Mugglisgame

Seriöst jag började gråta när jag läste om min död. :c

Men annars var kapitlet underbart bra. c: ♥

Kim Katana, du måste vinna!!!!!


♥Melissa Malfoy♥ "You have to win"!!!!!

Jag är ledsen att det tar så lång tid, men eftersom nästa kapitel är La Grande Final, så måste den bli storslagen!

Oh my, jag är i finalen.

Ja, och du ska DÖ!!!

FÖR Kim Katana ska vinna!!!!!!!!!!

...Kan nog inte sluta tjata...

Ojojoj, Molly Potter. Ta det lugnt ^^

Kapitel sju: Den sista striden

Kim Katana (Melissa Malfoy) slipade sin kniv mot grottans vägg. Inte för att det egentligen skulle göra den vassare, utan snarare för att ha något annat att tänka på än Spelet. Där hemma i Distrikt 2 måste de vara nöjda. Alla satt säkert med ögonen som klistrade mot TV-apparaterna och sensorerna som skickade ut bilder från Spelet. Kim saknade de där hemma. Inte minst sin mor. Hon hade trott på att han skulle vinna. Hon trodde fortfarande det, det visste han. Kim (Melissa Malfoy) trodde faktiskt inte att han skulle överleva även om han vann det här årets Hungerspel. Hur dåligt skulle han inte må över allt som hänt? Över Hilda (Molly Potter), som han hade hjälpt vid slåttern, och som sedan blivit mördad. Över Septimus (septimus heap 2012) som han själv dödat och inte minst Vindiella (Smoke Smoke), som var den enda som stått med honom mot Cresti (Enough~).

Kim (Melissa Malfoy) tog tankfullt ett bett av ett av päronen han fått i fallskärmen som kommit till honom och Vindiella (Smoke Smoke). Det här var det sista. Det sista han hade att äta och det sista han hade som kunde påminna honom om Vindiella. Som han saknade henne nu, eller egentligen vem som helst. Bara någon att ha vid sin sida när han skulle göra det värsta valet hittills. Han tog upp lappen han fått med fallskärmen.


"Dela dessa varor lika med din bäste vän, låt inte alliansens ledare få veta att du fått detta. Inte ett knyst, förstått?
L."

Kim vände på lappen. Baksidan var tom, men en plan hade utvecklats i Kims hjärna. Han skulle lösa det här, eller döda Oliwer(flyttnyckeln.) men i så fall skulle det åtminstone vara på lika villkor.

♦

Under tiden satt just Oliwer Temple (flyttnyckeln.) i en grotta mycket närmare Kim (Melissa Malfoy) än vad Oliwer visste om. Han satt just nu och knaprade på en bit ben från en ökenräv. Oliwer hade hittat den samma morgon. Han var inte heller särskilt välbehållen psykiskt, om man nu kunde vara det när man gått igenom Spelen. För det första saknade Oliwer (flyttnyckeln.) sona föräldrar något helt förskräckligt, men han saknade också sin bästa vän, Jim, och Jack från Spelen förstås. De hade kommit nära varandra, Jack och Oliwer, under Spelets gång, men inte minst hade Jack (AliceJ) varit den enda Oliwer hade kunnat lita på.

En lapp kom flygande ner i hans grotta från sluttningen ovanför. Oliwer gjorde redo sina vapen. Kim (Melissa Malfoy verkade veta att det var just där Oliwer var. Det kunde vara en fälla. Oliwer skyndade fram och plockade upp lappen, som var vikt som ett flygplan. Texten var slarvigt skriven med en sten- eller kolbit.

Vi måste träffas. Inga vapen. Ingenting. Vill se till att allt är jämnt innan vi slåss. Ses där Spelen började vid dagens mitt.
Kim.

Oliwer (flyttnyckeln.) tänkte givetvis ändå ta med sig sina vapen utifall att Kim (Melissa Malfoy) skulle skada honom.

När det var en stund innan tolvtiden på dagen tog sig Oliwer till platsen där allt börjat. Eller åtminstone Spelet. Han stod länge och såg sig omkring med vaksam blick tills han inte trodde att Kim skulle dyka upp längre. Det var då Oliwer såg honom. De stod säkert över femton meter ifrån varandra och stirrade. Kim slängde synligt sina vapen ifrån sig. Oliwer slängde ifrån sig sitt. Det var inte jämt på något sätt. Kim hade många fler vapen än Oliwer.
"Vill bara att vi ska ha samma förutsättningar!", ropade Kim (Melissa Malfoy) till Oliwer.
"Visst", svarade Oliwer. Han tyckte att det var snällt av Kim att tänka på sin motståndare.
"Vi går båda in i striden med bara ett enhandat vapen. Alltså ett svärd eller en dolk. Är du med på det?"
"Okej", ropade Oliwer (flyttnyckeln.) tillbaka och såg på vapenhögen som fortfarande låg kvar i stort sett likadant som första dagen. Han böjde sig ner, med ögonen fortfarande med ögonen fästa på Kim, och tog en lång sabel ur högen. Den skulle passa bra, för den var lätt att svinga och låg bra i Oliwers hand.
"Träffas här vid midnatt?", frågade Oliwer med en klump i halsen, för han var säker. Vid midnatt skulle han dö.
"Det låter bra."

Båda två vände om och gick tillbaka till sina respektive grottor. Där skulle de äta, dricka och mentalt förbereda sig inför striden, men något hände. Något som ingen av de var förberedda på.

Den första fallskärmen hamnade hos Oliwer (flyttnyckeln.). Det låg en lapp i behållaren som Oliwer läste.

"Smörj in ditt svärd med detta medel och din motståndares vapen kommer att gå sönder."

Medlets lukt stack i Oliwers näsa. Det luktade inte speciellt gott. Skulle han göra det? Det var ju inte precis schysst mot Kim (Melissa Malfoy) som trodde att de skulle slåss på lika villkor. Oliwer (flyttnyckeln.) ryckte på axlarna. Vad spelade det för roll? En av de skulle ju vinna och den andra skulle förlora iallafall. Det var ju så Spelet fungerade. Han drog den kletiga, bruna sörjan över svärdsklingan och det sjönk snabbt in för att bli osynligt. Vad som var så underligt var att Kim (Melissa Malfoy) vid samma stund fick exakt samma sak, med ett ungefärligt likadant meddelande, men han gjorde ett annat val...

♦

Kim (Melissa Malfoy) öppnade sin behållare, men bestämde sig snart för att inte använda det. Det hade inte varit så snällt mot Oliwer, som skulle tro att fighten skulle vara under samma förutsättningar. Kim sköt ifrån sig behållaren för att slippa se den. Han var inte intresserad av dess innehåll, och ville inte lockas till att bli det heller.

Natten kom, och Kim gjorde sig redo. Tog med sig enbart sitt svärd och lämnade allt annat han haft under spelet bakom sig. Till och med sin vattenflaska som han haft med sig under hela Spelet. Det var svårt att skiljas med den nu, och det var då Kim (Melissa Malfoy) verkligen kände för första gången att i natt kunde vara den sista natt han skulle ha i livet.

När han mötte Oliwer (flyttnyckeln.) visade de först upp att de bara hade ett vapen med sig. Sedan kastade de sig över varandra, men sabeln och svärdet i högsta hugg.

♦

Samtidigt satt Caesar Flickerman i sin studio och var i en ivrig diskussion med en av Spelmakarna.
"Vad ska vi tro om detta? Vem kommer ut med livet i behåll?"
Spelmakaren harklade sig och tittade muntert från skärmarna som visade Spelet till Caesar.
"Kim har ju musklerna och storleken på sin sida, men vi får inte glömma Oliwers kvicktänkthet, och inte heller att han doppade sitt vapen i gift medan Kim valde att låta bli."
"Det verkar helt enkelt bli en strid att minnas, mina damer och herrar. Nu vill ni nog återigen se våra allra sista deltagare kämpa om att vinna årets Hungerspel."
Kameran fokuserade återigen på striden.

♦

Kim hade övertaget, där de fäktades. Kim Katana (Melissa Malfoy) hade alltid varit bra på att hantera ett svärd, men det var något som Oliwer (flyttnyckeln.) verkade ha lärt sig ganska nyligen. Den yngre pojken rörde sig klumpigt med vapnet i handen, men vad Kim inte visste var att hans svärd sakta men säkert gick sönder. Men tillräckligt snabbt för att Oliwer skulle vinna?

Kim (Melissa Malfoy) slog våldsamt till Oliwer med armbågen så att Oliwer (flyttnyckeln.) föll till marken. Kim satte sig grensle över honom så att Oliwer inte skulle kunna röra sina ben. Sedan höjde han svärdet.
"Jag vill verkligen inte döda dig såhär. Förlåt", sade han innan svärdet men hög hastighet sänktes mot Oliwers huvud. Men ljudet av en skalle som krossades hördes inte. Istället kunde Kim, som stängt ögonen i ånger, höra klinga mot klinga. När han tittade igen såg han att Oliwers svärd hade mött hans, och att hans började spricka. Till sist föll det till bitar över Oliwers överkropp. Medan Kim (Melissa Malfoy) bestört såg på handtaget som hade hört till sitt svärd, skyndade sig Oliwer (flyttnyckeln.) att förändra situationen. Han satte sig istället över Kim och såg till att hålla knäna hårt pressade över Kims starka armar. Han gjorde det. Oliwer stack sitt svärd i Kims bröstkorg. Kim (Melissa Malfoy) flämtade efter andan ett tag. Han insåg att han skulle dö, och att det var för sent att göra något åt det.

"Du fick den också, eller hur?", frågade Kim orkeslöst, och Oliwer förstod att han hade gett upp.
"Vad?"
"Det där som skulle förstöra den andras vapen. Det verkar som de hade gott om det i huvudstaden för jag fick den också."
"Varför gick inte mitt svärd sönder då?", frågade Oliwer förvånat medan han en aning äcklat såg hur blod började välla fram ur Kims mun.
"För att jag inte använde det. Jag ville att det skulle vara lika. Att vår chans skulle vara lika."
Oliwer (flyttnyckeln.) fick ett styng av ånger.
"Förlåt", sade han tyst.
"Det gör inget", svarade Kim tyst. "En av oss skulle ändå dö. Eller hur?" Oliwer svarade inte.
"Vet du?" Kim såg in i Oliwers ögon. "Om vi inte hade träffats så här hade vi kunnat bli vänner."
Oliwer nickade och mådde med ens väldigt dåligt över vad han gjort.
"Förlåt", sade han.
"Nej", svarade Kim (Melissa Malfoy). Han började få svårt att tala nu. "Du...ska inte säga förlåt.. Jag dödade Jack. Han...var din bästa vän här. Du var smartast av alla. Du...ska vinna."
"Men jag dödade Vindiella, så då är det lika." En tår rann ner för Oliwers kind.
"Då är det lika", upprepade Kim. Hans ögon stelnade, fortfarande stint stirrande in i Oliwers (flyttnyckeln.). Kanonen lät en sista gång och en röst hördes över arenan.

"Vinnaren av årets Hungerspel är Oliwer Temple från Distrikt 8!"

Oliwer ställde sig upp. Dagsljuset kom omedelbart. Han var helt bedövad av allt som hänt, och han var fortfarande våt i ögonen. Oliwer kunde inte förstå det. Han hade vunnit. Han skulle få åka hem.

Kämpa på ni som fortfarande lever
And may the odds be ever in your favor!

Grattis flyttnyckeln.

Nej gud var förbannat bra detta kapitlet var! (Ursäkta språket ^o^) Verkligen exemplariskt!!

Gud. * Dör. *
UNDERBART VACKERT SKRIVIT! ♥
Och ett stort grattis till flyttnyckeln.