Tom Riddle's Diary (SV)

Kapitel 11 Ormliknande

"Vad menar du med att det var Hagrid? Den där storväxta snubben skulle inte göra en fluga förnär." Jag var inte arg bara förvirrad.
"Jo Vanessa du förstår inte."
"Men förklara det för mig då."
Tom tog ett djupt andetag och tittade på mig med sina blå-gröna ögon. Det fanns något bakom dem, nästan likt en orms ögon.
"Hagrid har en spindel, Aragog. Han var dum nog att släppa ut den och den anföll eleverna."
"Men de slemmiga spåren då?"
"Spindeln hade släpat med eleven dit och antagligen var det något gift som spindeln hade."
Jag tittade tvivlande på honom. Han märkte det och tillade.
"Det finns inget mer än spåret som stämmer överens med hemligheternas kammare och det finns ingen ingång."
Jag tvekade en stund. Jag trodde verkligen inte på honom men jag orkade inte diskutera saken nu.
"Du har rätt, vart är spindeln nu?"
"Jag jagade iväg den till förbjudna skogen och Hagrid blir relegerad imorgon." Sa han och jag hörde en klang av belåtenhet i hans röst. Men jag kunde läsa honom som en öppen bok, vilket var ovanligt eftersom Tom gömde alla sina känslor och var allt annat än öppen. Jag visste att han hade något med den där kammaren att göra och jag visste att han satte stopp för det bara för att Hogwarts inte skulle stängas.
Jag har inget hem att gå till, de skulle väl inte stänga hogwarts. Hade han sagt till Dumbledore.
"Okej, godnatt då." Sa jag och gäspade. Tom var redan påväg upp till sovsalen.
"Godnatt Nessa." Någonting flimrade till i hans ögon när han sa mitt namn. Det var där en sekund och sedan försvann det. Jag log för mig själv och gäspade stort. Nu när jag inte hörde Tom's röst fylldes mina öron av det ljuva ljudet från den sprakande brasan. Fåtöljen jag satt i kändes ovanligt mjuk, värmen blev allt mer påtagande och för andra gången slöt jag ögonen.

Dumbledore och Tom kom bärande på en bår. Den var övertäckt med ett lakan.
"Vem är det?" Frågade jag. Men Tom besvarade bara min fråga med ett skrämmande leende.
"Vem är det!" frågade jag igen. Tom drog av lakanet och det jag trodde var en person var en orm. Fjället skimrade som silver och speglades i Tom's ögon när den närmade sig mig. Han pratade viskade saker åt den medans den kom närmare och närmare. Ormens ögon ändras plötsligt till Tom's, blåa med grönt i kanten. Jag drunknade i ögonen.
Jag befann mig i en stor sal. I mitten stod en staty, det var ett huvud med skägg som liknade ormar och ihåliga ögon.
Salzar Slytherin.
Tom kom gående mot mig med en ring i handen, den hade en svart diamant i sig.
"Jag är ledsen." Sa han och hans röst ekade i den stora kammaren.

Jag slog skräckslagen upp ögonen och såg ett suddigt ansikte titta ner på mig.

Jag har fått 100+ visningar OH MY ROWLING! Jag vill bara tacka alla mina underbara läsare, ni är bäst och tack för all feedback och snälla kommentarer det är ni som får mig att vilja fortsätta göra det jag gör! Tack alla mina läsare ta lite tårta! ♥

Wow!

Supermegabra!

Supermegatack! ♥

Bra

Tackar ♥

GAHHH!!!!!! Vad bra kapitel! Jag brukar skriva unefär lika dana komentarer på fanfictons Sorry för det!
Men just nu har jag absolut inga ord för hur bra det är, har det sällan

FÖÖÖR BRA!

Taaaack! ♥ det spelar ingen roll om du skriver samma sak, blir glad ändå!

TACKKK! ♥

Jättebra!!!!!!

Tack! ♥