Ynken

: )
Tack! Förlåt om det tog längre tid än väntat! Jag blev distraherad av Pottermore och jag hade så svårt att komma på idéer.

Äsch! Bättre sent än aldrig!
TIPS! Ha musik på när du skriver, det hjälper, iallafall mig!

Jag brukar det ibland men jag ska nog göra det nu!

Bra!

MAGISKT BRA!!

Jättebra! ^^

Magiskt och magnifikt!
MERA!

suveränt

SUVERÄNT, MAGNIFIKT, MAGISKT OCH... SOM ALLTID:

A
W
E
S
O
M
E

O
C
H

S
U
P
E
R

M
E
G
A

B
R
A
!
!
!

KAPITEL 28: Juldagen

På morgonen på juldagen så var de insnöade. Snön hade nått upp till fönstret och ytterdörren var oträngbar.
"Godmorgon", sa Kayla och kom in genom dörren.
"Godmorgon, vad ska vi hitta på idag då"? Frågade Clementine och reste sig upp från sin säng.
"Jag vet inte", svarade Kayla fort.
"Hur mår Morgana idag då"? Frågade Kayla.
"Hon är lite gladare idag men hon är fortfarande sur", sa Clementine. I samma stund trädde Morgana fram runt hörnet av sängen. Hon var fortfarande lika spräcklig som innan men hon var åtminstone torr nu.
"Förlåt Morgana", sa Clementine och försökte klappa henne, men istället för att låta sig klappas så fräste hon bara och sprang sin väg.
"Det känne ibland som att hon aldrig kommer att förlåta mig", sa Clementine förfärat. Kayla bara skrattade.
"Såklart hon kommer förlåta dig! En gång så glömde jag att släppa in min uggla under ett oväder fast det dröjde bara några dagar innan han förlät mig, ge Morgana lite godis varje dag så tillsist så kommer hon att förlåta dig", sa Kayla.

"Suck", tänkte Clementine innan de gick ner för att äta frukost.
De åt flingor, flingor som hoppade upp i ens mun istället för att använda en sked.
"Vi kommer tyvärr nog inte ut på några dar för att vi är insnöade", sa Kayla uttråkat. Clementine höll då inte alls med.
"Klart att vi kan", sa Clementine. Hon gick då rakt fram mot ett fönster och lyckades öppna några centimeter. Sedan så stack hon ut sin trollstav och tryckte den så långt ut hon kunde.
"Lacarem Inflamare", sa hon och en liten flamma kom ut ur stavens spets. Snön utanför började då långsamt tina.
"Nå? Vad var det jag sa"?
"Jaja, jag vet att du är en Ravenclaw-elev men du måste sluta upp att göra sådär", sa Kayla. Clementine rynkade sedan pannan.
"Ska jag sluta upp med att vara smart"? Frågade hon och fnissade samtidigt. "Nej, men du kan ju sluta upp med att göra narr av mig", sa Kayla.
"Jag gör inte alls narr av dig! Jag bara berättar för dig vad som är rätt och fel", sa Clementine.

Efter maten så gick flickorna ut till skogen för att studera örtlära. De hade just upptäckt en "djävulens snara" planta nere i en grop och det var tur att de såg den innan de råkade ramla ner i den.

När man väl fastnade i den så var det väldigt svårt att ta sig loss ifall man inte kunde rätt trollformel.
"COOLT"! Sa Kayla när hon såg på plantan.
"Jag har hört att Harry Potter och hans vänner fastnade i en sån här växt under deras första år på Hogwarts", berättade Clementine. Kayla var fortfarande besatt av plantan och ville inte gå vidare.
"Wow! Låt mig hämta min kamera, vänta här", sa Kayla och sprang tillbaka mot huset. Clementine satt då och såg lite grann på plantan som kämpade för att ta tag i Clementines ben utan framgång. Sedan så kunde Clementine höra hesa gnäggningar och kunde inte låta bli att se bakåt.

En enhörning sprang just förbi henne.
"Kayla! Du kan inte ana vad jag just såg", sa Clementine när Kayla kom tillbka med kameran. Kayla kunde inte fatta orden och såg sig ivrigt omkring. Man kunde se många spår av den några meter bort och även se några märken av horn som hade vässats i träden.
"Tror du att den kommer tillbaka"? Frågade Kayla och gjorde sig beredd med kameran.
"Jag hoppas det"! Sa Clementine. Sedan så gick de runt för att samla horn som den hade tappat. Clementine tog då upp sin bok Fantastiska vidunder och var man hittar dem.
"Det är nog en hane, kanske två till tre år gammal".
"Ska vi flyga upp i träden och hålla utkik ifall den kommer tillbaka"? Frågade Kayla.
"Hur ska det gå till"?
"Min far är en kvast-tillverkare så det gör nog ingenting om vi lånar två stycken".

Efter det så gick de rakt mot förrådet och tog då två gamla nimbusar för att flyga upp i två höga granar. Efter det så kunde de då se många vackra djur komma förbi utan vetskap att de hade två häxor i närheten av sig. De kunde se två doxy feer flyga förbi och några böjsvansar klättra omkring i andra träd men de såg tyvärr inte enhörningar igen på hela kvällen.
När det var skymning så flög de ner igen för att äta middag hemma. Då berättade de allt som hade hänt för föräldrarna.


Morgana hade börjat förlåta Clementine lite mer nu denna kvällen. Morgana lät åtminstone sig klappas idag. (Tidigare hade hon bara flytt från henne.)