Last one standing ~ Mugglisgame på mitt sätt

YAY

WoooohhoOOo

Jag kan inte skriva då datorn jag har arbetet på har krashat

Får man fortfarande vara sponsor, Safir?

Japp ♥

>:c
Så.. No more kapitel? D:

Jo, när datorn är lagad c:

Yäss nya uppdateringar där jag förhoppningsvist mördar eller blir mördad

Yay ~ Blev nervös x'3

Min dator är som sagt sönder, men jag har samlat ihop det material jag har och skrivit ett kapitel. Ingen fick någon sponsorgåva i det här kapitlet för det var så förvirrande men jag hoppas ni blir glada ändå c:

Kapitel 7

Fairy Tale, distrikt 1
Två döda. Sex stycken kvar. Jag rör mig snabbt igenom gruppen, siktar på en ung kille som jag har för mig heter Trädkatten. Pilen viner genom luften men precis när den ska träffa händer två oväntade saker. Trädkatten kastar sig åt sidan och pilen genomborrar hans hand, och plötsligt är det någon som trycker ner något på mitt huvud, något som skymmer mitt synfält. Jag slår vilt omkring mig men det första slaget träffar obevekligt mitt huvud och jag skriker till av ilska och smärta. Nästa slag träffar min tinning och jag faller ihop på marken. Sparkar och slag träffar mitt huvud och jag vill bara att det ska ta slut. Jag får som jag vill. Död.
Mefour, distrikt 4
Jag ler försiktigt och drar av den svarta sopsäcken från hennes huvud. Bästa sponsorgåvan någonsin. Under striden har jag fått tillbaka medvetandet och well, det är sant det de säger. Hämnden är ljuv. Jag tittar en sista gång ner på Fair tall innan jag tar Kim Potter i handen och flyr därifrån. Hennes huvud är förvridet, buckligt. Jag vänder bort blicken och springer med Kim Potter, bort från hela scenariot.
Kim Potter, distrikt 5
Jag vänder äcklat bort blicken från Fairy Tale och springer med flickans hand i min, iväg från striden. Vi flyr ner från stegen och in bland rullband och maskiner. Sätter mig ner och lutar flämtande ryggen mot någon sorts smetblandarmaskin. Mefour sjunker ner bredvid mig. ”Helvete.” Flämtar jag eftersom att jag inte har något bättre ord för allt. Mefour nickar andfått. ”Kunde inte sagt det bättre själv.”
DealWithIt, distrikt 6
Jag ser hur pilen genomborrar Trädkattens hand och hur han förlorar medvetandet. Min impuls är att springa, men jag kan inte lämna min skyddsängel. Inte här, inte nu. Jag lyfter mödosamt upp honom i famnen och halvt bär, halvt släpar honom till luckan i golvet. Jag vet knappt själv hur jag gör, men tillslut lyckas jag få ner honom och lyser oroligt med ficklampan på hans hand. Hur var det nu? Ska jag dra ut pilen för att han inte få blodförgiftning eller börjar det blöda hejdlöst då? Tillslut bestämmer jag mig för att försöka såga av pilen med min lilla kniv, och efter ett tag lyckas jag. Jag drar försiktigt ut den och häller lite vatten över såret. ”Kom igen.” Mumlar jag till trädkatten. ”Vakna.”
Trädkatten, distrikt 8
Det första jag märker när jag vaknar är att min hand gör så fruktansvärt, fruktansvärt ont. Jag skriker till och känner genast en hand för min mun. ”Schh!” Viskar DealWithIt. ”Du lockar till dig de andra!” Jag nickar tyst och biter mig i läppen för att inte skrika igen. Det smakar blod. ”Jag har tvättat såret och bundit om det med en bit av min tröja.” Säger DealWithIt lågt. ”Det har nästan slutat blöda.” Jag nickar trött. Orkar inte tänka just nu. Jag somnar igen med hans varma hand på min tröja.
Amelia T., distrikt 10
Alla försvinner långsamt. Jag sitter kvar vid Little J:s kropp och bara gråter. Jag inser att jag borde begrava henne på riktigt, och reser mig sakta. Knäpper hennes händer runt pilen och sluter hennes ögonlock. Försöker fumligt att fläta hennes hår men ger upp och brer istället ut det som en gloria runt hennes huvud. Torkar noggrant bort det mesta av blodet med min tröja. Tillslut böjer jag mig ner och kysser henne på pannan. ”Farväl.”