Från helvetet och tillbaka

Tror jag vet vem kapitlet är ägnat åt.
Men Freja fortsätt simma,
Vet vad som händer 7 minuter efter man har dött.
Uppdatera i morgon. ♥

Ett av mina favoritkapitel hittills!!! Så bra skrivet!!! Jag kom att tänka på min gammelmorfar som dog för ca 3 år sedan… och farmor och farfars fd hund… och mitt marsvin som dog för ca ett år sen… jag hoppas att någon du känner mkt har dött... För det du säger kan stämma:

Sätt dig ner, blunda, och föreställ dig att du är död. Dina vänner och din familj gråter över din livlösa kropp, men du finns inte.
Du är borta, du stirrar utan att se - du är stendöd.

Sedan, när du sänks ner i underjorden, så gråter alla.
Du själv vet inte om att du är på väg ner dit - din kropp kanske inte ens finns kvar, du kanske är aska.

Du ligger där, en vecka, en månad, ett år...
Efter ungefär hundrafemtio år så vet ingen vem du är. Det är som om du aldrig funnits.
Din gravsten kanske till och med tas bort, och någon annan begravs på samma plats som du.

Men, du vet förstås inte om det.
För dig finns verkligen ingenting - det är inte ens svart heller, för du ser inte längre.
Allting i din kropp har bara lagt av.

Du finns inte längre, och du kommer aldrig tillbaka.

Den biten var riktigt lik mina tankar, hur det kan vara...
Jag tror att alla som läste den biten tycker att dina tankar är väldigt kloka och du lyckades uttrycka dig JÄTTEbra!!!

Fellrendión: Jag tycker också att det är hemskt att tänka på, men som du säger, ibland kan man inte låta bli.
Din kommentar får mig att bli tårögd av glädje, det betyder verkligen mer än vad du tror att du läser den här berättelsen och att du tycker om den!
LIA15: ♥
lumos1: Jag har inte tänkt på de där sekunderna innan man dör, innan du skrev det.
Men usch, vad hemskt, att man då förstår att livet är slut.
Och jag håller med dig på den punkten att kroppen bara är ett skal, för själva '' jag '' är inte min kropp, det är snarare den jag är, om du förstår, höhö ♥
Matilda weasley: Tanken på återfödelse är ganska fantastisk, trots att jag inte tror på det. Tänk att kunna komma tillbaka, som en ny människa eller som ett träd - whatever.
Det är religioner som tror på återfödelse, och om jag inte minns helt fel så bränner vissa upp döda kroppar för att de sedan ska kunna återfödas. Eller säger jag fel nu, haha?
Tack för kommentaren! ♥
mandragora: Hihi, aw, ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
fashion7: En gång när jag åt äpple, så fastnade lite av skalet mellan mina tänder och var kvar en vecka - det skavde hemskt mycket i tandköttet.
Tack! ♥
jännii: Gör du? Skriv första bokstaven på personen som kapitlet var tillägnat till.
VA, vad händer sju minuter efter att man har dött?
Tack, bebo. ♥
SingWithIce: Åh, beklagar sorgen! Det är sorgligt när folk dör, och djur också! Finns för dig om du vill prata om det, du kan alltid uggla eller kika mig. ♥
TACK så mycket! ♥ ♥ ♥ ♥


♥ Kapitel 37 ♥
If there's so much i must be,
can I still just be me,
the way I am?


Brukar du göra något som alla andra aldrig gör?

Jag har en typisk grej - jag litar på människor som jag aldrig träffat i verkligheten.
Jag har skrivit om att jag alltid pratar med folk genom min dator, och snackar nästan aldrig känslor face to face.
Jag pratar till exempel med er som läser, på sätt och vis. Ni finns för mig och lyssnar, och det blir en annan grej. Det är bara på internet som jag kan vara mig själv till hundra procent.

Det var 2012 som jag på allvar pratade med människor på internet - mestadels i text då.
Det var då jag fann mig vänner, äldre än mig själv förvisso, men de fanns för mig.
Idag så finns nästan ingen av dem kvar för mig, men jag finns inte för dem heller. En av dem var en idiot, en annan för ilsken, en försvann från en dag till en annan - det var som om vänskapen vi haft aldrig hade funnits.
Jag pratar nästan aldrig om dem, varför skulle jag?

Trots den totalt krossade vänskapen så tror jag på distansvänskap.
Vet ni varför?

För, de som man snackar med genom internet är mycket mer äkta än de i verkligheten - trots att vänskapen inte håller för all framtid, så finns dem när det gäller.
På internet kan man träffa folk som tänker samma tankar, och säger man något lite konstigt så skäms man inte över det.
I verkligheten så säger folk '' stackars dig gumman '' eller '' jag finns '', men en dag när man vaknar finns dem inte längre där.

FÖR ATT INTE GLÖMMA SEN:
(Detta kommer ändras efter jag läst kapitlet men jag måste förklara först)

Tja, det med bränna upp kroppar vet jag inte men i hinduismen där de tror på återfödsel så brukar de inte begrava kroppar utan lämna de i en flod som-jag-glömt-namnet-på-och-inte-orkar-kolla-upp.

Fast en ganska äcklig sak är att många badar där för att det är heligt vatten och vissa dricker av det....

(Okej nu har jag läst men har ingen vettig sak att säga förutom:

och mina tummar är slut! )

True story
Bra

Så sant

*Man loggar in på mugglis och ser att det finns TVÅ kapitel färdiga*

Åh, det första av dem var nog det bästa du har skrivit (dvs, helt otroligt!) Jag tycker verkligen att du kan förmedla känslor i ditt skrivande så att man blir helt tagen. ♥

Jag tycker att det är en konstig känsla att tänka en på en död. Jag kan inte riktigt fatta att den inte kan tänka eller se. Både min farmor och min farfar har dött… Jag gillar inte heller döden.

Jag kan inte skriva mer än LOVE YOU AND YOUR FF♥♥

Story of my Life hoho

Vi gör filmer i skolan just nu (vi är med i någon tävling) och de har temat "kompis på nätet". Jag blir sjukt irriterad varje gång folk säger att det är "farligt" och att man "måste vara försiktig".
Jag ba "UGH SLUTA JAG VET VA TYST" haha xD
Jag har liksom själv kompisar på internet, och ingen ska få säga att de är fejk okok ;-;

superbra skrivet!

S, tror jag.