Livet på Hogwarts

jag menar i själva Hogsmead, i tunneln har han den såklart inte på sig.

aha ja, då har han den, men om man ska vara helt ärlig att om en dementor skulle åka förbi så funkar ju inte manteln

Men Dementorerna är ju bara ute på kvällen, och då är Harry tillbaxs på Hogwarts

nej, de vaktar hela tiden.

Nepp! Inte i Hogsmeade.

ne, men runt hogwarts

Men jag menade inte Hogwarts, jag menade Hogsmeade

aha

Här kommer ett till litet kapitel, hoppas det smakar!


Kapitel 19, en annorlunda lunch:

Vi gick ner mot lunchen tillsammans, jag Ella och Willie, Willie gick en liten bit framför Ella och mig.
- Hoppas att det blir god lunch, sa han utan att titta på oss,
- Ja det hoppas jag också, sa jag.
Vi fortasatte att gå under tystnad, bortsett från att jag och Ella ibland började en tråkig diskussion som snabbt dog ut. Det tog ungefär fem minuter för oss att komma fram till dörrarna som ledde in till Stora Salen, vi gick fram till Hufflepuff-bordet och satte oss ner.

Willie gick en bit bort och satte sig vid de andra killarna. Jag och Ella slog oss ner på två andra lediga platser.
- Vad tror du att det är med Willie, sa Ella och tittade bort mot honom.
- Jag vet inte Ella, sa jag, men bry dig inte om det nu, nu ska vi ju äta lunch.
Jag började att lägga upp mat på tallriken, jag tog en kycklingklubba och lite potatis och började att äta. Ella hade inte ens rört maten utan satt bara och stirrade bort mot platsen där killarna satt.
- Hördu, sa jag försiktigt, du måste ju äta nånting.
Jag tig ett bett av kycklingen och fortsatte sedan.
- Jag menar, du kan ju inte bara sitta och stirra hela lunchen.
- Det kan jag visst, sa Ella
- Jag menade inte så, började jag men Ella avbröt mig,
- Hur menade du då, sa hon och jag såg att hon hade tårar i ögonen.
- Förlåt mig Ella, sa jag och tittade på henne, jag förstod inte…
- Förstod inte vad, sa Ella och tidde på mig.
- Inget, sa jag och tittade ner i tallriken, det var inget.

Där ljög jag faktiskt, det jag hade tänkt säga var att jag nu insåg, att Ella var kär i Willie. Jag började må illa, nu trodde Ella att Willie var kär i mig, vilket han omöjligt kunde vara…
Jag satt en lång stund utan att äta och funderade på det som nyss hade gått upp för mig.

Efter ungefär en halvtimme hade jag ätit färdigt och reste mig upp. Jag vände mig mot Ella och sa så snällt jag bara kunde,
- Kommer du Ella?
- Du kan gå i förväg, sa hon utan att se på mig, jag kommer sen.
- Okej, sa jag, då ses vi sen då.
Jag vände mig om och började gå mot utgången när jag hörde någon som ropade på mig. Jag vände mig om och såg Willie komma springande mot mig. Jag suckade en väntade ändå tills han hade kommit fram till mig.
- Vad är det med Ella, frågade han och tittade oroad på henne.
Jag blev alldeles varm inombords, han frågade hur Ella mådde, det betydde att han brydde sig om henne, och kanske till och med var kär i henne. Isåfall skulle Ella inte kunna vara arg på mig särskilt länge.
- Inget särskilt, sa jag och log, hon är bara lite trött.

Jag vände mig om och gick tillbaka upp till uppehållsrummet. En kvart senare dök Ellas olyckliga gestalt upp i öppningen och jag sprang genast fram till henne och kramade om henne. Sen följde jag efter henne upp till sovsalen och satte mig ner i sängen.
- Vad ville Willie då, sa Ella och försökte låta ointresserad, vilket inte funkade så bra.
- Han undrade var det var med dig, sa jag och tittade på henne.
- Jaha, sa Ella, vad trevligt för honom då.
Ella försökte en en gång låta helt ointresserad, men man kunde höra på hennes röst att hon egentligen hade blivit glad av att höra det. Och om man tittade riktigt noga, så kunde man se ett av hennes söta små fina leenden.

Du, Cissy, jag shippar Missy och Wella. Snälla, låt det bli Willie och Ella, Willie får inte vara kär i Cissy, han får inte! Då kommer Ella att bli skitsur på Cissy och inte vilja vara kompis med henne och så blir Willie sur på Mike för att Mike och Cissy typ är ihop och så kommer Mike och Willie att börja duellera för att båda är kära i Cissy och så hamnar någon gå Sankt Mungos för att han blev svårt skadad och så dör han och så blir den andre skickad till Azkaban på livstid för mord och så blir Ella och Cissy jätteledsna och så blir allting förstört! (okej, nu tog fantasin överhanden över mitt sunda förnuft, en förstaårselev skvlle aldrig kunna döda någon, jag har för mycket fantasi...)

Yättebäst kapitel btw, jag vill gärna läsa fortsättningen (vilken antagligen inte blir hälften så hemsk som jag föreställt mig )