Det 25:e Hungerspelet. [SV] [THG]

Yeyyy^

Jaa

Kapitel 17 ~ Poäng

Vid ett runt bord sitter flickan och pojken från Distrikt 7, de som åkte bakom oss på invigningen och de som är några av de yngsta deltagarna. Jag tycker synd om flickan, hon verkar inte kunna handskas med något i träningslokalen. Pojken kommer nog klara sig lite bättre, jag såg när han sköt pilbåge tidigare och han missade aldrig. Eftersom Dee har sagt åt mig att lära mig lite om mina motståndare ägnar jag även under eftermiddagen en del av min uppmärksamhet åt dem samtidigt som jag lär mig att göra upp eld. Till sist går jag för att kasta några knivar och det är då det händer, något är annorlunda, på första försöket sätter jag min kniv i dockans hjärta.

Nu är jag så nervös så att jag skakar, Adam har just lämnat rummet och om några minuter är det min tur. Antingen kommer jag att lyckas, jag kommer att få sponsorer, jag kommer ha större chans att överleva. Eller så kommer jag göra bort mig totalt, vilket är mest troligt. Jag går igenom vad jag ska göra ännu en gång.
”Janice Malone.”
Jag rycker till och tittar upp, sedan reser jag mig upp för att gå in. Ingen av de andra tävlanden pratar så allt är helt tyst, men så fort dörren till träningslokalen öppnas hör jag röster. Skratt och skrik. Jag tar ett djupt andetag och börjar gå mot mitten av lokalen. Spelledarna står på samma plats som de har gjort förut och liksom tidigare dagar finns det ett bord där, fyllt med mat och vin. Några slutar prata när jag kommer in men vissa verkar redan vara för fulla för att kunna koncentrera sig. När jag känner att jag har fått åtminstone någras uppmärksamhet går jag bort dit det ligger olika sorters rep. Med kvicka fingrar knyter jag en snara som jag sedan hänger upp i en krok som hänger ner i en stång från taket. Jag hämtar en kniv och sedan backar jag tio steg från snaran. Jag andas tungt. Jag tänker att det här är en väldigt dum idé. Vet jag ens om det funkar? När jag och Dee kom på det här i matsalen kändes allt så enkelt, som om jag skulle klara det. Plötsligt märker jag att spelledarna har tystnat, de har antagligen blivit nyfikna. Jag siktar. Jag kastar. Jag missar. Det är ett dåligt kast, jag hör att jag har förlorat några spelledares uppmärksamhet. Jag kastar en ny kniv. Miss. Och en till. Miss igen. Men nu är det nära. Fler spelledare börjar prata. Det här är min sista chans. Jag tar ännu en kniv, tar ett djupt andetag och kastar. Och nu missar jag inte. Kniven flyger genom luften, rakt in i snarans ögla men knivbladet nuddar lätt vid repet. Snaran är så känslig att den dras ihop direkt runt knivens skaft. Allt detta händer under knappt en sekund men för mig känns det som om allt går i slow motion. Jag lyckades! Några av spelledarna drar efter andan. Snaran har kniven i ett stadigt grepp och den dinglar fram och tillbaka. Jag vänder mig mot spelledarna, istället för att visa mig lycklig, överraskad och förundrad, så som jag känner mig, är mitt ansikte likgiltigt.
”Du kan gå,” säger någon.
Jag motstår lusten att skutta ut mot hissen.

Än en gång är vi alla samlade i tv-rummet. Under hela eftermiddagen har vi bara pratat om min solouppvisning. Jag har gång på gång berättat för Kaysee om hur kniven fångades i snaran och hur några av spelledarna drog efter andan. Kaysee blir mer förtjust för varje gång och hon är övertygad om att jag kommer få höga poäng, kanske till och med en tolva. Men jag påminner henne hela tiden om att jag träffade först på fjärde försöket och att det helt klart kommer dra ner mina poäng. På arenan får man ju sällan en andra chans och knappast en fjärde men Kaysee bryr sig inte. Hon har följt mig överallt och har hjälpt mig hela tiden, och det blev faktiskt lite jobbigt. Adam har hon inte ens ägnat en blick, men man kan inte klandra henne för varken hon eller någon annan har någon aning om vad som hände på Adams solouppvisning. Den enda som han pratar med är Tackie och de har av någon anledning dragit sig undan från oss andra, de beter sig riktigt konstigt. Jag är väldigt spänd på att få se mina poäng, jag hoppas att jag kan få något medelmåttigt åtminstone; som en sjua. Och nu börjar det, det kommer upp en bild på tv:n på pojken från Distrikt 1, hans namn Derek, och sedan hans poäng som är en nia. Och så fortsätter det. Ingen blir förvånad när flickan från Distrikt 1, Celia, och de från tvåan och fyran alla får höga poäng. Ally från Distrikt 4 får hela elva poäng. Deltagarna från femman, en smal flicka med blont, krusigt hår som heter Millow och en äldre kille som heter Geoff får båda åtta poäng. Sedan är det dags för Adam. Alla är väldigt nyfikna eftersom ingen, förutom Tackie, vet något om vad han gjorde. Både han och Tackie tittar uttryckslöst på skärmen. En sjua kommer upp. Kaysee klappar i händerna men slutar tvärt när hon ser Tackies arga blick. Adam säger inget. Jag tänker att de verkligen beter sig underligt men mina tankar riktas snabbt mot tv:n när mitt eget ansikte nu visas. Och sedan poängen. Tio. Jag drar efter andan. Jag blir glad och känner mig stolt, det här är mycket bättre än vad jag vågade hoppas på! Dee ler mot mig och Kaysee kastar sig över mig i en kram som stinker starkt av parfym. När jag äntligen tar mig ur Kaysees omfamning ser jag att den lilla pojken från Distrikt 7 får en sexa. Flicka får bara en trea. Dee säger att min poäng på sätt och vis är bäst hittills, även om Ally från fyran fick en elva är mina poäng mer värda och mer intressanta för sponsorerna eftersom de från Distrikt 1, 2 och 4 ofta får högre poäng än vad de förtjänar. Men snart överskuggas mina poäng; pojken från Distrikt 10, Rhine, får en tolva. Alla är helt mållösa. Under hela mitt liv har jag aldrig sett någon få en tolva. Och när den tolvåriga flickan Laura får elva poäng verkar till och med Kaysee ha tappat talförmågan. Shawn och Fliz från Distrikt 11 får åtta respektive nio poäng och Phin från Distrikt 12 får endast en femma. Det hela avslutas med att Adeen från tolvan får sju poäng.

Jätte bra

Fast en sjua räknas väl som väldigt bra. Allt över fem är väl bra om man inte är karriärist. Fast det är så awesome att jag inte bryr mig

Men det är inte direkt därför som de beter sig så. (;

Aja det är iaf awesome

Tack

Awsome ♥

Awesome C:

THANKS!! ♥