Emmas andra mugglisgame

Wow!!!!

Rörande kapitel. Underbart skrivet. ❤️

(Jag är gamla Mandragora)

NEEEJ jag dog Men lycka till ni andra!

Kaptiel nio:

Vindiella (Smoke Smoke) var rädd. Inte för att hon tänkte visa det. Hon var faktiskt tuffare än hon såg ut. När hon vaknade morgonen efter att hon lämnat Herrgården tänkte hon först gå tillbaka, men när hon reste sig och såg sig omkring insåg hon att det var omöjligt. På en natt hade all lera torkat ut, och det hade blåst in sand över arenan.
"Allvarligt?", sade Vindiella halvhögt och sparkade undan en sandhög. Det var varmt i luften nu. En sådan där fuktig värme som var svår att andas i. Om bara Adrian(evee) hade levt nu. Vindiella(Smoke Smoke) beskyllde sig själv för hans död. Om hon bara hade hjälpt honom ut från under ljuskronan så hade han gått här bredvid henne nu. Hennes älskade. Adrian fick Vindiella att undra om det kanske var värt att dö. Hon trodde inte egentligen på att hon skulle få träffa Adrian igen bara för att hon dog, men kanske... bara kanske... Nej, intalade hon sig. Hon skulle vinna det här. Hon skulle komma hem och träffa sin familj igen. Hon skulle ta hand om Adrians mamma som var sjuk. Allt skulle bli bra, eller åtminstone så nära bra det kunde bli när inte Adrian fanns längre.

---

Septimus(septimus heap 2012) var mer rädd än han hade väntat sig när han vaknade på den hårda marken på morgonen. Hazel (Shaana)satt vid hans sida och såg ner på en kniv, som Septimus inte var säker var hon fått ifrån.
"Vi måste till ymnighetshornet och hämta fler vapen", sade han.
"Nej", sade Hazel. "Vi ska dit, men inte för att hämta fler vapen. Vi kommer nämligen inte vara ensamma om att ta oss dit."
"Vad menar du?", frågade Septimus(septimis heap 2012) och tog av sig träningsjackan. Det var plötsligt mycket varmt ute.
"De andra kommer vilja ha vatten och vapen. Allt blir bara varmare och varmare. Det är vår perfekta chans."
"Menar du att vi ska smyga oss på dem? Hur då?"
"Jag vet inte", sade Hazel (Shaana)ärligt. "Vi får se när vi kommer dit."

---

Hazel hade rätt, åtminstone om några av de andra. Dan(Magicia) och Teasel Kaptiel nio:

Vindiella (Smoke Smoke) var rädd. Inte för att hon tänkte visa det. Hon var faktiskt tuffare än hon såg ut. När hon vaknade morgonen efter att hon lämnat Herrgården tänkte hon först gå tillbaka, men när hon reste sig och såg sig omkring insåg hon att det var omöjligt. På en natt hade all lera torkat ut, och det hade blåst in sand över arenan.
"Allvarligt?", sade Vindiella halvhögt och sparkade undan en sandhög. Det var varmt i luften nu. En sådan där fuktig värme som var svår att andas i. Om bara Adrian(evee) hade levt nu. Vindiella(Smoke Smoke) beskyllde sig själv för hans död. Om hon bara hade hjälpt honom ut från under ljuskronan så hade han gått här bredvid henne nu. Hennes älskade. Adrian fick Vindiella att undra om det kanske var värt att dö. Hon trodde inte egentligen på att hon skulle få träffa Adrian igen bara för att hon dog, men kanske... bara kanske... Nej, intalade hon sig. Hon skulle vinna det här. Hon skulle komma hem och träffa sin familj igen. Hon skulle ta hand om Adrians mamma som var sjuk. Allt skulle bli bra, eller åtminstone så nära bra det kunde bli när inte Adrian fanns längre.

---

Septimus(septimus heap 2012) var mer rädd än han hade väntat sig när han vaknade på den hårda marken på morgonen. Hazel (Shaana)satt vid hans sida och såg ner på en kniv, som Septimus inte var säker var hon fått ifrån.
"Vi måste till ymnighetshornet och hämta fler vapen", sade han.
"Nej", sade Hazel. "Vi ska dit, men inte för att hämta fler vapen. Vi kommer nämligen inte vara ensamma om att ta oss dit."
"Vad menar du?", frågade Septimus(septimis heap 2012) och tog av sig träningsjackan. Det var plötsligt mycket varmt ute.
"De andra kommer vilja ha vatten och vapen. Allt blir bara varmare och varmare. Det är vår perfekta chans."
"Menar du att vi ska smyga oss på dem? Hur då?"
"Jag vet inte", sade Hazel (Shaana)ärligt. "Vi får se när vi kommer dit."

---

Hazel hade rätt, åtminstone om några av de andra. Dan(magicia) och Teasel(Tippy) gick snabbt genom det tunna lager sand som låg på marken. De tänkte ta sig till Ymnighetshornet, men det visade sig vara längre dit än de först trott, och svårare att hitta än de väntat sig. I arenan fanns inga höga träd att ha som landmärken och det var svårt att veta vilket väderstreck som var vilket. Efter många om och men så kom de till sist fram. Då var de både mycket trötta och mycket törstiga, och till deras stora glädje kunde de se stora vattenflaskor inne i Ymnighetshornets skugga.
"Vi måste hämta några stycken", sade Dan. "Minst fem." Teasel nickade och sade åt Dan att stanna. Hon gick fram mot den närmaste flaskan och lyfte på den. Den var oroväckande lätt. Hon gick till nästa. Den var lika lätt.
"Vad gör du?", frågade Dan(magicia) högt.
"De är tomma!", ropade Teasel tillbaka. "Någon har tömt dem." Hon vände sig bort från Dan och fortsatte leta, men allt var tomt. Det var underligt, tänkte Teasel (Tippy) och såg på Dan igen, men den här gången var han inte ensam. Hazel (Shaana)från Distrikt 3 stod bakom honom och höll en kniv mot hans hals.
"Vad håller du på med? Släpp honom!", krävde Teasel, men Hazel bara skrattade. Hon viskade något i Dans öra.

---

Dan (magicia) hörde knappt vad Hazel sade, för han var för rädd för att våga röra en muskel.
"Döda henne, annars dör du", sade hon hotfullt och tryckte något i Dans hand. En kastkniv. Hazel (Shaana) måste ha sett att han var bra med kastknivar när de tränade inför spelen. Det kändes som det hade gått minst tio år sedan dess nu.
"Gör det!", sade Hazel hotfullt och tryckte kniven hårdare mot Dans hals. Han kunde känna något rinna ner mot bröstet från det ställe där Hazel höll kniven.
"Okej", sade Dan (magicia) och Hazel(Shaana) sänkte kniven en aning. Han höjde sin högerarm och kastade. Ett ljud hördes som indikerade att han träffat sitt mål. "Förlåt", mumlade han. "Jag ville inte. Jag var tvungen."

---

Teasel(Tippy) var träffad rakt i bröstet. Hon föll ner på knä och försökte minnas allt gott som fanns kvar i världen. Sin mamma. Sin katt. Hur kunde hon någonsin ha suckat när hennes mor sade något? Teasel älskade sin mamma, hon insåg det nu, när hon satt på knä som en bedjande.
"Förlåt, mamma", viskade hon och hoppades att det skulle komma ut i projektorerna där hemma. "Förlåt. Jag älskar dig."

---

I Distrikt 7 utbröt kaos. Båda deras tributer var nu ute ur Spelet, och Teasel(Tippy) var den många haft högst förtroende till.
"Nej!", skrek Teasels mor och dolde ansiktet i händerna. "Min Teasel. Min Teasel." Hon hörde Teasels sista ord och en våg av hopplöshet sköljde över henne. Teasel var borta för evigt. Hon skulle aldrig få se Teasel igen, aldrig få höra hennes röst eller känna hennes hår i sina händer. Teasel (Tippy)var borta, och hennes mor var ensam kvar. Ett par timmar senare hittades kroppen efter modern på golvet i sitt hus.

---

I arenan såg Septimus(septimus 2012), som gömde sig bakom Hazel, Dan(magicia) och Hazel (Shaana) hur Teasel (Tippy) tog sitt sista andetag. Hazel skar snittet djupare in i Dans hals tills också han föll ner i sanden. Dan drog ett par ansträngda andetag, innan han också föll död ner. Två kanonsmällar hördes, och Hazel vände sig mot Septimus(septimus heap 2012).
"Bra att du hittade dem. Nu kanske jag inte kommer döda dig på direkten."
"Vad bra", sade Septimus. "För jag kommer döda dig först." Sedan stack han en kniv in under hennes revben. Hazel (Shaana)tog ett tag om hans jacka och lutade sig mot honom med all sin tyngd.
"Trodde du att det skulle vara så enkelt?", frågade hon medan blod vällde ut ur hennes mun. Hon tog kniven hon hade i handen och stack den genom Septimus bröst. Han föll genast ner på marken, och det gjorde Hazel också i och med att hon lutat sig mot honom. Septimus(septimus heap 2012) dog genast, men Hazel(Shaana) hade inte dött ännu. Hon krälade fram i sanden tills också hon föll ihop i den med huvudet neråt. Hon var död.

---

När Nicole(Alicedor) vaknade på morgonen var hon alldeles svettig, så hon tänkte att hon kunde gå ut och lägga sig i snön innan hon gick in för att värma sig igen, men när hon öppnade dörren till den lilla stugan fick hon en chock. Det var inte snö ute. Det var sand, och det var väldigt varmt.
"Lixe! Lixe!" Lixe (Rasmus potter) vaknade och satte sig upp med trötta ögon.
"Vaere?", frågade han.
"Snön är borta. Det är sand. Vi är mitt i en öken."
"Vad spelar det för roll?", frågade Lixe. "Vi har tillräckligt med mat för att klara oss resten av Spelet. Det kan dessutom inte vara så många kvar nu." Han verkade vakna till på riktigt. "Tänk om det bara är du och jag kvar. Vad ska vi göra då? Jag tänker inte döda dig."
"Jag tänker inte döda dig heller", sade Nicole(Alicedor), men när hon tänkte efter så visste hon precis hur de skulle göra. Inte för att hon tänkte berätta om sin plan för Lixe (Rasmus potter). Hon hade nämligen väldigt svårt att tro att han skulle tycka att det var en bra idé.

Nice kapitel, fastän jag dog.

Bra kapitel!

Yay!

Åh ännu ett underbart kapitel, I'm amazed. Underbart jobbat. Du är bäst!❤️

Grymt kapitel Så långt jag har överlevt

Bra ♥♥♥