Förändrad värld Lupple & Medi

Hon blev förskräckt när han bar ut henne men sa inget. Sedan såg hon milkschken framför henne och hon såg sedan på Rafael.
"Min?" frågade hon tyst.
Theo log och lutade sig tillbaka.
"Sen kanske du ska på toaletten med? Det kommer gå bra." Han såg mot sin bror och bytte till tyska.
"Du får gå in med henne. Så hon inte svimmar,."

"Den är din." Log Rafael och kramade hennes hand innan han såg på sin bror och nickade. " Du har rätt." Sa han och kliade sig lite i nacken. Vad skulle han göra på toaletten med henne? Men han hann inte tänka för Aurora avbröt hans tankar. "Åh Rihannon. Du bara måste smaka på detta. Det är så himla gott." Viskade hon ivrigt och gav henne en gaffel med våfflebit, massor av sylt och grädde.

Hon såg upp och såg på Rafael. Hon kände sig illamående och blekheten sa det. Men hon tog den och åt och pressade fram ett lende.
"Det var gott men jag orkar inte äta. Hela kroppen säger fy." sa hon och lutade sig mot Rafael som stöd.
"Sen vill jag sova igen. Hela resan gör mig så trött." hon sträckte sig efter det höga glaset.

Rafael hann inte stoppa Aurora och såg oroligt på Rihannon. Han la en arm försiktigt omkring henne och pussade hennes panna lätt. " Du får sova sen, hur mycket du vill." Viskade han.

Aurora fortsatte nöjt att äta och dricka. "Din flicka kommer få en sockerchock." Sa Rafael roat mot sin bror och Aurora förstod ingenting utan fortsatt bara att äta- lycklig!

Hon drack trött och ställde sedan ner glaset var halvfullt.
"Inga mer mediciner innnan ikväll. Blir så luddig av dem." sa hon och suckade trött.


"Åh tyst." sa han och skrattade till.
"Kanske och det är väll bra. det här är hennes bästa dag på länge så man ska skämma bort dem." Han log.

Rafael såg på henne. " Spelar ingen roll. Du ska ta tabletter, morgon och kväll. Och vid behov. Så gör det ont så är det bra att ta dem." Förklarade han mjukt.

Aurora såg på Theo och flyttade sig närmare. "Vill du ha? Det är väldigt gott?" Frågade hon sött och såg på honom.

"Det gör väldigt ont." Sa hon och skakade på huvudet.
"Men jag tar dem när vi är bilen igen. Bättre där." Hon såg sedan på Theodore som skakade på huvudet.


"Åh hjärtat det är bra. Är mätt." Han smekte hennes kind.
"Ät du dig mätt så åker vi sedan."

"I bilen." Viskade han och smekte hennes kind för att sedan se på Aurora med ett roat leende. Hon var, de båda var underbara.

Aurora nickade sakta, lite besviket och åt upp det sista. Det var viktigt att dela med sig. Det hade hon fått lära sig. Men om ingen ville dela med henne då? Hur skulle man göra då?

"Kan jag få gå toaletten?" Hon såg mot Rafael och såg på sina ben.
"De kommer inte klara min vikt så..." Hon skakade på huvudet.
"Vill hem."


Theodore log.
"Aurora ät nu upp så åker vi snart. det är ditt. Bara ditt." Han smekte hennes kind.
"Älskar dig."

Rafael såg på henne med ett mjukt leende. "Du behöver inte fråga." Viskade han ömt och smekte hennes kind. "Jag hjälper dig dit. Ska jag bära dig? " Frågade han leendes.

Aurora åt upp det sista och nickade. "Tack för maten. "Viskade hon och med ett mjukt leende.