(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

Yey, långt inlägg snart!

J*kligt bra som vanligt Minto!

Tack för fyra fantastiska kapitel! Det gick ju bra även ifall din första text blev raderad. Ser fram emot det långa kapitlet, verkligen!!

Nu så börjar det… ♥

Minto sprang runt i stora salen i hyper fart för att hinna fixa i ordning dem sista sakerna. Längst bort i salen i ett av hörnen fanns två tält. Det ena var ett sorts 'skräck tält' och det andra var ett tält man mer kunde in och ha konversationer på grund av att resten av salen skulle fyllas med hög musik.
"Minto? Minto!?" ropade en förvirrad Susan.
"Här!" ropade Minto tillbaka som hade precis ställt sig bakom henne. Susan hoppade till och vände sig om.
"Usch, vad du skräms! Vi måste sticka nu!" sade hon och började dra Minto till deras elevhem.
"Redan? Men det finns så mycket kvar att göra!" tjöt Minto i panik.
"Det är lugnt. Dem andra fixar det!" sade hon och de båda tjejerna drog iväg.

Harry stod utanför ingången till stora salen som vimlade av folk och väntade på sitt sällskap. Efter bara ett litet tag kom Draco med Minto på sin vänstra sida. Minto bar en mörkblå lolitaklänning med månskärvor och stjärnor på och Draco... Han hade svarta jeans och en skräddarsydd ljusgrå skjorta som passade honom perfekt. När Minto fick syn på Harry pep hon glatt.
"Iiih! Du komm!" tjöt hon och slängde sig i hans armar.
"Haha, jo, jag gjorde det" sade han mjukt.
"Är du här ensam eller har du en dejt?" frågade hon lite lurt och släppte taget om honom.
"Tja... Det är inget seriöst..."
"Åhhh! Hon måste varan den lyckligaste flickan i kväll!" sade hon glatt och klappade händerna smått.
"Inte direkt..." sade han lågt och tittade på personen bakom paret. Både Minto och Draco vände sina huvuden hastigt och där stod dem och stirrade med chockade ansiktsuttryck... Det var en tjej i en svart långklänning som var spikrak och visade hennes former perfekt... Vem annars kunde det vara än Pansy Parkinson?
"Hey Potter! Shiit, jag trodde inte att du hade en sådan bra klädsmak" sade hon och ställde sig vid Harrys sida. Han bar ett par mörka jeans med en krämfärgad skjorta och en svart kavaj som var öppen och upprullad till armvecken.
"Det var din syster som hjälpte mig" sade han och tittade skyldigt på Minto.
"Haha, självklart det var! Föresten, hur är det syrran? Har det blivit bättre sen i söndags?" frågade Pansy plötsligt.
"Jo, jag lever" svarade hon snabbt och iakttog hennes syster vaksamt.
"Vad skönt att höra! Vad säger du Harry, ska vi gå in?"
"Självklart" sade han lågt och förde in henne i salen och lämnade paret fortfarande i chocktillstånd.

"Jag kan inte fatta det! Min syster!?" sade Minto förtvivlat.
"Jag kan inte heller riktigt koppla det..." sade Draco och tittade ut över allt folk. Alla par fanns ute på dansgolvet. Där fanns Ron och Hermione, Luna och Neville, Susan och... Adam? Där fanns till och med Blaise och Theodore.
"Jag måste gå och presentera banden som ska uppträda snart. Vi ses, ok?" sade Minto plötsligt och kysste Draco lätt och lämnade honom ensam kvar. Han såg på när Minto trippade upp på scen och knackade i mikrofonen.
"God kväll allihopa! Vad kul det är att se att alla är här! Låt mig presentera kvällens första band som består av Blaise Zabini på trummor! Theodore Nott på bas! Vincent Crabbe på gitarr! Och Pansy Parkinson som sångerska! Ge dem en stor applåd!" Medan Minto gick ner från scenen gick bandet upp och rummet fylldes med applåder. Bandet började spela och folk började att dansa igen.
Draco började dra sig mot tälten och valde att gå in i 'sällskaps tältet' där han hittade ett ganska stort gäng gryffindors och lukten av alkohol...
"Hey Draco! Kom!" ropade Harry ifrån ett av borden. Draco gick dit med långsamma steg och hälsade på dem alla.
"Vill du vara med?" undrade Harry och började fylla ett plastglas med öl.
"Vad spelar ni?"
"Har ingen blekaste aning om det har ett namn... eller jo, det är typ mjödhävning!" sade Harry med en lite flummig röst.
"Mjödhävning?" fick Draco ur sig.
"Ja, man börjar med att satsa lite pengar och det som dricker upp hela ölglaset först vinner" sade Harry enkelt och lade några mynt på bordet. "Är du med?"
"Jag vet inte..." började Draco, men blev snabbt avbruten av Seamus.
"Vågar du inte?" retades han med ett stort flin.
"Jo"
"Var en man och satsa då!" fick Dean ur sig och lade fram sina mynt. Draco ryckte på axlarna och satsade och så var spelet igång...

Minto gick runt förtvivlat och letade efter sin pojkvän som hon inte hade sett på två timmar.
"Har du sett Draco?" frågade hon tillslut sin syster som stod och pratade med Blaise.
"Nej, har du sett Harry?" frågade hon tillbaka, men Minto bara skakade på huvudet. Plötsligt dök Zacharias upp med andan i halsen.
"Ni måste se detta! Dem vägrar att lämna tältet!" sade Zach med andfådd röst.
"Vilket av dem? Vem?" frågade Minto, men Zach hade redan börjat gå. Både Minto och Pansy följde efter och efter bara ett fåtal sekunder så stod dem utanför skräck tältet.
"Är det någon som inte vågar att komma ut?" frågade Minto förvånat.
"Inte riktigt" sade Zach och gick in i tältet. När Minto och Pansy kom in förstod dem exakt vad Zach menade. Det gick inte att undvika paret som låg ihopknöcklade på golvet och råhånglade.
Harry och Draco var som såg nästan ut att vara en person. Detta hade nog ingen förväntat sig.
Plötsligt började killarna reagera på att det fanns personer som stod och stirrade på dem.
"Vad glor ni påh?" frågade Harry irriterat och smått... sömnig? Nej, Harry var stupfull och det var Draco också.
Minto gick långsamt fram till dem med tysta steg precis som om det var två lejon som låg där och inte hennes bästavän som hånglade med hennes pojkvän.
"Harry... Draco, ni måste gå ut här ifrån..." började Minto, men blev avbruten snabbt.
"Det bestämmer inte du!" sade Draco och räckte tungan åt henne.
"Jo, det gör jag och ni måste gå ut nu" sade Minto lite strängare.
"Ingen ger en Malfoy order! Vänta bara tills min far får reda på detta!" sade han snobbigt och satte näsan i vädret.
"Hehe, jag tror inte att du vill att din far ska få veta detta..." flinade Pansy i bakgrunden.
"Sluta vara elaka mot min pojkvän!" röt Harry och kysste Draco igen som villigt kysste tillbaka. Båda Parkinson systrarna bara rullade med ögonen och lyfte sina trollstavar...

Hehe, gissa vilka som kommer att vakna nästa dag med en rejäl baksmälla Skriver antagligen mer i morgon! ♥

Awesome! ♥ men wow...

m
me
mee
meee
meeee
meeeee
meeeeeer
meeeeeera
meeeeeer
meeeeee
meeeee
meeee
meee
mee
me
m

Jag älskar dig!!! Och ditt sätt att,skriva på. Och dina "hälsningar" innan kapitken. Och dig. Du gwr,mig inspiration att fortsätta med min fanfic. Jag älskar dig!!!

jag läser fortfarande ^^ Tänker bara inte på att kommentera

Mer mer ♥

Vad kul att se att det är så många som fortfarande läser! :3 Haha, jag vet seriöst inte vad jag skulle gjort om jag inte haft er... antagligen krypa in i en hörna och mobba mig själv för att igen gillar mina texter XD Jaja, jag orkade inte vänta ända tills i morgon så fortsättningen kommer nu istället ^_^

"Vakna nu med er sömntutor!" nästan skrek Minto inne på sjukhusavdelningen. Draco och Harry låg i varsin säng bredvid varandra och Minto hade tröttnat på deras snarkande.
De första som reagerade var Draco som började titta runt i rummet med förvirrande och trötta ögon. Inte långt där efter började Harry också vakna. Han lade sig på mage och tryckte ner huvudet i kudden igen, men om han hade vetat vilket humör Minto var på så borde han inte gjort det...
"Du skulle bara våga somna om Harry! Om inte du går upp nu så kommer jag att förhäxa dig ända till mars!" hotade Minto, men Harry bara gav ifrån sig ett jobbigt stön. Till slut gick Minto fram till hans säng och tog tag i madrassen och lyfte upp den så att Harry flyger ner i golvet med en tung duns.
"Ahh! Förhelvete Minto! Respektera baksmällan!" klagade Harry och gned sitt ömma huvud.
"Du hade inte haft någon baksmälla om du inte hade varit så oansvarig! Och det gäller dig med Draco!" sade hon skarpt och vände sig mot Draco som nästan satt upp och sov. Minto gick fram och puttade till honom lätt så att han också föll ner på golvet.
"Aouch!" fick han ur sig och försökte resa sig upp på darriga ben.
"Jag pratade med dig" sade hon allvarligt. Draco bara morrade åt henne och satte sig på sängkanten.
"Vad fan var det som hände igår?" frågade Draco till slut efter att Minto torterat dem klockan åtta på morgonen.
"Jag är inte helt säker, men vi hittade er i ett av tälten pissefulla" sade Minto enkelt och rykte på axlarna.
"Det måste vara någonting mer... Minto?" sade Draco nervöst och Harry verkade lika förvirrad som Draco.
"Haha, vill ni verkligen veta?" flinade hon.
"Jaaaaa!" sade båda killarna samtidigt och stirrade på henne.
"Tja... ni var väldigt otrevliga och väldigt omogna... vi hittade er strulandes på golvet och ni vägrade lämna tältet så att jag och Pansy blev tvungna till att förhäxa er" sade hon snabbt och det var då killarna började minnas. Den första som reagerade var Harry som grävde ner sitt ansikte i en kudde och gav ifrån sig jobbiga ljud. Draco däremot fick panik och började be säga förlåt till Minto minst tusen gånger.
"Chilla!" sade hon till honom. "Det är lugnt! Du hade druckit. Du visste antagligen inte vad du gjorde" sade hon lugnt, men Draco visste exakt vad han gjorde när det hände. Han var helt medveten om det. Även om han inte riktigt ville erkänna det för sig själv, så var det underbart. Att ha Harrys kropp mot sin egna var en av dem bästa känslorna Draco hade känt, men ändå vägrad han att släppa Minto. Den ömtåliga 'lilla' flickan som fick honom att känna sig varm i hjärtat... Visst, det gjorde Harry också... fast värmen hade inte direkt gått till hjärtat...
Han hatade att erkänna det, men han saknade det hämningslösa sexet. Alla de flickor han hade förfört innan kriget... Harry var nästan som en semester från att vara den starka och omtänksamma 'mannen' som Minto behövde. Även om han kunde bli tröstad av henne så kändes det inte rätt.
Minto strök hans kind och lutade sig fram och kysste honom på pannan och sen gick hon sin väg, ut ur avdelningen.
Harry och Draco var ensamma kvar i rummet och det var så tyst att man kunde känna pinsamheten växa.
"Förlåt... för igår" började Harry.
"Samma här, förlåt" Harry tittade upp på Draco och skakade lätt på huvudet.
"Det... jag bara.. jag..." Harry kunde inte få fram orden rätt och snubblade ett par gånger i meningen, men kom aldrig fram till slutet. Draco flinade lite och gick över och satte sig bredvid Harry på hans säng.
"Du behöver verkligen inte komma med någon ursäkt, okej?" sade Draco och Harry bara nickade.
Utan att tänka vände sig Harry mot Draco och kysste honom. Han kopplade bort incidenten med Minto och fokuserade på Dracos läppar och njöt så länge det varade, för att han visste att han snart skulle dra sig undan. Harry lade försiktigt ena handen på Draco lår och förvånadsvärt nog så satt Draco helt stilla. Då började Harry röra vid hans ansikte, försöka få honom till att kyssa tillbaka. Han började putta ner honom mot sängen så att Harry kom på toppen av Draco och började stryka honom över bröstkorgen. Då kände Harry en hand mot sin egen. Oturligt nog puttade den undan honom och Harry avbröt kyssen och då fick han se att Dracos ögon var fyllda med tårar.
"Jag kan inte..." viskade han och den första tåren föll ner ifrån hans kind...

Ahh!!! Mer!!! Du skriver ju helt awesumigt!!!!!!