Den klubbiga klubben historian!

Jättebra!!
Threstaler din tur!!

Ye dat chapter was azum :33

Superduper bra

Jättebra!!
Jag gillar att du fick mig att framstå som snäll

Är du inte det då?

Jo kanske lite

Men bara liite

Japp

Godnatt

Okej här kommer mitt kapitel!

“Tänk på avståndet mellan vagn och plattform, när du stiger av” sa den tonlösa rösten.
Jag strulade lite med väskan och gick mot dörren, strulade lite mer med väskan och hoppade ner på plattformen.
“Se upp för dörrarna, dörrarna stängs”
Tåget tuffade iväg mot nästa station. Jag tog upp mobilen och slog ett nummer medans jag gick mot själva stationen.
“Hej! har du kommit fram nu?”
“Ja, jag är på tågstationen nu, Ska jag ringa dig när jag är på bussen också?”
“ Ja, gör det, bara för säkerhetskull”

Nu kunde jag se det vattenmelon-formade-och-färgade klubb-huset framför mig. det var större än jag mindes det. Och färgladare. Jag sprang sista biten och knackade på, väntade spänt. Dörren öppnades och där stod en tjej och log mot mig.
“HEJ!, Jag är Cissy! Och du är?..”
“Matilda, Hej på dig med!”
Cissy makade på sig så jag kunde komma in, och jag strulade lite till med min väska innan jag kom in genom den allt för smala dörren.
Det såg ut som kaos inne i huset, det var inte stökigt, faktiskt väldigt städat, men eftersom ingen fått se de andras möbler så var det allt från en plastig, vit IKEA-stol till en stor keramikvas med en palmliknande växt i. Men jag trivdes redan här endå. På golvet satt det redan massa folk, men långt ifrån hela klubben. En tjej satt bredvid ett glas med någon äckligt brun-beige sörja kvar i botten och såg ut som om hon kände för att spy, alla hade lappar med blindskrift bredvid sig, och såg lite trötta, men exalterade ut. Man såg att de var Potterheads hela bunten, elevhemsfärgade saker, böcker och filmer låg utspridda över hela rummet.
“Vi leker sanning eller konka, är du med?” Sa en kille som satt på golvet.
“JA! ska bara ta packa upp lite saker och så först.”

Jag böjde mig ner för att knyta upp skorna och tänkte över vilka saker jag skulle ha upppackade i nödfall. Boken och min kortlek var självklarheter. Ock så madrass och sovsäck. Men inget mer fick det bli. När jag fått av mig ryggsäcken och jackan, sedan fått på mig ryggsäcken, gått ut ur hallen, hittat min plats, fått av mig ryggsäcken och packat upp de saker jag skulle ha uppackade, började jag blåsa upp liggunderlaget. (som för övrigt skulle vara “självuppblåsande” enligt affären, pyttsan heller!)
“FFFFFFFSSSSSS ” lät det. Alla tittade på mig.
“Var det du?”
“Liggunderlaget, den är sådan, det går fort.”
“FFFFFFFSSSSSS FFFFFFFSSSSSS FFFFFFFSSSSSS ” och så var det över.

“Är du klar?”
“Aa, kan man vara med nu?”
“Såklart, jag frågar dig då, Saning eller konsekvens?” Frågar hon bredvid mig.
“Konsekvens” Jag svarar alltid konsekvens.
“OK… Emmm… du kan väll, nää..Nu vet jag! Du ska gå ut i regnet i en minut, utan paraply eller ytterkläder! “
“Jag kommer ju bli dygnsur!”
“Det är lite det som är meningen” säger hon och skrattar till.
“Okej, vem tar tid?” frågar jag
“Det kan jag göra, säger han som frågade om jag ville var med tidigare “ jag har tidtagarur på min mobil.” han börjar fippla med mobilen. Jag tar av mig tjocktröjan jag har över min t-shirt. Den tar en evighet att torka.
“okej ut med dig nu, tre..” jag springer ut.
“ två…” jag hörn inte “ett!” för då är jag redan ute, jag ser någon komma gåendes på vägen
“HEEEJ!!” ropar jag och vevar med armarna.

Och kan jag paxa kapitel 33?