Men jag älskar ju dig! (L/J) (SV)

Jeg vet, jag suger på att uppdatera... Här kommer i alla fall en del... även om den är kort... Ska försöka lägga upp en imorn eller övermorn

Kapitel 26

(Lily)
Fullmåne. Lily satt och tittade ut genom fönstret. Fullmånen sken upp hela slottet, det var så vackert, men ändå kunde hon inte fullt njuta av utsikten, fullmåne innebar också varulvar, och varulv innebar en jobbig natt för hennes vän Remus Lupin. Lily suckade och vände bort blicken från fönstret till Alice och Katie som satt på sina sängar och diskuterade vad killarna kunde tänkas ha för sig. Katie hade tidigare frågat Sirius om de skulle göra något ikväll, han hade undvikit henne och kommit på dåliga lögner till undanflykter.
”Tänk om han är otrogen? Jag menar… Jag tror inte men samtidigt det skulle ju inte vara första gången…” Katie bet nervöst på naglarna.
”Lucy och Sue?” frågade Alice kritiskt och gav Katie en undrande blick. ”Var inte det under femte året?”
”Jo, men man vet ju aldrig… en gång otrogen, alltid otrogen? Eller?”
”Nej! Klart han inte är, han har väll bara något för sig. Du vet hur konstiga de har varit sedan Peter!” sa Lily och skakade på huvudet mot sin bästa vän. ”Han har förändrats Katie!”
”Jo, jag vet… Men jag fattar inte varför han inte kan säga!”
”De kanske tror att ni kommer bli sura eller något…?” började Alice men hörde själv hur fånigt det lät och tystnade.
”Vi kommer ta reda på det! Jag lovar!” sa Lily och tittade ut genom fönstret igen.
”Men vi har redan försökt! Vi har ju frågat dem typ tusen gånger…” Lily log mot Katie.
”Varför fråga när man kan spionera?” hon log lite och Katie log tillbaka.
”Jag antar det… Aja, jag ska försöka sova nu. Sov gott!” sa hon och la sig under täcket.
”Sov gott!” sa Alice och gjorde det samma. Lily tittade ut genom fönstret en sista gång och blicken fastnade på piskande pilträdet. Var det verkligen stilla? Nej, det var ju aldrig stilla! Hon spände blicken på trädet men det rörde sig inte en millimeter. Något var fel… Hon kände tröttheten smyga sig över henne och gäspade. Aja, om något var fel, skulle det vara fel imorgon också. Lily gäspade och skulle dra för gardinen när hon såg honom. Remus! Eller inte Remus, Remus varulven! Hon kvävde en flämtning för att inte väcka Alice och Katies uppmärksamhet. Vad gjorde han här? Alldeles för nära slottet! Han ställde sig på sina bakben och skulle precis yla när någonting hoppade på honom från sidan, en svart hund! Remus ryckte till och såg ut att bita hunden i frambenet. Hunden sprang bort från varulven men bara för att ta sats och hoppa på honom igen. Men innan hunden han fram till varulven kom en av de vackraste varelserna Lily någonsin sett ut genom skogen. En kronhjort, men ingen vanlig brun kronhjort, denna var mörk, nästan svart. Kronhjorten galopperade fram till varulven och gick mot honom så att han tvingades vända och fortsätta in i skogen. Kronhjorten sprang efter varulven men hunden haltade långsamt fram.
”Lily? Ska du lägga dig eller?” frågade Alice irriterat. Lily blinkade förvånat, hon hade helt glömt bort var hon var.
”Jaa, förlåt, jag bara… beskådade utsikten…” mumlade hon och blickade ut över skolgården en sista gång i hopp om att se kronhjorten men den var för länge sedan djupt inne i den förbjudna skogen…

bravoooo supeeeeeer!!!!!!!!!!!!!!

meer

suuper awesome älskade vän!!! hhihi imorgon på vår 10 års lunch får du gärna berätta lite mer vad som händer :p

måste säga att jag älskar hur du väver in saker som står i böckerna

fortsätt emmy ♥

Hur kan hon veta att Remus är en varulv?

^ De har väl berättat det för henne, antagligen...

Men då skulle de väl också berätta att de är animagusar?

Han berättade det för henne, eller hon kom på det under typ deras tredje år

Jaha, okej =)

Mer!