kolla att inte samma sak hänt där. Det hade det inte.
-" Vi har inget val." sa Harry och gick med bestämda steg mot ljuset längre fram. " Stanna om ni vill, men då får ni försöka få tag på Tonks och de andra" sa han.
-" Var ingen idiot Harry Potter!" väste Hermione. "Klart vi hänger med!" Båda två kollade på Harry som om han var dum i huvudet. "Man kanske blir så när man får möta sina döda föräldrar igen.."
De fortsatte i tystnad framåt. Allteftersom de gick växte gången bakom dem igen.
Efter ett tag märkte dem att gången delade sig igen, på två gångar denna gången. En fortsatte framåt - dit ljuset kom ifrån - och en svängde av åt höger. Men ett gnällt gällt skrik [troligtvis från en dödsätare tänkte dem] avgjorde för dem att de skulle svänga in till höger.
Den gyllene trion gick inte längre. De sprang som om de förvandlat Umbridge till en riktig padda - vilket de faktiskt gjort (tillsammans med ett tvillingpar) och sprang ifrån henne skrattandes men sprang samtidigt som för sitt liv.
Gången krängdes i en böjd båge och de kunde ännu en gång se ett ljus. Men, efter ett bra tag av springande verkade de fortfarande inte kommit närmare än några centimetrar.

***********

Alla resterande var inte lika ivriga på att gå in i de mörka stengångarna.
De kollade på trion som såg ut som om de väntat på att få göra något livsfarligt igen. McGonagall sa det högt.
-" Livsfarligt?" sa Roween.
-" Igen?!" sa Kendra upprört samtidigt som Roween såg vettskrämd ut.
-" De där har alltid gjort något äventyr. Varje J*vla år! Men, McGonagall tog ett djupt andetag följt av en suck, jag och Albus fick aldrig veta något av de de gjorde. Jag hoppas de berättar för James och Lily, och att jag får vara med." Alla såg chockade ut. Om det berodde på att McGonagall svor eller att den gyllene trion inte bara varit i fara de sista åren visste nog ingen riktigt säkert.
Ginny var den ända som inte såg chockad ut. Hon hade hört McGonagall svära innan, till sina bröders glädje, (och till dem) - utan var bara orolig och såg ut som om hon ville springa in i gången och hinna springa ifatt dem.
-" Det går bra Ginny." sa Tonks som sett hennes ansiktsuttryck. Hon la armen om hennes nacke. " De kommer inte dö!"
-" De har klarat av värre saker än detta. " sa McGonagall ärligt. " vi får bara hoppas att de inte glömmer bort sig om de hittar James och Lily."
-" Kolla på deras gång!" sa Kendra.
De alla såg bara på när den växte igen framför deras ögon. Men Moody drog i sista fall fram trollstaven och mumlade. Detta gjorde så att en smal,smal springa lämnades mitt i stenen där det varit en gång. Han mumlade ännu några ord så att det bildades som ett grönt band mellan hans trollstav och gångens inre.
-" Jag går in i denna gången." sa han och pekade på gången han stod vid från början. " Om gången inte växer igen kan vi nog vara säkra på att det är den gången som de gick in i och som växte igen som Mrs och Mr Potter finns i. De har säkert mer försvar för den gången de finns i. "
Han gick raskt in i gången.
-" Men om gången växer igen.??!" Skrek Tonks efter honom. Men han hörde inte.
Men gången växte inte igen och Moody kom tillbaka igen. Men mera smutsig och blöt.
-" Det fanns fällor där inne som..-" han avbröt sig när Fred Weasley i spökform gled genom dörren till vid-behov-rummet.

**********
Jag höll på att sätta upp förberedelser till ett upptåg tills imorgon. Jag kan inte säga mycket, men det innehöll stinkbomber, paddor och antal Weasleys vassa varor. När jag hörde röster. Jag brukar smyga mig på elever på natten, bara för att det är kul. Varför skulle jag göra ett undantag? Jag gled genom väggar, nerför ett par trappor innan jag kom fram. Det kanske man inte trodde men spöken har bra hörsel. Eller så kanske det bara är så för att jag hade så bra hörsel när jag levde?
Jag minns bara sömnigheten då jag blev "dödad". Det var redan dagen efter som jag återhämtat mig och satte mig upp på marken där jag låg då. Jag kollade mig runt och såg många bekanta ansikten. Jag försökte väcka Colin bredvid mig. Det tog ett tag innan jag fattade att de var döda. Jag frös till då jag såg Remus. Död vid min sida.
Fan. Harrys sista släckning... Men, va fan gör jag här! tänkte jag och reste mig snabbt upp. Men det kändes inte som vanligt. Det gick mycket segare än det brukar. Jag kollad på min kropp. Eller det som nu var jag. Jag var nästan helt genomskinlig men skimrade i rött. för mitt hår eller på grund av att jag är Gryffindorare? tänkte jag roat. Sedan såg jag ner på marken under mig. Där låg min riktiga kropp, lika livlös som alla de runt mig. Jag är ett spöke! Direkt efter det försökte jag kontakta min familj.


När jag kom fram blev jag chockad. Det var en stor trupp som sprang. Jag stannade. "Vart ska de?!" Under de sekunderna som jag stått still hade de försvunnit ur sikte.
Jag fick leta ett tag för att hitta dem. Tillslut såg jag vid-behov-rummet's dörr försvinna, jag fattade direkt att de gått in där.
Jag flöt så snabbt jag kunde bort till dörren. Jag hann inte. Jag suckade. Jag testade länge, testade olika meningar.
Ingen av de funkade. Jag blev arg och försökte komma in utan mening, bara flyta igenom. Det funkade?! Hogwarts är full av hemligheter.
Jag svävade in och fick chockade ansikten som välkomnande.

*************

-" VA FAAN" vrålade Ron och Harry. De såg otroligt arga ut. Hermione backade.
Deras vrål tystnade skratten, skriken och rösterna. Inte ens vattnet hördes längre.
Ron sparkade till väggen med foten. Han vrålade ett par svordomar till och hoppade runt på ett ben med händerna om den nu ömma foten.
De hade vänt sig bort från ljuset nu och märkte inte spaken som växt fram där Ron sparkat. Den var precis bakom Harrys nacke.
-" Ron! Nu vet dem att vi är här!" gnällde Hermione. Ron knep igen ögonen samtidigt som han hoppade. Ingen bra idé. Han ramlade rakt på Harry som ramlade bakåt och drog på det viset i spaken.
Alla tre vände sig mot spaken och sedan framåt mot ljuset. Det röde sig närmare dem som om DE sprang mot det. Men de stod chockade stilla.
Ljuset stannade en bit ifrån dem. De kunde nu se att ljuset de sätt bara var en urgammal oljelampa som stod i ett rum. De gick mot de.
När de kom till dörröppningen hördes det glas som krossades och häpna flätningar.
Men de högsta andetagen kom från James och Lily Potter. Trion han precis se Mr och Mrs Potter och höra deras lättade rop "HARRY!!" Innan allt blev svart.


Som jag sa, vill ni ha en one - shot?
Och ni som har Fanfiction.net - är det krångligt att fixa ett konta? Och kan man lägga upp där från mobilen?

Jättejättebra

Väldigt bra!!!!!!!

TARTYAWAZHANG

Superbra!

Awesome.

Tack allihop!!♥

Med denna fanfictionen får jag bara mer ..
Och mer ... och mER idéer till, har därför lagt till lite till beskrivningen på framsidan

ny läsare och den är otroligt bra

Bra FF

Jätte bra