Next Generation:Tidvändarolycka

Åh vad bra!!! Förstår kusinerna, om jag var dem skulle jag knappt kunna hålla mig, Lily och James har ju ett sånt hemskt öde framför sig och du är förlåten för uppehållet, bara vi får kapitel ibland är jag nöjd c: xx

Jättebra!

Fyller du också år på nyårsafton? Vad coolt, jag med! Fast jag fyller bara år på morgonen.

Jag fyller år på nyårsdagen, så vid tolvslaget
Grattis i efterskott, btw^^

OMR, DEN ÄR JU JÄTTEBRA! BEVAKAR STENHÅRT, SKRIV MERA

Har sträckläst och jag tycker den är... AWESOMEMEGABÄST! Skriv meer!
Bevakar ofc!!

*Ny läsare*
*Bevakar*
har inte läst allt men jag ska DU SKRIVER GRYMT SKA DU VETA

Hej allihopa! Hoppas alla haft en bra start på 2014! Här kommer ett nytt kapitel. Tack till alla som kommenterat! Ni är verkligen grymma! Era ord gör en så himla glad. Vad kul att nya mugglisar hittat fanfictionen, hoppas ni gillar fortsättningen med!

Så här kommer det:
_______________________________________________________________________________
Förra kapitlet:
"Så vad är det du vill få fram, professorn?" frågade Louis tillslut. Roxanne ryckte till från sina tankar och vände blicken från de intressanta instrumenten på bordet till ett par gnistrande klarblå ögon.

"Det jag vill få fram, Mr Weasley", svarade Dumbledore roat, som om han fann ordvalen underhållande, "är att hur mycket ni än vill hjälpa oss med kampen mot Voldemort och spara människoliv, så får ni under inga som helst förhållanden försöka ändra något av historiens gång..."
__________________________________________________________________
George ställde sig genast upp.

"Men professorn!" Dumbledore avbröt honom.

"Jag känner till era planer för att hjälpa Regulus Black och avslöja ett och annat för era Marodörvänner, men..."

"Ska vi bara se på?!" George hade i sin ilska knutit nävarna. "Ska vi bara se på?! Det är krig, ett hemskt krig kommer att dra igång. Tänk på alla vi tvingas offra."

"James, lugna dig", sa Roxanne försiktigt. Men George verkade inte ha hört henne. I sitt stilla sinne började Louis tycka att det var roande hur han och de andra ibland sa George och ibland sa James, till deras kusin. Det började även bli ganska snurrigt.

"Menar du att vi ska låta alla dö? Ska vi..."

"Mr Potter", avbröt Dumbledore honom lugnt, men med auktoritet. "Jag säger inte att det är lätt, eller att vi gör detta med vilja. Men mycket står på spel. Vem vet följderna om vi ändrar på framtiden. Tyvärr är vi tvungna..."

Det blev tyst efter hans ord. George stod fortfarande upp. Knogarna hade vitnat och helst skulle han vilja ta sig därifrån, hämta sin kvast och få ut alla sina känslor när han flög över Quidditchplanen. Men istället stod han kvar och kämpade ett redan förlorat krig. Dumbledore betraktade honom lugnt och sansat.

"Nej", sa han tyst och bestämt. "Jag bryr mig inte om följderna. Jag tänker inte låta..."

"Men James", suckade Roxanne, "förstår..." Men Roxannes påbörjade motargument blev droppen för George som började skrika igen.

"Säg inte att jag inte förstår! Om nån av oss förstår så är det jag!"

"Detta är inte lätt för nån av oss", började Dumbledore, hans tidigare muntra drag hade ersatts av en beräknande man som såg ut att ha en inre strid. Efter en stund fortsatte han med en plågad röst.

"Vi måste göra detta, för framtiden. Detta är en hemsk offring..."

"En hemsk offring? Offring? Det är inte en gris vi ska slakta professorn. Varför förstår ingen?!"

Roxanne såg på sin kusin med stora ögon.
Åh, James, tänkte hon, vi vet att det är svårt. Hon visste att han skulle reagera på det sättet och en snabb blick på Fred bekräftade att han också visste att George skulle avslöja för mycket.

"En offring? James, Lily, Marlene, Regulus, kallar du dem för "en offring"?" spottade han fram. För första gången såg Dumbledore paff och skärrad ut. George såg sin chans och fortsatte

"Ja, alla de. Och det är bara början. Bröderna Prewett, Sirius, Moody...så många som kommer att bli föräldrarlösa, leva många år i en lögn. Bli smutskastade, aldrig få lära känna sin egen mamma eller få prata med sin pappa. Men du tycker inte att det är viktigt, nej för att "offra" för den goda sakens skull..."

Roxanne flämtade högt. Hade han precis dragit in Dumbledores förflutna in i diskussionen?

Dumbledore hade rest sig upp och Roxanne blev skrämd av hans blixtrande ögon. George blev tyst med gav inte vika. Dumbledore gjorde en häftig rörelse som för att dra fram sin trollstav men avbröt sig och slöt ögonen.

"Ja", sa han tonlöst. "Allt det där måste göras." Hans svar bidrog till att Georges ilska nådde sin topp. Han sparkade bort stolen bakom sig, gick genom dörren och slamrade igen den med ett högt BANG.
____________________________________________________________________

Dramatisk, jag vet...men sån är James...George.... James jr
Skriv gärna en kommentar, berätta vad ni tycker!
Om det finns nån som vill korrekturläsa (alltså läsa texten för att rätta den innan jag lägger upp den) så är det bara att skicka en uggla!

Ingen aning om när nästa del kommer, skolan börjar imorgon så det kommer ta ett tag, men håll ut... jag försöker skriva så fort jag får tid över!

Åh jättebra!!!
Det är så kul att James och James jr är så lika haha, kommer återigen på hur mycket jag älskar hela idén och storyn ♥
Jag skulle också knappt stå ut med att bara stå och kolla på, usch :s
Hoppas det löser sig iaf, längtar efter mer ^^

Orkar inte skriva en lång komentar (min dator har pajat)
Så jag skriver kort och enkelt AWESOME

Åh så bäst ♥.
Hade tänkt skriva en längre kommentar, men känner att jag inte kommer på något riktigt bra för att beskriva mina känslor just nu, så du får nöja dig med det här .