Muglisgame alá Fanfiction!

We will wait for you ♥

Vi väntar!
Den som väntar på något gott väntar inte för länge!

Oh vad nice! Jag vill också till Malaysia

ha det bra i Malaysia vi kommer vänta, du har inte bråttom njut av det! och grattis i förskott ♥♥♥

Vet hur det är då skrivlusten försvinner ^^ Hoppas att du får det fint gurl

Blodbadet del ||
Hermione Jane ångrade allt hon sagt vid slåttern. Hon var rädd. Alla andra fyra karriärister hade fått högre poäng än hon. Hon var också mycket kortare än någon av dem. Hon ville hem. Men hon hade i och för sig ingen återvändo. Hon flämtade till och hoppade med en kraftansträngning ner från sin platta. Folk slogs, sprang till ymnighetshornet och sprang till skogs. Allt var kaos. Hon höll först på att få panik, men insåg sedan att om hon skulle ha någon typ av chans överhuvudtaget var hon tvungen att få tag på ett vapen. Hon sneglade mot ymnighetshornet. Det var inte så mycket som hunnit gå åt än, så hon började springa. Kanske 60 meter kvar att springa. Då får hon syn på karriäristen Elzyii som hon minns fick en tia i träningspoäng. Hon vet att han är starkare än hon, så hon byter riktning och springer rakt in i folkmassan. Tråkigt nog verkar Elzyii vara snabbare också för han hinner ikapp och ställer sig bredbent två meter framför henne. Hermione Jane måste hitta på en plan B. Särskilt när han har ett långt spjut i handen. Hon ser en blond, medellång flicka bredvid sig, som slåss med en annan ficka från fyran. Hon rycker tag i den blondas luvtröja och knuffar in henne rakt i bröstkorgen på Elzyii. Sedan springer hon in i skogen. Hon hör flickans skrik bakom sig.
Goggo förstod ingenting. Allt gick för fort. Hon stod och slogs med Jojo00 från distrikt fyra. Hon är helt säker på att hon hade klarat av den striden. Jojo00 hade inget vapen överhuvudtaget, hon var bara extremt lätt och smidig, väjde undan för varje slag som Goggo gjort med dolken, men tillslut var det klart att hon fick in en träff. I foten av alla ställen. Det räckte för att hennes offer skulle falla ihop, och hon skulle just sticka in dolken på rätt ställe denna gång, men då ryckte någon tag i hennes tröja, och hon åkte rakt in i magen på… En karriärist. Den blonda killen från ettan som fick en tia i poäng… Han lyfter upp Goggo i tröjan så att det blir svårt att andas.
”Vem är du!?” fräser han och lyfter henne högre. Han är lång.
”Jag är Goggo!” skriker hon, och hennes hjärta hoppar över några slag. I ögonvrån ser hon hur Jojo00 reser sig, tar upp något från marken, förmodligen dolken, och springer in i skogen. Hon lämnar ett långt blodspår från sin fot efter sig, men hon kommer ändå in bland träden innan nån får tag på henne. Hon måste vara lagom nöjd nu.
”Och vart kommer du ifrån!?” fortsätter han fräsa.
”Från tian!” han fnyser, och tar fram något bakom ryggen. Goggo flämtar. Han håller i ett spjut. Goggo tar ett sista flämtande andetag, känner intensiv smärta i magen, hon hinner knappt märka själv att Elzyii kastar ner henne på marken innan hennes hjärta slutar slå, och en kanon hörs. Elzyii känner inte igen sig själv. Han stönar. Han skall ju vara försiktig. Inte kallblodig. Men han måste leva upp till namnet karriärist. Men ändå… Folk spiller sina liv på grund av honom. Han brister ut i gråt, men inser att han inte kan gråta här. Han torkar sig om kinderna och ansluter sig till de andra karriäristerna. Han skall hem.
Selma... känner kvistar rispa mot sitt ansikte. Hon har tagit sig in i skogen, och hennes axel värker. Men än är hon inte säker. Det var visst fler än hon som ville åt den där pilbågen. Nu har hon den i alla fall i sin hand, och springer för sitt liv. Någon blond tjej springer efter henne. Det var då väldigt vad hon ville åt den där pilbågen. Hon är faktiskt väldigt duktig, rör sig snabbt och smidigt. Hon är söt också, och Selma... har bestämt för sig att hon fick höga träningspoäng. Hon har inte skjutit en enda pil med bågen, men hon måste chansa. Hon vänder sig om, siktar på flickans huvud och släpper. Vilken pilbåge. Den susar rakt mot sitt mål, men hennes förföljare är för smart och snabb. Hon stannar och håller upp armarna framför huvudet. Pilen träffar henne i armen istället, och det är tillräckligt för att hon inte ska kunna fortsätta. Selma... hör hur hon skriker av frustration. Hon hinner inte se efter ordentligt utan fortsätter springa. Hon har skakat av sig henne nu, och masserar sin axel. Men hon vet att ingen är säker förrän de är i djupet av skogen. Hon fortsätter springa fast inte lika fort. Hon skall just springa genom ett ihåligt träd med hål på bägge sidor då hon tvärnitar. Luften i trädet är djupare blå än luften och vibrerar. En passage. En sådan som Fanfiction berättade om i spelledarintervjun. Selma... drar efter andan, tar pilbågen i ett hårdare grepp. Sedan går hon igenom bara. Det känns som att hon är i en dusch, fast inte blöt. Hon virvlar genom blå, kall luft. Sedan ramlar hon på mage ut från tvillingportalen. Hon befinner sig på en strand, med en rund, till synes djup sjö. Hon kan simma, så hon vandrar modigt ut i vatten. Det är sötvatten! Hon kan dricka det!
LunaLovegood1 tjuter av smärta. Den där Selma... sköt henne rakt i armen! Rätt i armvecket! Vilken idiot, tänker hon för sig själv. Hon ska hämnas, det vet hon. Det rinner blod från armen och när hon försiktigt drar ut pilen ökar forsandet av blodet. Om hon inte täcker för det kommer hon dö av blodförlust, och det har hon då rakt ingen lust till. Hon tar av sig luvtröjorna alla spelare fick när de kom hit, de ärtgröna tröjorna. Hon har ett grått linne under som alla andra, och hon rycker snabbt av en arm från luvtröjan, och lindar den hårt runt sin vänsterarm som förband. Hennes mormor var huvudläkaren i distrikt 2 och LunaLovegood1 har lärt sig en hel del av henne. Hon knyter det som finns kvar av luvtröjan runt sin midja, och fortsätter springa. Hon är ännu inte långt inne i skogen, och måste komma längre in för att kunna slappna av. Hon springer det snabbaste hon kan, rakt fram och åt höger. Det är en jäkla tur att man inte springer med armarna. Hon kommer efter flera minuter fram till en liten glänta, och vilken otrolig tur hon har. Ett stort träd med en bred klyka, perfekt att sitta i, och bredvid den, flera meters bambuskott! Hon blir ivrig, och tar sig med viss möda upp i trädet och slår sig ner. Hon når bambupinnarna perfekt, och rycker åt sig ett par stycken. De är hårda och svåra att få loss, men tillslut går det. Bambuträdet har hyfsat stora blad också, och hon limmar ihop både dem och pinnarna med koda och sav från trädet hon sitter i. Nu har hon en mitella. LunaLovegood1 pustar ut. Hon vet precis vad hennes mormor skulle ha sagt. ’Nu måste du sova, och låta hjärnan vila och immunförsvaret jobba’. LunaLovegood1 hade alltid tyckt att det var en fånig fras, hon menade på att den inte ens rimmade, men just nu är det precis vad hon tänker göra, och så snart som hon slutit ögonen faller hon in i en drömlös sömn.




Njaa, det där vart ju kanske inte så jättebra? Har inte renskrivit. Men vad tycker ni? Ni bestämmer absolut!
Tack förresten för alla fina ord! ♥ ÄNTLIGEEEN får ni ett efterlängtat kapitel! Hoppas verkligen att ni ska gilla det, för halva min eftermiddag gick åt. Och förlåt till dig som dog, slumpen är ju som sagt dum ibland, men fortsätt gärna följa! Jag är jävligt trött och har sådär jobbigt ont i magen, men tror inte att jag håller på att bli sjuk (wink wink ), så det kan ha påverkat om det är dåligt. Hoppas i alla fall att ni är nöjda, det kändes bra att ge er ett kapitel innan vår Malaysiaresa. Kramar! ♥3

Oh, Gud, det var toppen!

Skitbra, tvilling :*
Du skriver underbart :O

ASBRA skrivet!
Jag längtar tills jag är med!♥

Åh, du skriver helt underbart!♥