Du vet inte allt (3:e generationen)

Hej alla underbara!

Mitt sommarjobb startade i måndags med allt annat än mjukstart och sedan dess har det varit långa dagar och korta nätter, så jag har tyvärr inte hunnit, eller orkat, skriva särskilt mycket.

Men jag har kommit en bra bit så jag ska sätta mig när jag får tid och skriva klart det sista!

Tack för att ni väntar och längtar så tålmodigt! ❤️

♥

Hahah, bara för att jag skrev mitt tidigare inlägg så blev det så att jag kunde sluta tidigare, vilket innebar att jag kunde åka hem och skriva klart!!

Så här kommer äntligen kapitel 26!
______________________
Kapitel 26
James
För att kompensera att jag missade den där träningen tog jag min kvast och styrde mina steg mot quidditchplanen för att flyga runt och se hur formen inför matchen i övermorgon. Att få känna vindmotståndet under mina armar och andas in den krispiga luften, som bara verkar finnas högre upp. Och efter mitt samtal med Scarlett, eller ja, där hon berättade och jag lyssnade, behövde jag verkligen rensa mina tankar. Fy vilken uppväxt hon har haft. Jag skulle aldrig kunna föreställa mig hur hon mår, och har mått. Däremot så skulle jag aldrig ha kunnat komma på det själv. Det syns inte på henne. Hon döljer det väldigt bra. Vilket även det är hemskt. Att behöva gå runt med ett påklistrat leende när man egentligen bara vill krypa ner under täcket och storgråta. Det förklarar ju även varför hennes betyg är så viktiga. Jag tar ett djupt andetag och tar sikte mot den mittersta målringen på andra sidan planen. Som ett kanonskott flyger jag i genom ringen och tvärbromsar sedan innan jag flyger för långt bort. När jag vänder på mig, så att jag har hela quidditchplanen nedanför mig kan jag se hur det har satt sig någon på en av läktarna. En person som jag skulle känna igen i vilken folkmassa som helst. Jag tar sats och stannar precis intill henne. April ler.
- Jag misstänkte att jag skulle hitta dig här, säger hon.
- Jag är skyldig laget att ta igen, säger jag.
April suckar och himlar med ögonen.
- James, du tog hand om en sjuk vän. Du är inte skyldig laget någonting. Dessutom så är det bara Zach som tycker att det var dumt. Och Zach…ja, han är helt enkelt Zach.
Jag ler.
- Tack. Gör du mig sällskap tillbaka till skolan?
- Såklart.
Jag hoppar av min kvast och vi börjar gå upp mot slottet. Det är föst då jag inser att April kallade Scarlett för min vän.
- April, du sa ”en sjuk vän”, säger jag.
Hon tittar frågande på mig med sina gråa ögon.
- Ja, för du tog hand om Scarlett, som var sjuk. Alltså tog du hand om en sjuk vän.
Jag rynkar pannan och tittar upp på skolans gråa torn. April märker att jag plötsligt blev fundersam.
- Vad är det? frågar hon.
- Inget, jag vet bara inte om jag och Scarlett är vänner.
Då börjar April att skratta. Hon himlar med ögonen och öppnar dörren till entrén.
- Okej, om du säger så. För att tala om någonting annat, vad säger du om att vi ses uppe hos dig sen och plugga? Jag tar med mig Zach och Roxie, säger April.
- Det låter bra. Kom upp när ni vill. Jag skyndar mig upp och tar en dusch. Vi ses snart! säger jag och skyndar iväg.

Sällskapsrummet är tomt och dörren till Scarletts rum är stängd. Om hon är där inne eller om hon är ute vet jag inte. Men just nu kan jag inte fundera på det utan allt jag har i huvudet just nu är att få ställa mig under varma vattenstrålar. Det finns inget bättre än en uppiggande dusch efter ett träningspass. Ren och fräsch, klädd i ett par mjukisbyxor och en matchande luvtröja, lämnar jag sedan mitt rum för att mötas av ett livfullt sällskapsrum. Roxie, Zach och April sitter och pratar med varandra. Trots att de är här för att plugga, så har ingen utav dem tagit upp sina böcker.
- Åh, vad gott du luktar. Vart har du köpt den duschtvålen? frågar Roxie.
- Jag vet inte. Jag tror att det är April som har köpt den åt mig, säger jag och sätter mig ner i soffan.
April rycker på axlarna.
- Det är mycket möjligt. Vi har köpt varandra så mycket onödigt att jag knappt kommer ihåg allt, säger hon.
- Vadå onödigt? Jag har aldrig fått någonting utav dig som är onödigt, säger jag.
April skrattar.
- På din första födelsedag som vi var flickvän och pojkvän så gav jag dig en slips, som jag vet fortfarande ligger i sin låda. När jag kom hem ifrån semestern hade jag köpt med mig en nyckelgömma som föreställde en sten. Räcker det eller ska jag fortsätta?
Jag skrattar.
- Nej, jag tror att vi har insett att du är usel på att ge bort presenter, säger jag.
- Vadå jag? Du har också gett mig väldigt onödiga presenter. Ska vi börja med den gången som du gav mig en prenumeration på Häxornas värld?
- Det var inget fel på den presenten! säger jag.
- James, jag hade redan en prenumeration! säger hon och skrattar.
Zach och Roxie skakar på huvudet.
- Ni är båda väldigt dåliga på presenter. Vilken tur att det inte är allt i ett förhållande, säger Zach och slår upp sin bok.
Vi andra tystnar. Zach, den som aldrig har haft ett förhållande, och inte heller varit särskilt intresserad av att skaffa ett, säger helt plötsligt något väldigt djupt om det.
- Hm, Zach, vad vet du om ett förhållande? frågar Roxie.
- Eh, jo, jag…Jag kanske, typ, är i ett just nu, säger han utan att lyfta blicken ifrån boksidorna.
Och där känns det som att luften försvann i hela rummet.
- Är du och Vanessa tillsammans? frågar jag.
Zach biter sig i läppen.
- Alltså, inte direkt, eller ja, kanske. Vi har träffats varje dag sedan maskeradbalen och jag har inte ens tittat åt en annan tjej på det sättet, säger han och kliar sig i nacken.
Roxie tittar på oss med stora ögon.
- Jag är i chock.
Zach himlar med ögonen och daskar till henne på armen med sin bok.
- Lägg av.
Och sen var det samtalsämnet över. Vi börjar läsa i våra böcker men avbryts nästan direkt utav steg i trappan. Det är Scarlett som kommer gåendes.
- Hej Scarlett. Kom och gör oss sällskap, säger April och nickar mot den tomma fåtöljen intill hennes plats i soffan.
- Hej, nej jag vill inte störa. Jag ska fortsätta plugga inne hos mig, säger hon och börjar gå mot sitt rum.
- Inte ska du behöva sitta där inne helt själv när du lika gärna kan sitta här ute med oss. Sätt dig, säger April leende.
Jag kan se att Scarlett tvekar. Hennes blick flackar mellan oss och sovrumsdörren. Och om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad jag hoppas att hon väljer.
- Hm, okej. Jag antar att det inte skadar, säger hon och sätter sig i fåtöljen.
April får ett nöjt leende på sina läppar och återgår sen till att bläddra i sin bok. Jag undrar vad hon har i kikaren. Att försöka fokusera på min bok är helt hopplöst, så jag bara låtsas läsa. Istället tittar jag då och då upp på Scarlett. Vi sitter nästan precis likadant som den där kvällen allting började. En kväll som känns som en evighet sen. Och här sitter vi nu, som om ingenting har hänt. Scarlett, som inte märker att jag tittar på henne. Hon sitter och mimar. Och jag tycker det ser ut som att hon mimar samma sak om och om igen. Roxie, som också har sett vad Scarlett gör, lägger huvudet på sned.
- Vad är det du pluggar?
Scarlett rodnar och harklar sig.
- Förvandlingskonst. Jag har lite problem med den praktiska delen, säger hon generat.
April spärrar upp sina ögon.
- Om du har problem så är jag säker att James kan hjälpa dig. Han är fantastisk på förvandlingskonst.
Också var allas blickar vända mot mig.
- Jag skulle inte säga fantastisk, mumlar jag.
- Äsch, kom igen. Du har inte fått ett dåligt betyg i Förvandlingskonst sedan vi började Hogwarts, säger min flickvän och vänder sig mot Scarlett igen.
- Han hjälper dig gärna. Det är bara att fråga om hjälp när du behöver.
Scarlett sig lite skeptisk ut.
- Hm, är det säkert? frågar hon mig.
- Så klart att det är säkert. Vänner hjälper varandra och här är vi alla vänner, säger April och tittar på mig.
Och där förstod jag vad April har haft i kikaren. Jag ger henne ett diskret leende och vänder mig sen mot Scarlett.
- Jag hjälper dig gärna med Förvandlingskonsten, om du vill, säger jag.
Eftersom jag vet hennes historia och har hört samtalet mellan henne och Sirius vet jag att bakom leendet hon ger mig försvann det precis en stor börda ifrån hennes axlar. Och eftersom det inte är den praktiska delen av Förvandlingskonst som jag har fuskat i så kan jag hjälpa henne på riktigt.
- Tack så mycket, säger Scarlett.
Och sen återgår vi till det vi alla samlades här för att göra. Plugga inför de förbaskade F.U.T.T.
__________________________________
Hoppas att ni gillar det! Kommentera gärna!

Jättebra!!!
Jag vet att du vill ha konstruktiv respons, men det finns verkligen ingenting att rätta!
Du skriver så himla bra!!!
Sen gör ju alla små stavfel ibland, men det gör ju tillochmed professionella författare så; vem bryr sig?
Undrar vad April försöker göra?
Längtar till nästa kapitel!!

Jättebra som vanligt! Ett litet grammatikfel i slutet bara. "April spärrar upp sina ögonen." Annars bra som sagt!

Jättebra!! Ett tag trodde jag att April var avundsjuk och att hon typ skulle pröva James på något sätt men April verkar faktiskt väldigt schysst

Hoppas att Scarlett på något sätt märker att James är dålig på den skriftliga delen och hjälper honom med den så kan James berätta... Ärligt talat tycker jag att James e lite egoistisk för att han inte berättar. Det är väl klart att det blir jobbigt att erkänna att han fuskade och så men han måste ju berätta någon gång och ju lägre tid det går desto längra sviker James Scarlett.

Förlåt man kan inte bara James neka om Bradley säger att han har fuskat? Alla skulle ju fatta att Bradley blir arg på James och vill hämnas... Meen det skulle nog vara svårt för James att ljuga för Sirius och så kommer sanningen nästan alltid fram... Aja jättebra kapitel!!

Superbra
Jag suger på konstruktiv kritik kan inte hitta något dåligt att säga

Så himla bra!!!!!

Jätte bra!
Alltså April är så fin och jag tycker att det var en väldigt snygg vändning i samtalet då hon fick James att hjälpa Scarlet. Sen gillar jag då hon välkommnar Scarlett. I vilket fall super! fortsätt så

Åh gudar, följt din ff ett tag nu och... Du har talang!
Skriver själv väldigt mycket, och fått mkt beröm för det, men sällan jag ser något så bra skrivet som det här!
Du kan lätt mäta dig med kända författare, och enligt mig är detta bättre än både Cirkeln och The Hunger Games! Skulle bokstavligt talat vela ha detta som bok... Hm... Det ska jag fundera på Antagligen finns det en massa regler och sånt... Men om du ger mig din tillåtelse, skulle det då vara tillåtet att skriva ut det? Jag menar, att bara ha det själv och läsa då och då...? Haha, iaf, sjukt bra ff!!! ♥